Jag har alltid hatat tidiga mornar.
Minns att jag som tonåring, efter att jag tagit mig ur sängen, satt på toa och drömde om eftermiddagen då jag skulle komma hem från skolan och få gå och lägga mig igen. Obegriplig och fullständigt overklig var tanken att jag skulle lyckas ta mig genom skoldagen som låg framför mig.
Innan toasittningen hade min mamma ett digert jobb med att överhuvudtaget få mig ur sängen. Ett knep var att sätta på en skiva på min röda plastgrammofon, och sen dra på högsta volym.
Och jag blev helt vansinnig. Med ett avgrundsvrål kastade jag mig upp för att ta död på Hooked on a Feeling, Hotel California eller vad hon valt för musik just den morgonen.
Sen var jag för förbannad för att somna om. Fast jag försökte förstås. Kriget var på liv och död.
(Inte konstigt att man har sin lilla morgonångest...)
Åh, vad jag känner igen mig! Hela mina tonår tycktes gå i sömnens töcken, ungefär som i början av en graviditet. Min stackars mamma använde jag som snoozer. Fattar inte att hon stod ut för man var ju inte alltid så saktmodig, mild och god på mornarna. När jag sov hos en kompis (på vardagar) kom hennes mamma in och satte på en skiva med det finska rockbandet HURRICANES, jag lovar vi stod i givakt på noll komma nix. =)
SvaraRaderaHahahaha!!! Smart mamma du hade! =)
SvaraRaderaJag njuter av att ha långt kvar tills mina barn blir tonåringar! *lallar vidare*
Jag är med dig! En klubb för morgontrötta kanske?
SvaraRaderaOch ännu värre är det om det är kallt. Bäst är när min man jobbar förmiddag så han hinner elda i kaminen innan jag kliver upp.
SvaraRaderaKram på dig
Jag har Tonåringar hemma... TRE stycken. Någon som är avundsjuk???
SvaraRaderaHa ha ha...Ja kan nog hålla med dig där...Men om sanningen ska fram...så är de nog fattiglappen (hon vid tangentbordet) som bor där... Internskämt i Luletrakten ...Hihi
SvaraRaderaJag på http://ahvarforinte.blogg.se
Skulle aldrig drömma om att väcka mina tonåringar på sånt sätt. De går för övrigt upp själva. Före mig ofta. Och jag är glad att de inte väcker mig på sånt sätt heller.
SvaraRaderaSjälv är jag nog mer en morgonmänniska.
SvaraRaderaMen syrran var precis så där när vi skulle upp på morgonen! Och är fortfarande.
För att inte tala om Michelle!
Ibland undrar jag om hon inte är syrrans dotter och inte min. För dom är fruktansvärt lika! Fniss.
Tips. Köp en ljusterapilampa och sitt vid den en stund på morgonen.
Den gör underverk!
Kram!
Absolut här är en till !
SvaraRaderaBjörnen sover, björnen sover....la la la la.....
Men snart.....snart....är det MARS.....iaf Januari :o-
P.s Malde: Jag har TVÅ tonåringar och två på väg....räcker fint. Nej avundsjuk blir jag bara på dem som slipper ALLA tidiga stressfulla mornar *S*
Stina: Skönt att höra att du inte är avundsjuk ;-)
SvaraRaderaMå så gott!
När min mamma försökte få upp mig på morgnarna slutade det alltid med gråt och tandagnisslan. Stackars mamma!
SvaraRaderaDet är det som är så härligt med hösten! Man får sova mer, men inte belastad med lika dåligt samvete som de ljusare årstiderna.
SvaraRaderaSäng och sova...mmmm, ord som är ljuv musik. Beror det på att man (jag) är livsnjutare eller inte har nåt liv? *Filosoferar på*
Gafflan: Hurricanes...*antecknar*
SvaraRaderaHar ju en egen tonåring hemma.
Stortochsmått: Ja, lalla på du. Det kan du behöva som får tre tonåringar nästan på en gång om blott några få år! =)
Realisten: Done!
Carina: Är det dessutom kallt så stannar jag i sängen!
Malde: Haha, jag vet hur det är!
SvaraRaderaSingelmamman: Jösses, hur har du lyckats åstadkomma det???
Yvonne: Tack för tipset!
Stina: Ja, det är inte meningen att vi ska vara igång så här års!
Cat: Jag kan inte minnas att det var synd om min mamma...
A-L: Varför inte stanna i sängen hela vintern liksom?