Det där med att göra slut

Så här:

Om man gör slut har det vanligtvis föregåtts av ett visst tänkande fram och tillbaka. Typ: vill jag eller vill jag inte, vill jag eller vill jag inte. Om man bara tänker jag vill jag vill jag vill jag vill hela tiden brukar man inte göra slut. Hur som haver, man velar hit och dit tills något gör att man kanske blir förbannad, eller ilsk rent av, och då gör man slut. Det kan betyda att man i samma veva säger allt och kanske mer än allt, det beror på hur arg man är i stunden. Det må vara hur det vill med det, för sedan när man sagt allt och tystnaden lagt sig, då ser man saker och ting ur andra vinklar. Alla möjliga intagande och intressanta, och man får passa sig så att det inte blir ett enda rörigt tingeltangel av alltihop.

Vilket osökt får mig att tänka på första gången jag gjorde slut, då var jag elva år. Min kompis hade gjort slut med sin kille för att hon var arg på honom, och då gjorde jag också slut. Med min kille, alltså, för att han var kompis med min kompis kille. Inte så konstigt, eller hur.

Innan jag åkte hem den dagen hörde jag att Guldlock i parallellklassen hade frågat chans på min kille (som rent tekniskt inte var min kille längre) och att han sagt ja, och när jag kom hem drabbades jag av fruktansvärd ånger. Efter en stunds panikartad vånda lyfte jag luren, ringde Olle (det var hans namn) och sa att jag hade ångrat mig och ville bli ihop igen. 'Okej', sa han och sedan la vi på. Man var snabb och effektiv på den tiden. Hur det gick med Guldlock vet jag inte men jag hoppas att hon lärde sig en riktig läxa.

Nu var det här ett generellt svar (om att göra slut) som kan passa in på alla (det här är ju en frågespalt), och ni ska alltså inte tolka in mig och mitt liv i det. Ni är däremot välkomna att tolka in er själva, hugg in bara.

Just ja

Jag bloggar ju nuförtiden.

En hel vecka har gått sedan förra inlägget och jag undrar i mitt stilla sinne: hur gick det till? Och vad har jag gjort den här veckan? Herregud, jag har ingen aning, faktiskt. Dagarna flyter liksom ihop, igår gjorde jag absolut ingenting, till exempel. Det var för varmt. I onsdags kommer jag ihåg för då gjorde jag slut. Det kändes väldigt bra, så bra att det är oklart om det verkligen ÄR slut eller om det bara var ett varningsskott. Det är sådant som man inte kan veta förrän man vet, ni fattar. Alltså, detta livet ger mig svindel. Det var i onsdags, och i torsdags fick jag en ny kompis. Ibland bara faller de ner från skyn när man minst anar det, det är roligt. I fredags vet jag inte vad jag gjorde, och igår gjorde jag som sagt ingenting.

Det var väl ungefär sista veckan i sammanfattning, give and take, hur har ni haft det?

Det gungar fortfarande

Men svischandet har tillfälligt avtagit något och jag har ingen aning om när det kommer igång igen. Så är min sommar, ni fattar.

Har skrivit en till dikt. Den här handlar om hur det är att vara på krönet av livet, där man är när man är femtio. Eller typ sextio, jag vet inte eftersom jag ännu inte har varit så gammal. Här kommer den:

Och där står man mitt i livet

på toppen av sin samarbetsförmåga

sin sociala och emotionella kompetens

sin kompatibilitet

habilitet

likviditet

korpulens
och metakognitiva kapacitet.

Vad tyckte ni?

Den slutar ganska abrupt men tänk på att det bara går utför sedan, när man varit på den där toppen, och det är inte så roligt att skriva om det:

Och sedan går det bara utför... Typ.

Såvida det inte går utför? Man kanske rafsar ihop de där jävla kompetenserna, häller på bensin, fjuttar på skiten och blir fri? Jag vet inte varifrån jag fick den idén, den bara kom.

Sommaren 2013

Visst är det något magiskt med den här sommaren? Något som gör den VÄLDIGT speciell. Som om det yr och virvlar mer än vanligt i trädtopparna? (I båd löv- och barrträd.)

Som om allt svischar hit och dit likt odisciplinerade lianer i en frisk stormby. Och man kan bara gunga med, för man har inget val.

Visst är det så?

Ormbunkar och annat viktigt

Eftersom jag har köpt en ormbunke har jag läst på hur man sköter om en sådan. Vad de behöver och slikt. De behöver vatten. Som alla krukväxter, tänker ni nu lite halvdrygt, men en ormbunke behöver vatten på två sätt. Dels det vanliga vattnet i jorden i krukan och dels sprut på bladen. För att underlätta har jag ställt strykbrädan med sprutflaska på, i samma rum som ormbunken. Då har jag också någonstans att stryka, och det känns bra. Sakta men säkert växer mitt nya liv fram, som en späd ormbunksknopp strävar det uppåt och framåt.

Hur är det med era liv då?

Måste åka tillbaka till Rom

Har tvättat min nya bikini, som jag köpte i Rom i juni, och den är nu nopprig! Sådant blir jag galen på, känner nästan att det är värt priset för flygbiljetterna att åka tillbaka och klaga.

Men inte helt, man får ju tänka på flygets klimatpåverkan också. Dessutom kan jag erinra mig ett tips jag läst någon gång om att man kan raka bort noppror och jag har några engångshyvlar i badrumsskåpet.

Brukar ni raka era kläder?

Idag har jag läst en jävligt rolig bok

Min egen beiga.

Det var över ett år sedan sist och det var i sanning ett glatt återseende. Jag låg ute på gräsmattan i min park och läste, shit vad mysigt det var. Hade inte bara syrénfärgad bikini och dito hörlurar, utan också en chockrosa kulspettspenna i min hand för lite lätt redigering. Fatta snyggt. Pennan var förbjuden, min något bossiga vän som hade beordrat mig att damma av och läsa igenom manuset var noga med att poängtera vikten av att jag bara läste, och inte började redigera. Vilket förstås gjorde att den rosa pennan kändes som en spännande krydda sprinklad över manussidorna. Kan inte hjälpa att jag tycker om att göra tvärtemot vad andra säger, det är nog medfött och jag kan således inte lastas.

Nu ska jag äta godis.

Jag är ingen poet

MEN. Här kommer dagens dikt:

I livhelvetet

får man vada ibland

upp till knäna i skitvatten

Dagens inredningstips del 2

Jag har sytt köksgardin också, för några dagar sedan, och den blev skitsnygg den med.

Dagens inredningstips

Syr gardiner till mitt vindsrum och det blir så galet snyggt att det inte är klokt.

GALET snyggt.

För att förstärka intrycket har jag ställt en ormbunke på fönsterbrädan och den gör verkligen jobbet. Herregud, vilken effekt en ormbunke kan ha, helt sjukt.

Ursäkta, nu är jag här och babblar igen

Träffade en arbetskompis på stan igår, vi skulle uträtta ett litet ärende tillsammans, och inte fan kom jag ihåg att använda ordet begabba. Tur att jag hade min dotters hund här, hon fick höra tio gånger att hon skulle sluta begabba mig och viftade lyckligt på svansen varje gång. Hon blir så himla glad när man pratar med henne, vad man säger kommer liksom i andra hand. Så glad att hon inte bara viftar på svansen, hon snurrar samtidigt runt, runt, runt som en elvisp. Helt bedårande. När jag är ute och går med henne får jag (hon) alltid betuttade leenden, vilket osökt leder mina tankar till hur man skulle kunna använda sig av det. Inte vet jag. Här nedan spelar hon x-box med dotterns pojkvän.

Semester är inte alltid en dans på rosor om man säger så

Ta dagen idag, till exempel, som började med depression över att semestern kommer ta slut. Det var väl dumt, kan man tycka, att slösa bort en semestermorgon på det, men det är ett faktum att semestrar tar slut och då är det klart att man blir deprimerad över det. Allt annat måste rimligen gå under rubriken förträngning.

Nå, depressionen avtog framåt niosnåret och jag började gladeligen planera min dag. För på semestern har man ju så mycket tid att göra så mycket roligt! Ja, jag behöver inte gå in på några detaljer, ni fattar hur det gick. Och nu är jag deprimerad igen. Jävla semesterjävel, skulle jag tänka om jag vore en sådan som svär, och det är jag ju. Snart är du ändå slut så varför är du här och begabbar mig???

Begabba är ett fint ord, tycker jag. BEGABBA. Och hur ofta används det? Inte ofta. Imorgon ska jag använda det vid minst tio tillfällen när jag pratar med folk. 'Begabba mig inte!' kan jag säga när någon driver med mig, men det finns säkert fler användningsområden. Hur kommer ni använda det?

Same same

Jag har som sagt börjat dejta, som det heter nuförtiden. (Man vill ju gärna bli lite hänryckt, tack.) Hade ingen aning om hur man gör när man dejtar, men nu kan jag berätta att man gör exakt samma saker som förr i tiden.

Frågor på det?

Hur man behåller lugnet i hotfulla situationer

1) Se cool ut för allt smör i Småland. 

2) Le och låtsas att du inte bryr dig. 

3) Sätt en resolut arm i sidan för att visa vem det är som bestämmer.

Sommartips för medelålders (helst ska man ha fyllt femtio)

Utanför mitt hus finns en stor park. Den har en tennisbana, en plaskdamm med fontäner i, stora uppvuxna träd, en kulle och rabatter med parkbänkar intill. På den stora öppna ytan är det nästan alltid folk på filtar som picknickar eller bara ligger och solar.

Men idag var det bara jag, kan bero på de tunga molnen som mestadels skymde solen. Jag lade mig på mitten av den stora gräsmattan, för jag tycker om när det är symmetriskt, ålade av mig kläderna och kom ut i min nya fina syrénfärgade bikini som jag köpte i Rom för några veckor sedan. Därefter pluggade jag in mina hörlurar (som också råkar vara syrénfärgade) och började sola. Jag tror det såg ganska fint ut, men när man är femtio och har fött tre barn spelar just det inte så stor roll, då får man se ut hur man vill i bikini. Och dessutom är det inte så många som kollar. Under den timme jag låg där var det bara en enda snubbe som gick förbi nära mig och fick mig att känna mig som 'hej, här ligger jag, tralala', ni fattar känslan. Annars var det en fin stund i min park utanför mitt hus, och något jag kan  rekommendera andra att göra i sina egna parker utanför sina egna hus.