fredagsbikt

Gissa vem som sitter här framför min dator och har ätit för mycket godis?
Den som gissar rätt vinner resten av min godispåse.

Är det inte en aning omoget att äta för mycket godis när man väl äter det?
Vore det inte mer vuxet att ta några chokladbitar och sen, med platt mage och slanka ben, vara nöjd med det? (Det skulle vara så snyggt, jag kan se det framför mig.)

Om jag nu ska analysera detta beteende så tror jag att det bottnar i en rädsla att vara perfekt.
Jag menar, vem vill vara perfekt?
Förutom Paris Hilton och min granne (som bor två hus bort i samma kvarter men på andra gatan.)
Att vara perfekt innebär så mycket avundsjuka och hatiska blickar från mindre perfekta människor, förstår ni. Och det vill jag inte bli utsatt för. *fullt begripligt*

Men är det bara godisätandet som står mellan mig och ett liv i perfektionens tecken?

Ja.