Åter från de döda

För de som är avundsjuka på min viktnedgång kan jag berätta att med den följer ett askgrått ansikte i 103:årsåldern.

"Men, vad hon överdriver", tänker ni nu, men det gör jag inte!
Jag har blivit lika förundrad varje gång jag gått in på toa de senaste dagarna och sett mig själv i spegeln: Är det där jag?! Nej, det är det inte, har jag tänkt och gått ut därifrån, vilket inte har gjort så mycket då man ändå inte kissar speciellt många droppar när man spyr upp allt man får i sig.
Mest förvånad är jag över de nytillkomna rynkorna runt munnen. Lite som om jag hade tagit ut löständerna. Antagligen är jag en sån som går omkring och snörper på munnen utan att veta om det. Men med tanke på alla idioter man stöter på titt som tätt så är det kanske inte något att förvåna sig över.

Sen har jag bekymmersrynkor i pannan djupa som Marinergraven (om man ser det i ett globalt perspektiv). Sådana rynkor har jag haft tidigare också men de har inte varit lika djupa. *helt säker* Dessutom har det tillkommit mindre djupa vid sidan av som ser likadana ut som de två stora men är mindre. Som smågravar kan man säga. Eller svallvågor om man vill vara mer poetisk.

Kan också nämna att mina ögon har poppat in i skallen någon centimeter. Om det inte är döskallen som växt, så kan det också vara.

Hursomhelst, var det någon som ville byta?
Nej, jag tänkte väl det.
I helgen ska jag äta ungefär åtta kilo godis, vilket jag tror är det minsta som ska till om man ska återanskaffa fyra kilo kroppsmassa. *laddar*


PS Det går bra att tipsa om favoritgodisar! Passar bra att prova lite nytt när man ändå ska äta så mycket.