Är jag inte hurtig, så säg!

I 27 minusgrader cyklade jag i morse in till Friskis för ett jympapass.
High five på mig själv!
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Eftersom jag sedan igår, då jag cyklade till jobbet, har haft en frysknöl i min ena örsnibb så rotade jag fram en gammal fuskpälsmössa som en av döttrarna köpte för en del år sedan, och som sen just aldrig blev använd eftersom den gick ner över hela huvudet.
Den som spar han har. Och jag har glasögon som höll mössan på plats.

På Friskis var det lite glest med folk men en slags samhörighet mellan oss som tagit oss dit. Att se varandra i ögonen och le ett litet leende av samförstånd hör ju inte till vanligt beteende.
De flesta andra var ju dock inte riktigt i min liga eftersom de inte cyklat in men jag sa inget om det då. Vid stretchingen, efter passet, fick jag däremot mitt moment i rampljuset då ledaren frågade om det var några som hade cyklat dit och bara jag och en till, av 50-60 personer, räckte upp handen. Då passade jag på att säga att jag tyckte det var lite lamt att ta bilen.

Sen på med alla kläderna igen. (Jag duschar inte på Friskis eftersom jag har celluliter.) När jag fått på mig allt utom skorna insåg jag att jag inte satt på mig mina tjocksockar som jag hade över mina strumpor på vägen dit, och kom på att jag, innan passet, stoppade dem i jackärmen, där de fortfarande var utan att jag märkt det när jag satte på mig jackan. Då förstår ni hur välklädd jag var.

Ja, sen cyklade jag hem igen.
Är ni imponerade eller är ni imponerade?