Måndagmorgon

*informerar*
Att det är måndag alltså.
Och för det sprider jag min tacksamhets lov.
För vad vore väl livet utan dimmiga måndagmornar?
Inne och ute.
Alltså, i huvudet och utanför.

Känner att min poetiska ådra tar nya oväntade krumsprång och att det vore mäkta intressant att se var detta skulle kunna leda,
men tyvärr måste jag åka till jobbet.

"Ack ja", suckade den poetiska medelålders löneslaven

och packade sig iväg till jobbet.