25 oktober 1962

Idag är det 47 år sedan jag föddes på ett BB i Norrland.
Eller snarare, trycktes ut, om man ska tro min mamma som hävdade att jag inte bidrog till födelsen alls utan hade, om jag fått, stannat därinne i magen för resten av mitt liv.
Efter över ett dygn av svåra födslovärkar la sig en barnmorska, enligt min mammas utsaga, helt sonika på hennes mage för att trycka ut mig. En annan hjälpte till med saxen.

"Så här lång skåra klippte de", brukade mamma berätta och måtta en 7-8 cm med fingrarna. "Och jag kände ingenting för jag var redan så bedövad av smärtan", fortsatte hon. "Men jag kommer precis ihåg hur det lät. Som när man klipper i kött." Och så såg hon nöjd ut.

Och ut kom jag. Tre veckor för sent, med navelsträngen runt halsen och med en matchvikt på 4 580 g. Den fulaste bäbis min moster Ingalill någonsin sett. Hon kunde inte sluta skratta när hon kom upp på BB för att beskåda sitt första syskonbarn.

"Du var ju ganska kraftig och lite gulaktig i hyn eftersom du hade gulsot", förklarade mamma. "Men du var den sötaste bäbisen på hela BB", slog hon fast och såg nöjd ut igen.
Och då visste jag att det var så det var.

Fuck moster Ingalill!