Nu är det sommar!

Och ärligt talat; finns det något mer romantiskt än att tälta?

Nej, det gör det inte, så om tre veckor åker vi till Gotland för en tältdejt, lilla Skåne och jag. Kan inte bli annat än fantastiskt med tanke på det fina väder vi begåvats med den här sommaren. Blotta tanken att tillsammans med Skåne dra upp dragkedjan på morgonen, vika upp tältduken och se havet glittrande breda ut sig gör mig faktiskt alldeles rusig. Hur jag än vänder och vrider på det, kan jag inte se hur det ska kunna gå fel.

Inga paralleller i övrigt, men tältade var precis vad Prins Harry och Meghan Markle gjorde i begynnelsen av deras kärlekshistoria. En fem dagar lång tältdejt, inte på Gotland men väl i Botswana där de sov under den oändliga stjärnhimlen. Ska ha varit otroligt romantiskt, så klart, för vad kan vara mer romantiskt än att sova i tält och tillsammans lyssna på Vintergatans andetag?

Skulle vara att lyssna på ljudet av vågor som smeker en Gotländsk rauk då, inte sant?

Nu menar jag inte att tältdejt är enda sättet att vårda en knoppande kärleksrelation, men vem vill riskera kärleken genom att skita i tältandet?

Inte vi, i alla fall.

Det är söndag - alltså bloggar jag

Frågan är bara, i vanlig ordning, vilka av mina intressanta tankar jag idag ska klä i ord?

I morse när jag i strålande solsken cyklade till min mammas grav fick jag en idé till inlägg. Det var på Allégatan, strax innan tunneln under E18. Fåglarna kvittrade ikapp med motorvägsbruset och gruset sprätte från mina däck.

Men det uppslaget har jag glömt bort nu. Det var en robust idé, en åt det filosofiska hållet, som ändå var stadig som en betongfot (till ett parasoll).

Synd att jag inte kommer ihåg den.