...ska det bli ett bra år!
Ses då.
onsdag 30 december 2009
Och jag blir så förbannad på de (kontrollfreaks) som bara tar EN pralin
För att återgå till konspirationstemat:
Man kan lite lugnt och fint fråga sig varför vi är så många som mår illa och har ont i magen när vi, i dessa juletider, går och lägger oss på kvällen. Varför kväljningar och känslor av nederlag övermannar oss när vi försöker komma till ro för natten. Varför vågarna kraschar när vi ställer oss på dem på morgonkvistarna och varför soppåsen svämmas över av skrymmande askar med knövligt plastinnehåll som inte går att vika ihop. Jag kan fortsätta länge som ni förstår.
Hur då?
Förslag tas emot med tacksamhet.
Man kan lite lugnt och fint fråga sig varför vi är så många som mår illa och har ont i magen när vi, i dessa juletider, går och lägger oss på kvällen. Varför kväljningar och känslor av nederlag övermannar oss när vi försöker komma till ro för natten. Varför vågarna kraschar när vi ställer oss på dem på morgonkvistarna och varför soppåsen svämmas över av skrymmande askar med knövligt plastinnehåll som inte går att vika ihop. Jag kan fortsätta länge som ni förstår.
Kan det händelsevis vara så att det finns de som tjänar pengar på att försänka svenska folket i chokladkoma? Som ev har en baktanke med att bygga berg av chokladaskar precis vid kassorna och hjärntvätta oss med chokladpralinsomröstningar? Som skulle ha stämts för länge sedan om detta vore USA? Va? Va?
Men vi är ju smarta konsumenter och inte så lättlurade som vissa tror.Vi kommer inte speciellt mycket längre till sitta på våra allt ymnigare arslen och göda chokladaskfabrikanterna genom att vräka i oss praliner. Nej, det kommer alldeles snart bli ett slut på känslor av misslyckande för att vi tryckte i oss ytterligare en askjävel!
Hur då?
Förslag tas emot med tacksamhet.
tisdag 29 december 2009
Min ideologiska plattform
Vill betona att det finns ett ideologiskt ställningstagande bakom mitt NEJ till nyårslöften.
Varför föregripa framtiden när det inte går?
Varför försöka lyfta sig själv i håret när det ju gör ont?
Varför stövla runt i pölsa när man kan glida fram på en räkmacka?
Varför ställa krav på sig själv när man kan låta bli?
För övrigt tror jag att chokladasktillverkarna är i konspiration.
Varför föregripa framtiden när det inte går?
Varför försöka lyfta sig själv i håret när det ju gör ont?
Varför stövla runt i pölsa när man kan glida fram på en räkmacka?
Varför ställa krav på sig själv när man kan låta bli?
För övrigt tror jag att chokladasktillverkarna är i konspiration.
Äntligen dags
Jag har ingen talang för nyårslöften eftersom jag, som bekant, inte klarar av att styra upp min tillvaro i förväg.
Däremot har jag ett antal nyårsönskningar för jag är väldigt bra på att önska mig saker.
2. Att jag börjar prata franska flytande. Vägen dit ska vara lustfylld och kantad av franska filmer, romaner och besök. (Alltså, jag ska besöka Frankrike.)
3. Att jag blir vältränad och börjar utstråla hälsa, charm, stil och grace. (Ja, men är det så jävla mycket begärt?!?)
4. Att jag blir lite mer lyckad i största allmänhet; snyggare, på bättre humör, mer omtyckt och morgonpiggare.
Däremot har jag ett antal nyårsönskningar för jag är väldigt bra på att önska mig saker.
Mina önskningar för 2010:
1. Att jag får mitt genombrott som människa. (Vad det är frågan om för genombrott är lite oklart. Något som gör mitt liv lätt att leva vore bra.)2. Att jag börjar prata franska flytande. Vägen dit ska vara lustfylld och kantad av franska filmer, romaner och besök. (Alltså, jag ska besöka Frankrike.)
3. Att jag blir vältränad och börjar utstråla hälsa, charm, stil och grace. (Ja, men är det så jävla mycket begärt?!?)
4. Att jag blir lite mer lyckad i största allmänhet; snyggare, på bättre humör, mer omtyckt och morgonpiggare.
måndag 28 december 2009
Summering av mitt 2009
Årets mest markanta förändring:
Min entré i cyberspace. För ett år sedan idag publicerade jag mitt första inlägg på min blogg och jag hade INGEN ANING om vad som väntade.
Årets insikt om mig själv:
När jag skummar igenom min blogg framträder ett karaktärsdrag tydligare än alla andra, nämligen att jag aldrig gör det jag planerar att göra. Jag tror att det är rebellen i mig som tvärvägrar så snart en plan uppenbaras. Ganska charmigt om man tänker efter. Men lite opraktiskt. Fast mest charmigt.
Årets höjdpunkt:
När jag fick för mig att jag skulle bli författare. Det var en kul tanke.
Min entré i cyberspace. För ett år sedan idag publicerade jag mitt första inlägg på min blogg och jag hade INGEN ANING om vad som väntade.
Årets insikt om mig själv:
När jag skummar igenom min blogg framträder ett karaktärsdrag tydligare än alla andra, nämligen att jag aldrig gör det jag planerar att göra. Jag tror att det är rebellen i mig som tvärvägrar så snart en plan uppenbaras. Ganska charmigt om man tänker efter. Men lite opraktiskt. Fast mest charmigt.
Årets höjdpunkt:
När jag fick för mig att jag skulle bli författare. Det var en kul tanke.
Årets kris:
Lite svårt att sålla här men jag måste ändå säga att en kris höjer sig över de andra.
Hur klarar en mamma av att hennes favoritmänniskor i livet glider ifrån henne och skaffar sig andra favoritmänniskor än den arma modern i fråga, och andra favoritplatser än hemmets lugna (och, jaja, ibland kaotiska) vrå?
Ja, inte vet jag. (Kanske har mammans frenetiska bloggandet något med detta att göra? Är kanske denna blogg endast en krisöverlevnadsmanick?)
För övrigt är jag just idag glad att mina barn inte längre är små, för då hade jag i dessa snörika dagar haft dåligt samvete för att jag inte med glatt humör dragit iväg med dem till pulkabacken.
onsdag 23 december 2009
Så himla färdig
Så, då är jag i princip klar.
Även lockarna är på plats.
(Inte för att jag vill se ut som Anna Anka, men man vill ju matcha TV-bilden.)
Bara julklappshandlandet kvar.
En kvart in till stan, en kvarts shopping, en kvart tillbaka. Approximately.
*hoppsar hela vägen upp på stan*
Även lockarna är på plats.
(Inte för att jag vill se ut som Anna Anka, men man vill ju matcha TV-bilden.)
Bara julklappshandlandet kvar.
En kvart in till stan, en kvarts shopping, en kvart tillbaka. Approximately.
*hoppsar hela vägen upp på stan*
tisdag 22 december 2009
Dags för julstök
Nu är det hög tid att ta itu med julstädningen.
Ska handla julklappar också.
Och laga julmat.
Och klä granen.
Tur att det är en dag kvar.
Och julmaten kan man ju för övrigt slänga ihop på julaftonsmorgonen.
Så det inte blir så stressigt imorgon, tänker jag.
Men först lite skönhetssömn, så jag är snygg och utvilad när årets myspyshelg gör entré.
Go'natt!
Ska handla julklappar också.
Och laga julmat.
Och klä granen.
Tur att det är en dag kvar.
Och julmaten kan man ju för övrigt slänga ihop på julaftonsmorgonen.
Så det inte blir så stressigt imorgon, tänker jag.
Men först lite skönhetssömn, så jag är snygg och utvilad när årets myspyshelg gör entré.
Go'natt!
GodisGodisGodis
Ikväll blev jag tvungen att äta godis trots att jag slutat med det.
Makens fel kan man säga. Han kom hem med extra mycket godis till pepparkakshusproduktionen.
Extra mycket för att det skulle räcka trots att jag hela tiden äter av godiset medan resten av familjen bygger och skapar.
Om han hade tänkt på att jag hade slutat med godis så hade han inte köpt extra mycket och då hade jag inte behövt börja äta godis igen ikväll.
Men man kan kanske inte begära att han ska hålla reda på när jag har slutat äta och när jag har börjat igen?
Nej, det kan man nog inte.
Makens fel kan man säga. Han kom hem med extra mycket godis till pepparkakshusproduktionen.
Extra mycket för att det skulle räcka trots att jag hela tiden äter av godiset medan resten av familjen bygger och skapar.
Om han hade tänkt på att jag hade slutat med godis så hade han inte köpt extra mycket och då hade jag inte behövt börja äta godis igen ikväll.
Men man kan kanske inte begära att han ska hålla reda på när jag har slutat äta och när jag har börjat igen?
Nej, det kan man nog inte.
måndag 21 december 2009
Det kanske är min mössa det är fel på...
Gick över bro med min cykel och där stod plötsligt en hel hoper karlar.
"Hrmpf" och skrammel, skrammel med cykeln för att få dem att skingra sig något.
"Akta tanten", säger en av dem då.
Tanten!?
En snabb koll på deras hållning och fånleenden visade att de ju var i, typ, min ålder!
Fifan, vad sur jag blev.
"Tack, FARBROR!", ska jag säga nästa gång jag hamnar i den situationen.
Det ska jag fanimej.
"Hrmpf" och skrammel, skrammel med cykeln för att få dem att skingra sig något.
"Akta tanten", säger en av dem då.
Tanten!?
En snabb koll på deras hållning och fånleenden visade att de ju var i, typ, min ålder!
Fifan, vad sur jag blev.
"Tack, FARBROR!", ska jag säga nästa gång jag hamnar i den situationen.
Det ska jag fanimej.
söndag 20 december 2009
Problemet med för många dagar kvar till julafton
Jaha.
Och vad ska man göra nu då?
Jag har aldrig haft så många dagar mellan skolavslutning och julafton och känner mig helt rådvill.
Visst, jag har massor jag skulle kunna göra.
För omväxlings skull skulle jag kunna göra klart allt inför jul i tid.
Jag skulle kunna ta en sak i taget och kvällen innan julafton nöjt kunna konstatera att det, för omväxlings skull, blir en perfekt jul detta år. En jul där jag hunnit förbereda allt.
Inga trötta "Äh, va fan, jag skiter i det", skulle jag behöva yttra på tröskeln till julafton.
Usch, vad hemskt!
Jag avskyr verkligen perfekt.
Och för övrigt behöver jag läsa. Maj Korner tror inte på att jag kommer läsa minst två böcker i jul.
Men hon ska allt få se!
PS Rätt tipsrad kommer när jag vet svaren.
Och vad ska man göra nu då?
Jag har aldrig haft så många dagar mellan skolavslutning och julafton och känner mig helt rådvill.
Visst, jag har massor jag skulle kunna göra.
För omväxlings skull skulle jag kunna göra klart allt inför jul i tid.
Jag skulle kunna ta en sak i taget och kvällen innan julafton nöjt kunna konstatera att det, för omväxlings skull, blir en perfekt jul detta år. En jul där jag hunnit förbereda allt.
Inga trötta "Äh, va fan, jag skiter i det", skulle jag behöva yttra på tröskeln till julafton.
Usch, vad hemskt!
Jag avskyr verkligen perfekt.
Och för övrigt behöver jag läsa. Maj Korner tror inte på att jag kommer läsa minst två böcker i jul.
Men hon ska allt få se!
PS Rätt tipsrad kommer när jag vet svaren.
lördag 19 december 2009
Tipspromenad del 3 eller Hur mycket ska man behöva stå ut med?
Om jag hade vetat att Bert Karlsson skulle sitta i min radio och skrika:
"Nu gör du som jag säger!", så hade jag, då det begav sig i början av 80-talet, kämpat mot införandet av radioreklam med en helt annan frenesi.
Hur tacklar jag idag problemet?
1. Slänger ut radion genom stängt fönster.
x. Startar ett enfrågeparti: NEJ till Bert Karlsson!
2. Suckar uppgivet, konstaterar att det var bättre förr och tar en till treo.
"Nu gör du som jag säger!", så hade jag, då det begav sig i början av 80-talet, kämpat mot införandet av radioreklam med en helt annan frenesi.
Hur tacklar jag idag problemet?
1. Slänger ut radion genom stängt fönster.
x. Startar ett enfrågeparti: NEJ till Bert Karlsson!
2. Suckar uppgivet, konstaterar att det var bättre förr och tar en till treo.
fredag 18 december 2009
Tipspromenad del 2
Har landat i soffan för att här påbörja mitt jullov.
Allt vore frid och fröjd om jag bara hade hunnit göra det jag måste göra innan vårterminen startar den 7 januari. Men det har jag inte.
Hur löser jag detta dilemma? *spänningsmusik2*
1. Jag jobbar nu på måndag och tisdag för att få allting färdigt.
x. Jag jobbar 5 och 6 januari så att jag den 7 januari har den önskade kontrollen på läget.
2. Jag jobbar med dubbel hastighet den 7 och 8 januari, misslyckas med det, bryter ihop och sitter sedan på jobbet första helgen på terminen och tycker synd om mig själv.
Allt vore frid och fröjd om jag bara hade hunnit göra det jag måste göra innan vårterminen startar den 7 januari. Men det har jag inte.
Hur löser jag detta dilemma? *spänningsmusik2*
1. Jag jobbar nu på måndag och tisdag för att få allting färdigt.
x. Jag jobbar 5 och 6 januari så att jag den 7 januari har den önskade kontrollen på läget.
2. Jag jobbar med dubbel hastighet den 7 och 8 januari, misslyckas med det, bryter ihop och sitter sedan på jobbet första helgen på terminen och tycker synd om mig själv.
Tipspromenad del 1
Jag cyklar i alla väder och alltså även i -20 grader och knarrsnö.
Det går finfint om man bortser från andningen.
Eftersom jag har en ilande tand i underkäken kan jag inte andas via munnen. Det gör för ont. Iskall luft är ungefär som iskallt vatten på ilande tand.
Andas via näsan går inte heller för innehållet (är lite förkyld) fryser vid första inandningen och sen kan ingen mer luft passera.
Så, hur löste jag det hela? *spänningsmusik*
1. Jag höll andan i en kvart.
x. Jag hade på mig målvaktshockeyhjälm med intallerad värmeslinga.
2. Jag trutade med munnen och drog in luften via ett tänkt sugrör, så att den hann värmas upp innan den nådde tänderna.
Det går finfint om man bortser från andningen.
Eftersom jag har en ilande tand i underkäken kan jag inte andas via munnen. Det gör för ont. Iskall luft är ungefär som iskallt vatten på ilande tand.
Andas via näsan går inte heller för innehållet (är lite förkyld) fryser vid första inandningen och sen kan ingen mer luft passera.
Så, hur löste jag det hela? *spänningsmusik*
1. Jag höll andan i en kvart.
x. Jag hade på mig målvaktshockeyhjälm med intallerad värmeslinga.
2. Jag trutade med munnen och drog in luften via ett tänkt sugrör, så att den hann värmas upp innan den nådde tänderna.
torsdag 17 december 2009
Okej
Om jag slipper sätta foten i en enda butik till,
så kan jag väl ta jullov före vår då.
*tindrar som fan med ögonen*
så kan jag väl ta jullov före vår då.
*tindrar som fan med ögonen*
Snipp snapp snut, nu är julen slut *tycker*
Nu har jag firat tre stycken advent, ätit julbord på Fina Hotellet och pulsat omkring i snö.
Vår, tack!
Vår, tack!
onsdag 16 december 2009
Det har snöat i natt
Ska bli mycket intressant att se om jag tar mig till jobbet idag.
När jag nyss försökte rasta vår lilla vovve vände hon på klacken (tassen) så snart vi kommit ner för trappen. Vem vill kava omkring i nysnö upp till öronen, liksom? Inte Ms Nellie iallafall.
Men jag är ju lite större. Snön kommer bara gå till cykelhjulens nav ungefär. *överdriver bara lite*
Inget problem för mig eftersom jag är så vältränad. Och så bra på att cykla.
När jag nyss försökte rasta vår lilla vovve vände hon på klacken (tassen) så snart vi kommit ner för trappen. Vem vill kava omkring i nysnö upp till öronen, liksom? Inte Ms Nellie iallafall.
Men jag är ju lite större. Snön kommer bara gå till cykelhjulens nav ungefär. *överdriver bara lite*
Inget problem för mig eftersom jag är så vältränad. Och så bra på att cykla.
tisdag 15 december 2009
Något bloggskadad
Jag behövde bara skriva det där om ny pärm för att min effektivitet skulle öka.
Iallafall lite.
Till exempel så cyklade jag hem på min 50 minuter långa lunch för att äta mat, kolla bloggen och ta ut hundarna. En halvtimme gick åt till slirandet i snömodden med min cykel; en kvart hem och en kvart tillbaka. 20 minuter för ätandet, bloggen och hundarna, det kallar jag effektivitet.
Om ni nu var ändå effektivare på er lunch idag så nämn inte det, tack.
På vägen tillbaka började jag fantisera om att jag vurpade. En cool vurpa som skulle börja med att bakhjulet gled lite lätt åt höger varpå resten av cykeln och jag snyggt skulle följa efter i en cirkelformad rörelse och landa på sidan i snön. Som en konståkningsinspirerad installation, kan man säga.
Ett himla bra blogginlägg hade det blivit.
Iallafall lite.
Till exempel så cyklade jag hem på min 50 minuter långa lunch för att äta mat, kolla bloggen och ta ut hundarna. En halvtimme gick åt till slirandet i snömodden med min cykel; en kvart hem och en kvart tillbaka. 20 minuter för ätandet, bloggen och hundarna, det kallar jag effektivitet.
Om ni nu var ändå effektivare på er lunch idag så nämn inte det, tack.
På vägen tillbaka började jag fantisera om att jag vurpade. En cool vurpa som skulle börja med att bakhjulet gled lite lätt åt höger varpå resten av cykeln och jag snyggt skulle följa efter i en cirkelformad rörelse och landa på sidan i snön. Som en konståkningsinspirerad installation, kan man säga.
Ett himla bra blogginlägg hade det blivit.
måndag 14 december 2009
Nu åker jag hem och vilar
Idag har jag bara tappat bort tolv prov och råkat glömma min handväska i ett klassrum. Det är ju inte så mycket.
Handväskan kom en skolassistent och dinglade med framför ögonen på mig, innan jag ens visste att jag saknade den. Och det var ju bra. Jag blir så orolig när jag upptäcker sånt innan jag fått tillbaka dyrgripen i fråga.
"He he he", skrattade hon torrt, för det är inte precis första gången hon fått in min handväska. (Inte min nyckelknippa heller, men det hör ju inte hit.)
"Det man inte har i huvudet får man ha i andras ben", svarade jag och kände att jag var lite vitsig iallafall. I brist på annat.
Och proven kommer säkert dyka upp.
*väntar*
Iallafall så har jag bestämt att det ska bli mer ordning och reda på mig nästa termin, för jag ska ha en ny pärm där jag kommer ha värsta strukturen.
På så vis kommer jag aldrig mer glömma något (eller någon). Och aldrig mer slarva bort något (eller någon).
Aldrig mer kommer jag svara "Eeeeeeh...?" när jag får frågor, och jag kommer veta långt i förväg vad jag ska göra de olika dagarna. (Det kallas framförhållning för er som undrar.)
Det kommer bli så fantastiskt bra. Min nya pärm kommer helt enkelt innebära att jag blir sådär professionell som man ska vara nuförtiden.
*googlar pärm*
Handväskan kom en skolassistent och dinglade med framför ögonen på mig, innan jag ens visste att jag saknade den. Och det var ju bra. Jag blir så orolig när jag upptäcker sånt innan jag fått tillbaka dyrgripen i fråga.
"He he he", skrattade hon torrt, för det är inte precis första gången hon fått in min handväska. (Inte min nyckelknippa heller, men det hör ju inte hit.)
"Det man inte har i huvudet får man ha i andras ben", svarade jag och kände att jag var lite vitsig iallafall. I brist på annat.
Och proven kommer säkert dyka upp.
*väntar*
Iallafall så har jag bestämt att det ska bli mer ordning och reda på mig nästa termin, för jag ska ha en ny pärm där jag kommer ha värsta strukturen.
På så vis kommer jag aldrig mer glömma något (eller någon). Och aldrig mer slarva bort något (eller någon).
Aldrig mer kommer jag svara "Eeeeeeh...?" när jag får frågor, och jag kommer veta långt i förväg vad jag ska göra de olika dagarna. (Det kallas framförhållning för er som undrar.)
Det kommer bli så fantastiskt bra. Min nya pärm kommer helt enkelt innebära att jag blir sådär professionell som man ska vara nuförtiden.
*googlar pärm*
söndag 13 december 2009
Nillas matblogg
Köttbullar med ingefära och honung i är jättejättegott!
Recept:
Gör köttfärs enl grundrecept (kolla kokboken)
Häll en skaplig mängd ingefära i köttfärsen
Smält ett antal matskedar honung i en kastrull och häll sedan även den i köttfärsen
Rör om
Rulla små bollar eller klicka bara ut smeten på en långpanna och ställ in den i ugnen 8-12 minuter
*mumsmumsmums*
Recept:
Gör köttfärs enl grundrecept (kolla kokboken)
Häll en skaplig mängd ingefära i köttfärsen
Smält ett antal matskedar honung i en kastrull och häll sedan även den i köttfärsen
Rör om
Rulla små bollar eller klicka bara ut smeten på en långpanna och ställ in den i ugnen 8-12 minuter
*mumsmumsmums*
Kl.19.45
Nej, nu jävlar ska här stekas köttbullar!
Hade tänkt skita i det men så såg jag att Renée stekt köttbullar idag.
Hon var vänlig nog att berätta det i en kommentar.
Kan Renée så kan jag.
Funderar på att ha i lite ingefära och honung.
Om man kan griljera revbensspjäll med ingefära och honung så kan man väl ha det i köttbullar?
Hade tänkt skita i det men så såg jag att Renée stekt köttbullar idag.
Hon var vänlig nog att berätta det i en kommentar.
Kan Renée så kan jag.
Funderar på att ha i lite ingefära och honung.
Om man kan griljera revbensspjäll med ingefära och honung så kan man väl ha det i köttbullar?
Vem säger att det måste vara köttbullar på julbordet?
Julstädar idag.
Och steker köttbullar till julbordet.
Det har aldrig hänt förut att jag gjort såna saker så pass långt innan jul,
så det känns som att jag gått genom någon slags metamorfos.
Blivit en riktig husmor på gamla dar.
Varför kan man fråga sig?
En längtan tillbaka till 60-talet?
Tillbaka till "naturen"?
Eller vill jag bara ha något sensationellt att skriva om på bloggen?
Jag gissar på det sista.
Nu ska jag fortsätta med städningen som jag knappt påbörjat.
(Kände att jag behövde gå in på bloggen först.)
Köttfärsen ligger fortfarande i sin vakumförpackning i kylskåpet,
men det kanske blir köttbullar innan kvällen.
Under har ju skett förr.
Julgran kommer vi iallafall ha innan dagen är slut för dottern och maken har bestämt sig för att åka till stugan och hugga en. Av någon anledning så gör maken alltid det han säger att han ska göra. *fattar ingenting*
Och steker köttbullar till julbordet.
Det har aldrig hänt förut att jag gjort såna saker så pass långt innan jul,
så det känns som att jag gått genom någon slags metamorfos.
Blivit en riktig husmor på gamla dar.
Varför kan man fråga sig?
En längtan tillbaka till 60-talet?
Tillbaka till "naturen"?
Eller vill jag bara ha något sensationellt att skriva om på bloggen?
Jag gissar på det sista.
Nu ska jag fortsätta med städningen som jag knappt påbörjat.
(Kände att jag behövde gå in på bloggen först.)
Köttfärsen ligger fortfarande i sin vakumförpackning i kylskåpet,
men det kanske blir köttbullar innan kvällen.
Under har ju skett förr.
Julgran kommer vi iallafall ha innan dagen är slut för dottern och maken har bestämt sig för att åka till stugan och hugga en. Av någon anledning så gör maken alltid det han säger att han ska göra. *fattar ingenting*
fredag 11 december 2009
Svar
Några undrar varför jag i morgonens inlägg har en bild på godis, när jag i onsdags skrev att jag slutat äta godis.
Jag är inte säker på att jag förstår frågan.
Men, pedagog som jag är, så ska jag försöka förklara:
Idag är det fredag!
Jag är inte säker på att jag förstår frågan.
Men, pedagog som jag är, så ska jag försöka förklara:
Idag är det fredag!
onsdag 9 december 2009
Very important information
Äh, varför inte? har förärat mig en awesome utmaning att berätta tio saker om mig själv.
Finns det något kvar att berätta om mitt liv som bara levts i 47 år?
Jojomensan.
Börjar man gräva så.
Samtidsfakta
1. Jag har slutat äta godis.
2. Jag har ett par röda inneskor på jobbet.
Finns det något kvar att berätta om mitt liv som bara levts i 47 år?
Jojomensan.
Börjar man gräva så.
Samtidsfakta
1. Jag har slutat äta godis.
2. Jag har ett par röda inneskor på jobbet.
Ordspråk
3. Jag växte upp med devisen Tänk på de hårda tiderna, använd pappret på båda siderna som stod att läsa på en liten skylt över toapappershållaren. Sparsamheten sitter fortfarande i.
Min karriär
4. Jag älskar att sätta ihop ord till meningar.
5. Min karriär som skribent började när jag var 17 och under en period fick en egen kolumn i lokaltidningen. Nu har jag en blogg.
Svenska traditioner
6. Jag är inte speciellt förtjust i någon av våra nationalrätter; surströmming och kräftor.
7. När jag hade min första egna kräftskiva i mina föräldrars sommarstuga la en av gästerna en kräfta under min säng som jag hittade två dagar senare. Jag har fortfarande men. Eventuellt kan min huvudvärk härledas till denna incident.
8. Min farfar älskade surströmming så mycket att han sparade spadet i konservburken och drack upp det till frukost dagen efter.
Nobelpriset + min karriär
9. 1978 läste jag min första Nobelpristagare i litteratur; Isaac Bashevis Singers Satan i Goraj. (Julklapp av farfar.) Få böcker efter det har kunnat mäta sig med den läsupplevelsen.
10. Jag kommer vägra Nobelmiddagen om (när) jag vinner Nobelpriset i litteratur.
tisdag 8 december 2009
Om mobiljävlarna
Mobilanvändning är inte min bästa gren.
(Det var mycket bättre innan de fanns!)
Jag hör, till exempel, inte när det ringer i min mobil.
Oftast beror det på att jag stängt av ljudet,
men för det mesta hör jag den inte när ljudet är på heller.
Eftersom jag inte riktigt vant mig vid att ha mobil (har bara haft i ca 5 år) så tror jag alltid att det är någon annans som ringer.
Så kan man förklara det.
Det här leder till att jag, när jag väl fiskar upp mobilen ur väskan, kan ha rätt många obesvarade samtal, och så var det idag.
Fem obesvarade samtal från dolt nummer och som toppen på isberget ett meddelande från mobilsvar.
Jag skyndade mig att ringa mobilsvar *222* för att lyssna på meddelandet och sålunda få reda på vem som var så inihelvete nödig på att få tag i mig, och möttes av en man (eller man och man, 30-årsåldern kanske) som var märkbart upprörd och avslutade med ett bittert: Och du vill ju tydligen inte svara på mina samtal!
Ååååkej.
Känner jag några män i 30-årsåldern som reder ut sina relationsproblem via mobilsvar?
Nej.
I synnerhet ingen som skulle ringa och låta som en bitter martyr för att jag inte svarar.
Alltså har den kraken ringt fel.
Och bara för det kommer det nu ta slut mellan honom och hans älskade.
Det förstår man ju.
Det hjälper inte att den älskade nu sitter invirad i telefonsladden (eller de elektromagnetiska vågorna om vi nu ska hålla oss till 20hundratalet) och är förtvivlad för att han inte ringer, för hon är inte en sån som ringer själv. Hon är en sån som har lärt sig att dödssynden framför alla är att vara för på. Och att man blir mer intressant om man verkar lite cool.
Det kan man ju tänka sig.
Jag försökte förstås ringa upp det dolda numret för att berätta för honom att han ringt fel, så att han skulle kunna ringa rätt, för att de sedan skulle kunna återförenas, bli sams och lyckliga, men det går inte att ringa upp dolt nummer. (Dagens teknik suger!)
Kanske kommer de om några år, när de bildat familj och köpt hus med varsin ny älskling, av slump stöta ihop på en julmarknad, eller någon annan marknad, och känna att känslorna fortfarande finns kvar. Fan va jobbigt det blir då!
Så jag borde väl börja svara i mobilen antar jag.
Njäe...*har ingen lust*
(Det var mycket bättre innan de fanns!)
Jag hör, till exempel, inte när det ringer i min mobil.
Oftast beror det på att jag stängt av ljudet,
men för det mesta hör jag den inte när ljudet är på heller.
Eftersom jag inte riktigt vant mig vid att ha mobil (har bara haft i ca 5 år) så tror jag alltid att det är någon annans som ringer.
Så kan man förklara det.
Det här leder till att jag, när jag väl fiskar upp mobilen ur väskan, kan ha rätt många obesvarade samtal, och så var det idag.
Fem obesvarade samtal från dolt nummer och som toppen på isberget ett meddelande från mobilsvar.
Jag skyndade mig att ringa mobilsvar *222* för att lyssna på meddelandet och sålunda få reda på vem som var så inihelvete nödig på att få tag i mig, och möttes av en man (eller man och man, 30-årsåldern kanske) som var märkbart upprörd och avslutade med ett bittert: Och du vill ju tydligen inte svara på mina samtal!
Ååååkej.
Känner jag några män i 30-årsåldern som reder ut sina relationsproblem via mobilsvar?
Nej.
I synnerhet ingen som skulle ringa och låta som en bitter martyr för att jag inte svarar.
Alltså har den kraken ringt fel.
Och bara för det kommer det nu ta slut mellan honom och hans älskade.
Det förstår man ju.
Det hjälper inte att den älskade nu sitter invirad i telefonsladden (eller de elektromagnetiska vågorna om vi nu ska hålla oss till 20hundratalet) och är förtvivlad för att han inte ringer, för hon är inte en sån som ringer själv. Hon är en sån som har lärt sig att dödssynden framför alla är att vara för på. Och att man blir mer intressant om man verkar lite cool.
Det kan man ju tänka sig.
Jag försökte förstås ringa upp det dolda numret för att berätta för honom att han ringt fel, så att han skulle kunna ringa rätt, för att de sedan skulle kunna återförenas, bli sams och lyckliga, men det går inte att ringa upp dolt nummer. (Dagens teknik suger!)
Kanske kommer de om några år, när de bildat familj och köpt hus med varsin ny älskling, av slump stöta ihop på en julmarknad, eller någon annan marknad, och känna att känslorna fortfarande finns kvar. Fan va jobbigt det blir då!
Så jag borde väl börja svara i mobilen antar jag.
Njäe...*har ingen lust*
Veckan som Gud glömde
Har för mycket att göra på jobbet nu.
Sä är det varje terminsslut men av någon anledning glömmer jag bort det under terminens gång och så sitter jag där strax före jul och undrar hur jag kunde planera så här?
Inlämning av digra skriftliga arbeten, rättning av nationella prov och förberedelse av betygsättning på en och samma vecka. I samtliga klasser.
Hur tänkte jag då?
Sä är det varje terminsslut men av någon anledning glömmer jag bort det under terminens gång och så sitter jag där strax före jul och undrar hur jag kunde planera så här?
Inlämning av digra skriftliga arbeten, rättning av nationella prov och förberedelse av betygsättning på en och samma vecka. I samtliga klasser.
Hur tänkte jag då?
måndag 7 december 2009
Måndagmorgon
*informerar*
Att det är måndag alltså.
Och för det sprider jag min tacksamhets lov.
För vad vore väl livet utan dimmiga måndagmornar?
Inne och ute.
Alltså, i huvudet och utanför.
Känner att min poetiska ådra tar nya oväntade krumsprång och att det vore mäkta intressant att se var detta skulle kunna leda,
men tyvärr måste jag åka till jobbet.
Att det är måndag alltså.
Och för det sprider jag min tacksamhets lov.
För vad vore väl livet utan dimmiga måndagmornar?
Inne och ute.
Alltså, i huvudet och utanför.
Känner att min poetiska ådra tar nya oväntade krumsprång och att det vore mäkta intressant att se var detta skulle kunna leda,
men tyvärr måste jag åka till jobbet.
"Ack ja", suckade den poetiska medelålders löneslaven
och packade sig iväg till jobbet.
söndag 6 december 2009
Jag tror TV 3 behöver hjälp
Men det är ju lite synd om Anna förstås.
Här har hon sugit och sugit och ändå blir hon utslängd.
Och hur ska hon presenteras i TV-tablån på julafton?
När Mr Anka nu hotat Mrs Anka med pistol och Mrs Anka kastat en isbit på Mr Anka så känns det som att familjelycka-temat är kört. Händelseutvecklingen är liksom inte riktigt i samklang med julens sanna budskap.
TV 3 måste helt enkelt hitta en ny vinkel på det hela.
Frågan är vilken...?
Här har hon sugit och sugit och ändå blir hon utslängd.
Och hur ska hon presenteras i TV-tablån på julafton?
När Mr Anka nu hotat Mrs Anka med pistol och Mrs Anka kastat en isbit på Mr Anka så känns det som att familjelycka-temat är kört. Händelseutvecklingen är liksom inte riktigt i samklang med julens sanna budskap.
TV 3 måste helt enkelt hitta en ny vinkel på det hela.
Frågan är vilken...?
Jo fan, det ska jag!
Gotta mig i Anna Ankas belägenhet, alltså.
Finns det något mer irriterande än människor som på överlägset manér låter meddela att de som inte lever livet på deras sätt inte förstår sitt eget bästa?
Var det inte så att Anna Anka visste precis hur en kvinna ska tillfredställa sin make för att äktenskapet ska vara lyckligt och hålla i all evighet? *halleluja*
Var det inte till och med så, att Anna Anka, herself, visste att svenska kvinnor inte lyckas hålla ihop sina äktenskap för att de jobbar för mycket, klär sig för osexigt och är allmänt manhaftiga?
Jag tror visst att det var precis så det var!
Skadeglädjen är inte den enda sanna glädjen i vanliga fall, men idag är den minsann det!
Finns det något mer irriterande än människor som på överlägset manér låter meddela att de som inte lever livet på deras sätt inte förstår sitt eget bästa?
Var det inte så att Anna Anka visste precis hur en kvinna ska tillfredställa sin make för att äktenskapet ska vara lyckligt och hålla i all evighet? *halleluja*
Var det inte till och med så, att Anna Anka, herself, visste att svenska kvinnor inte lyckas hålla ihop sina äktenskap för att de jobbar för mycket, klär sig för osexigt och är allmänt manhaftiga?
Jag tror visst att det var precis så det var!
Skadeglädjen är inte den enda sanna glädjen i vanliga fall, men idag är den minsann det!
Ska inte
Och jag ska inte gotta mig åt att Anna Anka blivit utslängd av Paul Anka ur villan i Hollywood.
Ska jag inte.
Alls.
Inte jättejättemycket iallafall.
Men lite glad å hennes tjänstefolks vägnar kanske man får vara?
Ska jag inte.
Alls.
Inte jättejättemycket iallafall.
Men lite glad å hennes tjänstefolks vägnar kanske man får vara?
lördag 5 december 2009
Imorgon ska jag sluta äta godis
Sitter här med min rättningshög av nationella prov och spyr nästan.
Har precis klämt i mig en påse Geisha på egen hand.
80 gram står det att den innehåller så jag tål väl inte så mycket helt enkelt.
Fast illamåendet kan kanske också ha att göra med knäcken, lussebullsdegen, lussebullarna och twistpåsen som jag åt innan jag åt Geishapåsen?
Kan eventuellt vara så.
Middag?
Skulle inte tro det.
Har precis klämt i mig en påse Geisha på egen hand.
80 gram står det att den innehåller så jag tål väl inte så mycket helt enkelt.
Fast illamåendet kan kanske också ha att göra med knäcken, lussebullsdegen, lussebullarna och twistpåsen som jag åt innan jag åt Geishapåsen?
Kan eventuellt vara så.
Middag?
Skulle inte tro det.
Samlar minnen
Ganska nyligen köpte jag nya, fina och himmelsblå handdukar till toan uppe.
Nu är de nya, fina, himmelsblå och täckta av beiga stora fläckar som inte går bort i tvätten.
Nåja.
Vips har hon (och foundationet) flyttat hemifrån och då kommer jag bli nostalgiskt fånleende och gråtmild när jag hänger upp mina handdukar.
Nu är de nya, fina, himmelsblå och täckta av beiga stora fläckar som inte går bort i tvätten.
Nåja.
Vips har hon (och foundationet) flyttat hemifrån och då kommer jag bli nostalgiskt fånleende och gråtmild när jag hänger upp mina handdukar.
fredag 4 december 2009
Lycka är...
...att gå och lägga sig en fredagkväll i vetskapen om att man vaknar upp till en ledig lördag.
En sådan där lång lördag då man ska få allt det där gjort som man skjutit upp hela veckan. Eller närmare bestämt; skjutit upp hela hösten eftersom de hittillsvarande lördagarna senaste halvåret gått lite snett när det gäller måluppfyllelse.
Men imorgon,
då jävlar!
Min arbetslista för lördagen den 5 dec
* Skapa julstämning. (Läs: Städa och röja så att det framplockade julpyntet kommer till sin fulla rätt.)
* Åka till köpcentrum och handla. (Vägrar använda ordet "shoppa" eftersom det nästan låter som "shopping", och det är ju ute. Antar jag, för något tråkigare än shopping får man leta efter. )
* Rätta två klassers nationella prov.
* Läsa bok jag lånat av arbetskompis över helgen.
* Baka lussebullar och koka knäck.
* Läsa i kapp alla bloggar som jag försummat de senaste två dagarna.
* Laga lunch och middag (som vanligt förstås).
* Gå långpromenad.
* Bara vara och koppla av. Inga krav wse (whatsoever).
En sådan där lång lördag då man ska få allt det där gjort som man skjutit upp hela veckan. Eller närmare bestämt; skjutit upp hela hösten eftersom de hittillsvarande lördagarna senaste halvåret gått lite snett när det gäller måluppfyllelse.
Men imorgon,
då jävlar!
Min arbetslista för lördagen den 5 dec
* Skapa julstämning. (Läs: Städa och röja så att det framplockade julpyntet kommer till sin fulla rätt.)
* Åka till köpcentrum och handla. (Vägrar använda ordet "shoppa" eftersom det nästan låter som "shopping", och det är ju ute. Antar jag, för något tråkigare än shopping får man leta efter. )
* Rätta två klassers nationella prov.
* Läsa bok jag lånat av arbetskompis över helgen.
* Baka lussebullar och koka knäck.
* Läsa i kapp alla bloggar som jag försummat de senaste två dagarna.
* Laga lunch och middag (som vanligt förstås).
* Gå långpromenad.
* Bara vara och koppla av. Inga krav wse (whatsoever).
tisdag 1 december 2009
Det bidde ingen spruta
Vaccinationspatrullen kom till jobbet idag.
16.15 var det min tur.
"Jag har lite ont i halsen", sa jag. "Och huvudvärk".(Jag berättade inte att jag alltid har huvudvärk.)Dessutom fick jag ont i en tand under eftermiddagen. Det berättade jag också.
"Du ska nog inte ta sprutan idag", sa sköterskan.
"Nehej, vad synd", sa jag.
Jag hade tänkt ta den, det hade jag.
16.15 var det min tur.
"Jag har lite ont i halsen", sa jag. "Och huvudvärk".(Jag berättade inte att jag alltid har huvudvärk.)Dessutom fick jag ont i en tand under eftermiddagen. Det berättade jag också.
"Du ska nog inte ta sprutan idag", sa sköterskan.
"Nehej, vad synd", sa jag.
Jag hade tänkt ta den, det hade jag.