Varför jag inte borde jobba

Fru Venus ska ha olika måndagsteman framöver som hon vill att andra bloggare skriver på och eftersom jag är barnsligt förtjust i slikt så ser jag nu entusiastiskt fram emot måndagarna. (Jag kanske inte ens kommer hata måndagar hädanefter? Snacka om omställning i livet.)

Idag är temat: Jobbet och jag tänker därför developpera min misstanke om att jag inte passar för jobb.
Om man ska vara krass så är det lönearbete jag inte är gjord för.
Anledningarna är flerfaldiga:

1. Jag är en fri själ som behöver få göra vad jag vill när jag själv vill det.

2. För en sån som jag är det förödande att ha en tidjävel då man "måste" vara på jobbet på mornarna. Det är helt enkelt inte i överensstämmelse med min natur.
Att jag dessutom måste vara duschad och färdigklädd när jag kommer dit kl.08.00 (!), det är katastrof för min lättjefulla sida. Den kvävs istället för att utvecklas som den skulle kunna göra under andra omständigheter.

3. Jag kan inte samarbeta med idioter, och dom finns överallt. Speciellt på arbetsplatser.

4. Jag är synnerligen dålig på att ta order. Och det är jag glad för eftersom det tyder på stor integritet, självständighet, intelligens, redbarhet, opulens och uppstudsighet.

5. Slutligen är det katastrofalt för en fri själ (som jag själv) att inordna mig i ett schema en stor del av min vakna tid. Det är som att sätta en vacker sångfågel i en bur. Eller placera en älg på Skansen. Möjligheterna för mig att nå min fulla konstnärliga potential torpederas under sådana förutsättningar med obarmhärtig kraft.


Okej, nu kommer jag inte på något mer just nu. Men det finns fler anledningar. Jan Björklund t ex... Eventuellt är alltihop hans fel.