Bloggsugen

Har dock inget att skriva om så det får bli lite hitte-på.

Hitte-på:

Skåne och jag brukar spela Wordfeud, något jag introducerade honom i tidigt i vår bekantskap. Generellt sett deltar inte jag i tävlingar, för jag HATAR att förlora. Wordfeudspelet utgör dock ett undantag eftersom jag alltid vinner matcherna där, om jag vill det.

Senaste året/åren har jag varit storsint och låtit Skåne vinna mellan varven, för att han inte ska ge upp och vilja sluta spela. Sådana gånger kan jag ta förlust. Jag har ju då, så att säga, själv valt den.

Häromkvällen la jag som vanligt ett ord på ett spel. Det blir i regel ett ord per kväll; en normalt sett trevlig avslutning på dagen. Just det här spelet hade jag inte tänkt att Skåne skulle få vinna, och jag såg inte käftsmällen komma förrän den var ett faktum: ÖKÄNT för 228 poäng.

Både Ö och Ä på trepoängsbrickor plus två eller tre DO hade han snott åt sig, och jag ballade ur fullständigt! Kunde inte ens säga God natt den kvällen, på grund av förlamande bitterhet. (Förståeligt, ändå.) Kände mig missförstådd och extremt förfördelad. Funderade på att göra slut. Somnade i vredesmod. Drömde mardrömmar om att förlora i Wordfeud. Vaknade med nävarna knutna och kroppen spänd som en gitarrsträng. Fastnade med håret i sänggaveln (bambu) och bet mig i tungan så det svartnade för ögonen. Fick kramp i benet när jag försökte kliva ur sängen.


Och där får jag lov att stänga igen butiken för nu orkar jag inte hitta på mer. Det blev ändå en berättelse som på ett intressant sätt gestaltar vad en livlig tävlingsinstinkt med tillhörande skuggproblematik kan få för konsekvenser. Bra jobbat, skulle jag vilja säga!

Skåne levererade

Men helgen gick naturvidrigt snabbt. Vips var den över, och jag och Ninja på väg hem igen. Hur kan tid gå så fort? Det kändes nästan surrealistiskt att kliva av på perrongen i Örebro igen, tyckte både Ninja och jag. Som om hela Skånehelgen bara varit en dröm. Och det kanske den var. Vem vet egentligen? Kanske är hela livet en dröm. Skulle inte förvåna mig.

Nåväl. Nu har två dygn till passerat utan några större fadäser. Botten på min kompostpåse rämnade utanför grannens dörr igår kväll, men med tanke på hur flinkt jag svepte upp innehållet igen så blev det sammantaget en positiv upplevelse. Missade min tid till tvättstugan, också detta igår kväll, men jag tänker att det aldrig skulle ha hänt utan anledning. Antagligen behövde jag vila eller liknande. Glömde bort att jag hade bjudit in en Sydafrikan till en lektion idag, för att berätta för mina elever om Sydafrika. Kom på det när hon stod där i dörren vid lektionens början. Men därmed fick hon lära sig att lärare också är människor, alltså blev det en win-win.

Och i övrigt går det också bra.