METTE gav i en kommentar till föregående inlägg ett förslag på kursupplägg som faller mig i smaken:
Kursinnehåll: att med hjälp av egna studier på distans blogga så inutavbarahelvete för att hålla alla ångesttankar borta, samt läxa upp alla bloggläsare så snart de inte kommer med miljoner upplyftande, tröstande, medlidande kommentarer.
Jag gillar speciellt inutavbarahelvete för det känns så JAG.
And, for your information, så är det värsta jag vet när jag loggar in på min blogg och möts av 0 kommentarer, så det där med uppläxandet känns också så himla bra. Lite förbjudet (man är ju tyvärr rätt väluppfostrad) men oh, så lockande!
SÅ KOMMENTERA NU FÖR I HELVETE!
Ojoj, här gäller det att kommentera märker jag.
SvaraRaderaFast jag tror att det är sällan du möts av 0 kommentarer om jag ska vara ärlig ;)
Jag är dock lydig (idag iaf) och kommenterar din ide om att stalka enda kvarvarande barnet.
Tror jag är en bra ide.
Säkert också uppskattad av barnet även om det säkert säger tvärtom.
Detta barn är säkert glad över att mamma har något vettigt att göra, och är säkert tacksam för att mamma håller så mycket reda på alla fakta kring barnets livssituation..
Klara sig själv?? skitsnack, det är överreklamerat, en mamma i hasorna är klart bättre har jag hört..
Kram på dig du goa människa!!
Vilket härligt språk, rimmar helt med din person! Nu blev jag dock lite ställd...va fan ska jag kommentera om, inihelvete svårt så där på kommando. Jävlars, jag tror jag går bet :)
SvaraRaderaOkey, okey! När du talar så strängt till mig så vågar jag naturligtvis inte göra annat än att omedelbart släppa allt jag har för händer och sätta mig och kommentera.
SvaraRaderaNu ska vi se... upplyftande? Det var värre. Det stämmer liksom inte med min världsbild. Det får någon annan fixa. Jag har kommenterat. Räcker inte det?
Bekräftelsehoroa på Metro, det är så det kan sluta.
SvaraRaderaOkej, okej! *lyfter upp händerna i en skyddande gest*
SvaraRaderaDu kan väl skriva ner allt du gör för att acceptera att Barn 1 är främmande land och inte där du är. Sen kan du hålla kurs i hur man gör.
Del två av kursen kan behandla hur man inte överbeskyddar Barn 2.
*kommenterar lydigt*
SvaraRaderaVad??
Jag kan kommentera det mesta.
Utan problem.
Så länge jag får skriva korta meningar är jag nöjd. ;-)
Oj, här får du en kommentar....av ren förskräckelse..och då ska du veta att det inte är mycket som skrämmer Ironia;)
SvaraRaderaJa visst är det trist när det är kommentarlöst:(
SvaraRaderaBlogga på bara:)
Ulrika: Ska tejpa upp dina kloka ord på kylskåpet för allmän beundran!
SvaraRaderaA-L: Well, jag nöjer mig så. Det är kvantiteten som räknas, inte kvaliteten.
Jag idag: Ha, jag gillar det där med att "släppa allt jag har för händerna och sätta mig och kommentera"! Det ska du alltid göra när du läser min blogg. Basta!
Tandgnisslur: Och vad är det för fel med att vara bekräftelsehoroa? Jag bara undrar.
Maj Korner: God idé, god idé. Har redan börjat spåna på upplägget.
Annika: Storleken spelar ingen roll som du säkert redan vet, så kommentera på du.
Ironia: Haha, att det skulle ha så bra effekt! =D *nöjd*
Cat: Som sagt, det suger!
Nu fattar inte jag någonting. På min skärm står det att detta inlägg ... *kollar igen* ah. Fyra TIMMAR sen och inte minuter... Ursäkta mig.
SvaraRadera*korkad*
Idén låter jättejättebra för övrigt!
Jag missar allt av värde när jag är på landet märker jag. Stackars dig! Hon har alltså åkt nu?!
SvaraRaderaJa, om candyheart ska överleva utan mammaöverdos/paranoia och du ska undgå sinnessjukdom så får du nog lyda Metas råd. Blogga inutavbabhelvete.
Jag kommer så fort jag kan. Ska tänka ut något du kan fördjupa dig i.
Nää... i min bloggkoll på min inloggningssida står det 18 minuter sedan. Så jag var inte helt fel ute! *inte helt korkad ändå*
SvaraRaderaMeningsfull kommentar.
HALLEEÅÅ FÖR JÄVULEN!!! *skånska*
SvaraRaderaMer, för helvete. ;-)
Jaha, här kom stränga rösten fram. Det är väl bäst att kommentera lite då....
SvaraRaderaBilden på körsbärskvisten är väldigt fin, den känns liksom vårig.
Och boken du läser har ett väldigt fint omslag. Färgerna är liksom dova och samstämmiga och säkert trevliga att vila ögonen på när man efter en hel dag med hårt arbete, ensamhet, överbeskyddande av yngsta yngel och bloggande lägger sig ner i sängen och vill läsa lite avkopplande innan man nanar kudden.
Jaha... jag tror det var allt kommenterande...
*Hoppas människan blir nöjd*
Ja jisses, bäst man skriver något här..
SvaraRaderaJag tror på knyppling! ;o)
Stortosmått: Det är extremt seg uppdatering. Hos mig står det att ditt senaste inlägg var Lalalala för ett dygn sen.
SvaraRaderaMockapocka: Skynda dig!
Gladan: Mer av vadå??? För helvete.
Lillian: *nöjd*
Pia: Knyppling hm... Jag tror jag föredrar att blogga inutavbarahelvete.
YES! Mer bloggning från dig!!!!!
SvaraRaderaJag lovar att kommentera mycket och ofta! Allt kanske inte kommer vara relevant och kan kanske inte heller logiskt!!! Men jag lovar göra mitt bästa...
Blogg away! Förtryck allt! Le och upprepa ditt mantran affirmation:
Allt är bra! Allt är ok! Bloggen fortskrider och kommentarerna haglar in!
(Skriven för dig, allt enligt attraktionslagens lagar! ;))
Mika
Ajdå.. bäst att slänga in en kommentar om att kommentera... *ingen kommentar*
SvaraRaderaFör det första.
SvaraRaderaStorleken har VISST betydelse.
Så det så. :-)
För det andra.
Eftersom jag har din adress så är det mycket möjligt att jag hade suttit och väntat utanför ditt kösfönster på att få komma in.
Om det bara hade varit lite lite närmare.
Yttepyttelite närmare.
P.S.
Om du känner dig ensam när barnen försvinner bort så kan du få låna ett marsvin av mig.
Möjligtvis ett barn också. ;-)
Jisses, vad du tar i!
SvaraRaderaOch jag tog åt mig direkt.
Känner att tiden ibland knappt räcker till för att blogga och än mindre till att kommentera. Men det blir en höst snart och mer tid till detta. Förhoppninsvis.
Hav lugn o förtröstan... ;))
MER av allt, för böfvelen. Passar på att svära, det är så sällan... *rodnar*
SvaraRaderaMika: Logiskt eller relevant har jag aldrig begärt. Attraktionslagarna? =O
SvaraRaderaCamilla: Tackar, tackar! =)
Annika: Vet du, jag menade storleken på MENINGAR. Jag inser att du associerade till något helt annat (så tokigt det kan bli!).
Och det är inte så långt, ett halvt hektomil bara, tut, tut (tåget).
Visst, ta med ett barn och ett marsvin, det kanske hjälper.
Anna: Ja, att ta i ordentligt var ett experiment. Och det funkade =)
Gladan: Kan vara nyttigt att testa nya marker, så svär på du.
Okej okej....
SvaraRaderaHEJ.
SvaraRaderaFunkade ju rätt bra det där...? ;-D
SvaraRadera