tag:blogger.com,1999:blog-16736205732183317872024-03-18T10:48:34.112+01:00Nillas lilla oberäkneliga- en blogg om frigörelse, livets sötma och andra allvarliga grejernillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.comBlogger1969125tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-34147694299397747492024-02-13T08:52:00.000+01:002024-02-13T08:52:40.509+01:00Trilogin av Jon Fosse<p>Men gud vad lättjefullt det är på den här bloggen nuförtiden! Finns det ingen ansvarig som kan styra upp det hela? Var är Benny och Britta?</p><p>Allt ska man få göra själv ...</p><p>Nå, över till dagens ämne: Läs Jon Fosses <i>Trilogin</i>, om ni inte redan har gjort det. En så hemsk och ljuvlig roman, så ömsint och vidrig. Berättad med ett unikt språk som obönhörligt forsar fram som ... en fors. Man har ingen chans att stå vid sidan av. </p><p>Är man intresserad av språk ska man läsa den. Är man intresserad av gestaltning ska man läsa den. Är man intresserad av livet ska man läsa den.</p><p>Jag förstår att denne Jon fick Nobelpriset i litteratur.</p><p>För övrigt har jag den intressanta infektionen vinterkräksjuka. Dock är jag över det värsta och njuter nu i fulla drag av återhämtning i säng. Har börjat äta och gud vad gott det är. Har börjat läsa Han Suyins <i>Skimrande dagar</i> som skildrar livet i Hong kong 1949 för missionärer som flytt Kinas kommunistarméer. Men framförallt är det en kärlekssaga mellan en kinesisk läkare och en kringresande engelsman. Mumma.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-82373660373650908142024-01-28T21:21:00.001+01:002024-01-28T21:22:11.589+01:00Mina mornar<p>Januari funkar. Jag överlever. Det är bara de mornar då jag ska iväg till jobbet som är lite mardrömslika, och alltså ska vi nu uppehålla oss vid dem. </p><p>Fem i sex ringer mitt alarm, och först två timmar senare är jag på plats på jobbet. Detta trots att jag ger mig av hemifrån vid halv sju. Man skulle kunna tro att jag bor vid gränsen mot Norge, men nej, endast två och en halv mil från centrala Örebro. </p><p>Jag åker buss. Promenaden till bussen tar en dryg kvart. Så härligt ändå med en frisk morgonpromenad på landet i mörkret och tystnaden, brukar jag tänka. Väntar i genomsnitt tio minuter vid busshållplatsen, sedan sitter jag på bussen och mår illa i tre kvart. Kliver av inne i stan och går kloppeti, kloppeti (broddarna) till min skola där morgonkoppen kaffe väntar.</p><p>Ja, jag längtar till våren.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-14775287233547873542024-01-21T17:30:00.001+01:002024-01-21T17:30:35.495+01:00Att läsa eller att inte läsa - det är frågan<p>Har börjat året med att läsa mer än att skriva. Vilket i och för sig inte innebär att jag läser speciellt mycket. Men jag känner ett sug efter att läsa, och det är en känsla att ta vara på. Att köpa böcker och planera min läsning ger mig glädje. Själva läsningen också, men den får av någon anledning inte lika stort utrymme.</p><p>Läser för närvarande Lena Anderssons senaste; <i>Studie i mänskligt beteende.</i> Jag dras till hennes böcker. Jag är inte alltid så förtjust i dem, men uppenbarligen ger dem mig något ändå. För en stund sedan ett för mig nytt ord;<i> verserad</i>. Jag slog upp det och fann att det betyder 'mycket artig och världsvan'. Se där. Läste vidare och dök på ordet <i>hugsvala </i>som visade sig vara ett verb, och inte en fågel. Att hugsvala någon är att ge denne tröst och lindring. Ordet fanns redan i fornsvenskan i betydelsen 'svalka sinnet'. Jag är en sån ordnörd, blir helt till mig av att hitta ord jag inte är bekant med.</p><p>Men det är inte bara de för mig okända orden som drar mig till Lena Anderssons texter, det är något annat. Oklart vad. Trots det hade jag knappt, tidigare idag, hunnit sätta mig i min nyligen omklädda seagrass organic cotton fåtölj med <i>Studie i mänskligt beteende </i>förrän jag kom på att vi i kylskåpet hade en förpackning öppnad vaniljsås. Den öppnades redan förra helgen och jag insåg att jag i all hast måste slänga ihop en blåbärspaj för att vaniljsåsen inte skulle hinna bli möglig och sluta som svinn. Oroade mig för att det kanske redan var för sent, men efter att ha luktat och smakat och godkänt tog jag fram en burk blåbär ur frysen och blandade ihop en smulpajsdeg.</p><p>Blåbären plockade jag själv i somras. Skåne plockade också några, men det var inte många. Själv kan jag knappt sluta när jag är igång. Ändå blir det inte så mycket. Definitivt inga hinkar. Men jag fryser varsamt in skörden i små plastburkar som var och en rymmer lagom många blåbär för en paj. Nu hällde jag de djupfrysta blå dyrgriparna i en liten ugnsfast form, strödde över någon matsked socker och den osockrade smuliga degen. Duschade medan pajen stod i ugnen. Man måste duscha ibland, även när man bor på landet. Dock inte lika ofta som när man bor i stan.</p><p>La efter duschen upp en bit av den färdiggräddade sörjan i en skål, hällde på veckogammal vaniljsås och gick upp för trappan till min sjögräs-fåtölj där Lena Andersson väntade. Stoppade in en sked av pajen i munnen och öppnade inte boken. De sockrade blåbären, den osockrade smulpajsdegen och den nästan för gamla vaniljsåsen var det godaste jag ätit på mycket länge. Så vansinnigt gott att jag omöjligt kunde läsa samtidigt som jag åt. Skåne ropade nerifrån köket att pajen var jättegod och jag bara: Jag vet.</p><p>Här kommer en lista på böcker jag ska läsa när jag är klar med <i>Studie i mänskligt beteende</i>:</p><p>Jon Fosse <i>Trilogin</i></p><p>Torgny Lindgren <i>Merabs skönhet</i></p><p>Gun-Britt Sundström <i>Maken</i></p><p>Han Suyin <i>Skimrande dagar</i></p><p>Annika Norlin <i>Stacken</i></p><p>Osamu Dazai <i>The Flowers of Buffoonery</i></p><p>Karin Boye <i>Kallocain</i></p><p>Ulrika Knutson <i>Den besvärliga Elin Wägner</i></p><p>Valérie Perrin <i>Färskt vatten till blommorna</i></p><p>Kalle Byx <i>Ingenting att skratta åt</i></p><p>Lena Andersson <i>Dottern - en berättelse om folkhemmets upplösning</i></p><p>Om jag ska ha något bloggprojekt i år så kanske det blir att skriva om läsningen av dessa böcker. Kan dock som vanligt bli något helt annat.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-12443868065909178652024-01-07T19:15:00.000+01:002024-01-07T19:15:40.864+01:00Nytt årSå kul.<div><br /></div><div>Eller inte,</div><div><br /></div><div>om man betänker omvärldsläget. </div><div><br /></div><div>Vilket jag inte gör mer än nödvändigt. </div><div><br /></div><div>Man kan inte gå och gräva ner sig när man har barn och barnbarn, och därtill elever på jobbet. </div><div><br /></div><div>Det vore ju att ta livet av sig i förtid, och dra andra med sig i fallet.</div><div><br /></div><div>Kanske helt i onödan.</div>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-2515856563951965322023-12-30T20:17:00.000+01:002023-12-30T20:17:00.915+01:00Färdig <p>Detta års nyårslöfte är härmed uppfyllt. </p><p>Jag sa för ett år sedan att jag skulle blogga varje dag hela 2023, och det har jag gjort i så pass stor utsträckning att det räcker för godkänt.</p><p>Nu är frågan vad jag ska ha för nyårslöfte för 2024. Inget som innefattar höjda ambitioner, för det har jag fått nog av. Men annars vad som helst. Sitta mer i soffan, kanske. Fika oftare. Titta mer på Skåne. Något i den stilen.</p><p>Spännande att se vad det blir.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-31905601610701995562023-12-28T11:49:00.001+01:002023-12-28T16:33:51.681+01:00Menlösa barnens dag<p>Den jag tänker på när dags dato nämns är min farfar som var född 28 december 1898. Förtjust nämnde han då och då att han var ett menlöst barn. </p><p><br /></p><p>För övrigt har jag överlevt juldagarna.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-54472269385370179672023-12-26T16:38:00.001+01:002023-12-26T16:39:10.330+01:00Eftermiddagspromenad<p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiS_EwsbWIFFvOex6WMvrQwXWRwF8xPWjvEnPNwh3Eq0twG5PvCMEzKDZnuaNCO-sUqu2gSNWsBwGG4PWJenw9aDLl8HNkm-apkmRHAZ504sSuMPZG0c5qJJfRIimuY0hzpVeV_CHPMhvuZr0MYuJqDhO2u1IlrABBR0ci-vIgYLRT4iuqadC0nhw_OT_P/s4032/9BEA8AC0-632F-4704-B317-634FE1337732.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="4032" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiS_EwsbWIFFvOex6WMvrQwXWRwF8xPWjvEnPNwh3Eq0twG5PvCMEzKDZnuaNCO-sUqu2gSNWsBwGG4PWJenw9aDLl8HNkm-apkmRHAZ504sSuMPZG0c5qJJfRIimuY0hzpVeV_CHPMhvuZr0MYuJqDhO2u1IlrABBR0ci-vIgYLRT4iuqadC0nhw_OT_P/s320/9BEA8AC0-632F-4704-B317-634FE1337732.jpeg" width="320" /></a></div><br /><p></p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-34323161337637770242023-12-24T11:55:00.003+01:002023-12-24T11:55:16.221+01:00Jamen GOD JUL!<p>Önskar Benny, Britta och Hans.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-42392405725928853292023-12-22T10:22:00.000+01:002023-12-22T10:22:57.055+01:00Inte bara Hans och Britta<p>I veckan, när jag intet ont anandes satt och fikade i personalrummet på skolan, berättade en av mina kollegor om ett materialrumsdrama <i>hon</i> haft.</p><p>Chocken!</p><p>Jag ska inte redogöra för några detaljer i hennes berättelse men jag kan avslöja så mycket som att det fanns vissa likheter med Hans och Brittas äventyr.</p><p>Tyst satt jag där, med allt större ögon. Jag vet inte hur folk skulle reagera om de fick höra att jag har låtsaskompisar som heter Benny, Britta och Hans, och att de också har udda erfarenheter av materialrum. </p><p>Och jag tänker inte ta reda på det.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-33557699494648772252023-12-20T20:09:00.001+01:002023-12-20T20:09:10.608+01:00Åhejåhå<p>Endast sex eller sju inlägg kvar i år!</p><p>Tänker att jag borde komma till ett avslut med berättelsen om Benny och Britta. Men hur? Segare dramatisk kurva har jag sällan varit med om. Det känns som att jag får kasta Hans framför en buss, eller dylikt, om berättelsen ska hinna ebba ut och landa i någon form av harmoni innan nyår.</p><p>Jag får ta mig en funderare, för det vore onekligen trevligt att knyta ihop säcken.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-77911462420548298092023-12-18T23:44:00.001+01:002023-12-18T23:44:42.720+01:00Hoppla<p>Ska ju blogga också.</p><p>Mitt i julruschen minsann. För det är klart att bloggen går först. Prio ett, eller noll till och med. Så viktig är min blogg för mig. Ovärderlig. Tänk att julen för mig är sju på en tiogradig skala. Då är min blogg hundra. Alltså drygt fjorton gånger mer värdefull.</p><p>Kan tyckas konstigt att jag nästan glömmer bort en sådan guldklimp, trots att det är varannan dag och allt, men det är för att mitt minne inte är helt fulländat. </p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-46167514577614055652023-12-16T20:21:00.001+01:002023-12-16T20:21:27.636+01:00Blä<p>Googlade blä och de i mitt tycke bästa synonymerna är:</p><p>Uschiamej, så otrevligt och tvi vale.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-70810697454962709132023-12-14T17:26:00.001+01:002023-12-14T17:26:15.407+01:00Det är Skånes felVarför bryr jag mig ens om ett par borttappade handskar?<div><br /></div><div>Det är Skånes fel. Detta lilla under av ordning och reda har kommit att påverka min syn på vad som är normalt, eftersom jag har honom så nära inpå mig hela tiden.</div><div><br /></div><div>Innan Skåne: Det är högst normalt att då och då förlägga sina handskar och aldrig återfinna dem. </div><div><br /></div><div>Efter Skåne: Det är högst onormalt att då och då förlägga sina handskar och aldrig återfinna dem.</div><div><br /></div><div>Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare från denna insikt, men förmodligen behöver Skåne bli slarvigare. En liten slarvpelle.</div><div><br /></div>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-54961606018023776752023-12-12T17:15:00.000+01:002023-12-12T17:15:26.063+01:00Mina handskar<p>Mina handskar är svarta och bara några veckor gamla. De är fodrade och har en liten lapp på insidan där man ska skriva sitt telefonnummer; något jag inte hunnit göra ännu.</p><p>Jag skulle inte tappa bort dem, det svor jag på när jag köpte dem. Den här gången skulle jag hålla reda på dem. Kvinnor över sextio tappar inte bort handskar, de vet var de har dem. </p><p>Det var när jag lämnade förskolan med mitt barnbarn som handskarna mystiskt försvann. Jag underlät att tänka på dem i fem minuter, och vips var de borta. Sedan dess har jag tänkt på dem desto mer.</p><p>Jag är en sån person som ibland slarvar bort handskar. </p><p>Och det har jag <i>jävligt</i> svårt att acceptera.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-75102928321835527112023-12-11T20:49:00.001+01:002023-12-11T20:49:06.913+01:00Tjugo dagar kvar<p>Kämpa!</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-77929004443775660202023-12-09T16:08:00.000+01:002023-12-09T16:08:44.684+01:00Apropå upplopp<p>Britta är också på upploppet. Men för hennes del handlar det inte om ett nyårslöfte som är nära att uppfyllas, utan om hennes mentala hälsa som är på upphällningen. Har man inte sovit på två nätter, på grund av att man hoppat in i ett materialrum med fel person, så mår man inte bra. Det säger sig självt.</p><p>Själv skulle jag aldrig göra så.</p><p>Men man ska inte döma någon förrän man gått en mil i hennes mockasiner. Hon har säkert sina skäl, Britta. Har vi inte alla det när vi gör våra klavertramp? </p><p>Okej, det verkar vara så att hon har satt på sin väninna Veras nya kärlek. Det låter inte så bra när man säger det högt, inte ens när man bara tänker det, men är det så farligt? I långa loppet kommer det kanske visa sig att det leder till något gott. Ibland behöver det ju röras om i grytan, inte sant? Och gjort är som sagt gjort.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-20057926813145156952023-12-07T22:13:00.000+01:002023-12-07T22:13:35.160+01:00På upploppet<p>Snart har jag lyckats ro mitt nyårslöfte i hamn genom att blogga regelbundet hela året. Det första nyårslöftet i hela mitt liv, så vitt jag kan minnas, som jag håller.</p><p>Så mycket varannandagsgnäll, men det har det varit värt. Jag tycker om att gnälla, det kommer naturligt och håller mig vital.</p><p>G’natt.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-22236886245141353882023-12-05T12:51:00.000+01:002023-12-05T12:51:22.908+01:00Klargörande<p>För tydlighetens skulle vill jag klargöra att jag själv aldrig har hamnat i ett materialrum med fel person. Huvva, nej.</p><p>Men jag inser att det är många som har gjort det. </p><p>För att få lite kött på benen, några exempel på hur det kan gå till, får ni som varit med om det gärna berätta lite kortfattat om era erfarenheter i en kommentar. </p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-68861893515982876592023-12-03T21:00:00.002+01:002023-12-03T21:00:55.389+01:00Dags att berätta, Britta!<p>Benny: Britta! Hallå!<br /><br />Britta: Va?</p><p>Benny: Jag sa att jag filade mig på fingret idag i verkstan. På fingertoppen och nageln. </p><p>Britta: Filade fingertoppen och nageln? Varför gjorde du det?</p><p>Benny: Av misstag förstås. Jag filade på en rundbricka, en liten jäkel, och filen slant.</p><p>Britta: Får jag se?</p><p>Benny sträcker fram fingret och Britta ryser till och ryggar tillbaka.</p><p>Britta: Fy!</p><p>Benny: Ja, det gjorde ont. Hur har du haft det på jobbet?</p><p>Britta: Varför frågar du det?</p><p>Benny: Jag undrar bara ...?</p><p>Britta: Nej, du tjatar! Varenda dag samma fråga.</p><p>Benny: Jaha? </p><p>Britta: Kan du aldrig säga något intressant när jag kommer hem från jobbet? Något annorlunda?</p><p>Benny: Vad skulle det vara?</p><p>Britta: Vadsomhelst! Som inte handlar om jobbet, för guds skull.</p><p>Benny: Okej, jag ska fundera på det. Något intressant.</p><p>Britta: Ja, vad fan som helst ...</p><p><br /></p><p>Britta kommer behöva berätta, det finns ingen annan väg ut ur detta beklagansvärda missöde. Denna malör som ändock är ganska mänsklig, inte sant? Vem har inte hoppat in ett materialförråd med fel person någon gång i sitt liv? </p><p>Benny kommer förstå.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-32057582884878282562023-12-02T11:38:00.000+01:002023-12-02T11:38:22.690+01:00Britta ljuger<p>Jag är nästan helt säker på det. Inte fan letade de böcker om stenar inne i det där materialrummet, det tror jag inte ett ögonblick på. Varför skulle hon då ha sån jäkla ångest efteråt? Okej, att hennes arbetsledares blick var skum, men man ligger inte vaken i två nätter för det, man frågar arbetsledaren ifråga varför hen glor konstigt på en. </p><p>’Är det något?’ kunde hon ha frågat. ’Du tittar så konstigt på mig?’</p><p>Jag vet av egen erfarenhet att arbetsledaren då hade svarat: ’Öh, nej, absolut inte!’ </p><p>Problem solved! Om det nu var <i>blicken</i> som var problemet. Men det tror jag inte, som sagt.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-8556355643997945562023-11-30T21:09:00.006+01:002023-12-02T11:43:49.222+01:00I materialrummet<p>Ingen kan veta vad som verkligen hände i det där rummet, men enligt Britta gick hon och Hans in där för att leta böcker om stenar. Bland utrangerade böcker kan det finnas dolda skatter. Förmodligen blev de både utmattade och valhänta av allt bläddrande, och endast en trebent pall fanns att slå sig ner på, så obekvämt förstår man att det blev. Dessutom snubblade Hans på högen av genombläddrade böcker, och slog huvudet i blädderblocket. Därav hans blossande ansikte.</p><p>Men det värsta av allt var att Britta fick en konstig blick av sin arbetsledare när hon och Hans kom ut från materialrummet. Den blicken var inte att leka med, och skapade så mycket ångest i Britta att hon inte kunde sova på två nätter (där hon låg bredvid Benny och såg ut som att inget hänt). Stackars Britta!</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-1533700510555255662023-11-28T09:22:00.000+01:002023-11-28T09:22:46.501+01:00Det var en trebent pall<p>Jag tänker att det behöver nämnas i sammanhanget.</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-28646751484960654852023-11-26T14:22:00.000+01:002023-11-26T14:22:54.991+01:00Hur gick det för Britta och Hans?<div>Det var länge sedan de hördes av. Någon gång i somras, tror jag. Då hade Britta en påtaglig känsla av att Hans var mannen i hennes liv. Hans känslor framgick inte, men hans beteende väckte misstankar.<br /><br />Så vad hände?<br /><br /></div>För att göra en lång halvsjaskig historia kort; det blev ett möte i ett materialrum på Brittas bibliotek. Den sortens möte som ingen av de inblandade egentligen kan hållas ansvariga för, då de bara händer. Hans kom in för att botanisera bland böcker om stenar, och Britta stod i informationsdisken. <div><br /></div><div>Materialrum, har man det på bibliotek?</div><div><br /></div><div>Ja, det har man. I det här materielrummet fanns utrangerade böcker, papper och tonerpatroner till kopiatorn, pennor, gem, papperslappar, färgpennor, rengöringsmedel för datorerna i små plastflaskor, ett blädderblock på ranglig ställning, häftapparater, hålslagare och en pall.</div><div><br /></div><div>Det blev valhänt och obekvämt, men gjort är gjort.</div>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-28388916720947288682023-11-24T16:44:00.000+01:002023-11-24T16:44:16.583+01:00Jippie det är varannan dag idag<p>Jag har kommit att gilla att skriva blogginlägg under press. Det är min nya dopaminrush. Den gamla som baseras på godisätande kvarstår, så nu har jag två.</p><p>Alltså; jag gillar känslan av att pressa ut ett inlägg när jag varken har tid eller energi. Ju mer motvilja desto läckrare. Korta och gnälliga inlägg är ändå de bästa. Som små dikter nästan, och de åstadkommer man fan inte om man sitter och filar i en timme.</p><p>Trevlig fredagkväll!</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1673620573218331787.post-71478045533361694462023-11-22T22:05:00.001+01:002023-11-22T22:05:21.521+01:00Åh nej!<p>Det är varannan dag idag och jag orkar inte blogga.</p><p>Fan!</p>nillas liv på pinnenhttp://www.blogger.com/profile/02880224205475912801noreply@blogger.com2