Oj, det känns tungt. Du får berätta sen om du hittar överlevnadsstrategier, min dotter är också på väg för att pröva vingarna i ett land långt borta. Snart.
Herregud! Jag får hjärtklappning. Och lovar att sluta ge mina barn idéer om att upptäcka världen, resa och se sig omkring. Tänker låsa in dem och resa själv.
Fy sjutton! Hur klarar du dig?? Låter fruktansvärt jobbigt... och tomt! *Förträngarmekanismen sätter in med full kraft så jag inte tänker tanken att mina barn kan göra så*.
Mmm, det är tufft det där! Men det kommer förmodligen göra er gott! Och hon är ju aldrig längre bort än ett telefonsamtal. Eller ett mail. Eller ett sms...
ja visst är det jobbigt när dom flyger iväg sådär barnen, vart skulle barnet flyga , och vad skulle hon göra.
min äldsta son flyttade till annan ort när han började på gymnasiet , på annan ort bara 15mil bort men ändå,,herregud ungen var ju bara 15 år. jobbigt jobbigt men vad dom lär sej mycket
Mika: Åren brukar ju gå fort så... Det är bara det att det känns som att hon blev vuxen i och med detta. Fast hon kommer förstås alltid vara mitt barn ändå.
Maj Korner: Jo, man hittar nya saker i livet när det blir förändringar. Men själva omställningen känns.
Linn: Kram tillbaka <3
Sus: Jodå, jag tänker på det. Annars hade hon inte fått åka.
SoS: Tack!
Fanny: Hej skruttan!!! Är det såhär vi ska umgås nu??? Jag ska försöka men det är så svårt att tvinga Ellen du vet.
A-L: Jag kanske ska åka och hälsa på men det blir tidigast om ett halvår.
Mamma J: Kanske i februari =)
Äppelträdet: När mina var små gick jag mer och läntade efter tid för mig själv. Men nu när jag under 25 års tid vant mig vid att alltid ha dem runt mig får jag liksom vända på steken och vänja mig vid att vara för mig själv... (Vem gjorde den här planeringen???)
Singelmamman: Ja, jag fattar inte hur mina kunde bli så ressugna? Hur gick det till liksom? Kunde jag börja om skulle jag förmedla totalt ointresse för allt vad andra kulturer och länder heter!
Nettis: Inte samma sak men man kan ändå hålla kontakt på ett lätt sätt. Dessutom har hon startat en blogg, bless her!
M.: Hon kommer säkert lära sig jättemycket på alla möjliga sätt, och hon ville verkligen åka, så det blir nog bra.
Lillian: Förträng på du. Dina barn kommer växa ändå =)
Mitt andra jag: Hej på dig! Försöka (Singelmammans strategi) kan du ju alltid göra. Men ibland blir ungarna tvärtemot det man säger =)
Cat: Bredbandsuppkoppling har de. Redan kollat.
Yvonne: Och dessutom bloggar hon! =D
Pillan: Hon ska vara utbytesstudent i Uruguay ett år. 15 är bra ungt!!! *förstår tillbaka*
Ulrika: Just nu är det en tioårssituation men jag misstänker att detta år, liksom alla andra, bara kommer säga swisch!
Annika: Jag lever, men har migrän och ont i halsen!
Vojne vojne ........ Känner med dig !!!! Tur att det finns internet, där kan man ju ha regelbunden kontakt !! Jag har dottern 20 mil härifrån och jag tycker DET är långt. Kramen
Tänker på dig... Vad jobbigt! Hoppas att året går riktigt fort...
SvaraRaderaKram
Mika
Oj, det känns tungt. Du får berätta sen om du hittar överlevnadsstrategier, min dotter är också på väg för att pröva vingarna i ett land långt borta. Snart.
SvaraRadera;(
SvaraRadera*KRAM*
Men tänk på allt roligt hon får uppleva!
SvaraRadera(Mina barn är 23 mil bort...
Bara 23 mil känns det helt plötsligt som...)
Ett år går fort.
Oj! Vad jobbigt...
SvaraRadera*kram*
Mamma du klarar det! Du kan ju hälsa på! Pluus att du kan tvina ellen kolla på so you think you can dance, hon gillar det egentligen!
SvaraRadera*Känner medlidande* Ord är överflödiga, hur överlever man (du)? Åk efter!
SvaraRaderaOj. Förstår att det känns väääldigt länge. Ni ska inte åka dit över typ jul eller så?
SvaraRaderaÅåååhhh....
SvaraRaderaJag som har tre barn under fyra år gråter redan när jag tänker på den dagen.
Herregud! Jag får hjärtklappning. Och lovar att sluta ge mina barn idéer om att upptäcka världen, resa och se sig omkring. Tänker låsa in dem och resa själv.
SvaraRaderaOj vad jobbigt det låter :( . Hoppas att ni kan maila och prata i telefon emellanåt, även om det självklart inte är det samma.
SvaraRaderaKram!
Oj.
SvaraRaderaOj och wow!
Oj, vad jobbigt. Och wow, vilket äventyr!Tänk, att få möjligheten att åka iväg sådär mitt i allt!
Det är en fin gåva att låta sin lilla unge ge sig iväg och växa fritt.
Kram!
Fy sjutton! Hur klarar du dig?? Låter fruktansvärt jobbigt... och tomt!
SvaraRadera*Förträngarmekanismen sätter in med full kraft så jag inte tänker tanken att mina barn kan göra så*.
Ja det är jobbigt att släppa taget. Jag bävar inför den dagen. Tycker Singelmammans förslag var bra... ska nog satsa på det jag med.
SvaraRaderaHoppas de har bredbandsuppkoppling i Uruguay så att ni kan ses på nätet i alla fall.
SvaraRaderaSkype är inte så dumt i det läget.
Mmm, det är tufft det där! Men det kommer förmodligen göra er gott!
SvaraRaderaOch hon är ju aldrig längre bort än ett telefonsamtal. Eller ett mail. Eller ett sms...
Kramis!
ja visst är det jobbigt när dom flyger iväg sådär barnen,
SvaraRaderavart skulle barnet flyga , och vad skulle hon göra.
min äldsta son flyttade till annan ort när han började på gymnasiet , på annan ort bara 15mil bort men ändå,,herregud ungen var ju bara 15 år.
jobbigt jobbigt men vad dom lär sej mycket
förstår dej till fullo
Jag har ju inga barn men jag har lätt att leva mig in i andras situationer..
SvaraRaderaVad som kommer för mig nu är att ett år kan kännas som en dag eller som tio år beroende på situationen...
Antar att detta är en tioårssituation för dig.
*kramar om*
*ler oroligt*
SvaraRaderaHar du överlevt detta?
Andas du fortfarande?
*letar puls*
*kramar om*
Mika: Åren brukar ju gå fort så... Det är bara det att det känns som att hon blev vuxen i och med detta. Fast hon kommer förstås alltid vara mitt barn ändå.
SvaraRaderaMaj Korner: Jo, man hittar nya saker i livet när det blir förändringar. Men själva omställningen känns.
Linn: Kram tillbaka <3
Sus: Jodå, jag tänker på det. Annars hade hon inte fått åka.
SoS: Tack!
Fanny: Hej skruttan!!! Är det såhär vi ska umgås nu???
Jag ska försöka men det är så svårt att tvinga Ellen du vet.
A-L: Jag kanske ska åka och hälsa på men det blir tidigast om ett halvår.
Mamma J: Kanske i februari =)
Äppelträdet: När mina var små gick jag mer och läntade efter tid för mig själv. Men nu när jag under 25 års tid vant mig vid att alltid ha dem runt mig får jag liksom vända på steken och vänja mig vid att vara för mig själv... (Vem gjorde den här planeringen???)
Singelmamman: Ja, jag fattar inte hur mina kunde bli så ressugna? Hur gick det till liksom?
Kunde jag börja om skulle jag förmedla totalt ointresse för allt vad andra kulturer och länder heter!
Nettis: Inte samma sak men man kan ändå hålla kontakt på ett lätt sätt. Dessutom har hon startat en blogg, bless her!
M.: Hon kommer säkert lära sig jättemycket på alla möjliga sätt, och hon ville verkligen åka, så det blir nog bra.
Lillian: Förträng på du. Dina barn kommer växa ändå =)
Mitt andra jag: Hej på dig! Försöka (Singelmammans strategi) kan du ju alltid göra. Men ibland blir ungarna tvärtemot det man säger =)
Cat: Bredbandsuppkoppling har de. Redan kollat.
Yvonne: Och dessutom bloggar hon! =D
Pillan: Hon ska vara utbytesstudent i Uruguay ett år.
15 är bra ungt!!! *förstår tillbaka*
Ulrika: Just nu är det en tioårssituation men jag misstänker att detta år, liksom alla andra, bara kommer säga swisch!
Annika: Jag lever, men har migrän och ont i halsen!
Vojne vojne ........
SvaraRaderaKänner med dig !!!!
Tur att det finns internet, där kan man ju ha regelbunden kontakt !! Jag har dottern 20 mil härifrån och jag tycker DET är långt.
Kramen