Är så trött idag att det inte finns några gränser.
Det beror på att jag är kvinna och därmed utför 90% av allt arbete i världen,
skulle man kunna tänka,
men riktigt så ädelt är det inte.
Anledningen är snarare att jag har regredierat.
För bara några få år sedan gick jag alltid och la mig kl.22.00 på kvällarna för att jag behövde det för att orka med tillvaron som maka och mor. Ansvarsfullt och vuxet.
Sedan dess har mina barn blivit stora vilket har inneburit medelålderskris men också ökad frihet för mig. Och där har vi problemet, jag klarar inte denna nya frihet. Istället för att gå och lägga mig kl.22.00, som jag verkligen skulle behöva, så ska jag bara göra det och det och det, och ju mer roliga saker jag hittar på desto piggare blir jag. *tonårsvarning*
I natt kom jag i säng runt ett.
När man är 47 år klarar man inte den livsstilen, men det vägrar jag förstå på kvällarna. När jag står framför spegeln på mornarna och inser att jag skulle bli en snygg lampskärm så förstår jag däremot.
Nu ska jag bara ut och springa med Nabbe, sen ska jag gå och lägga mig.
Då är vi i samma båt. Jag försöker vara duktig och gå och lägga mig vid 22, men vad hjälper det när jag fortsätter att planera nästa dag och inte somnar förrän långt efter midnatt.
SvaraRaderaOj vad det där låter bekant!!
SvaraRaderaJag tror att när man kravlat sig över 40 strecket så förvandlas man till unge herr Åberg; "jag ska bara"....
Kram
Oj vad det där låter bekant!!
SvaraRaderaJag tror att när man kravlat sig över 40 strecket så förvandlas man till unge herr Åberg; "jag ska bara"....
Kram
Ojoj nu tror jag att jag har en släng av stammning i fingret!! :)
SvaraRaderaSamma här. Jag går och lägger mig i tid men datorn är ivägen. Det blir bloggläsning och facebook och vips är klockan för mycket.
SvaraRaderaHe he. Jag känner igen fenomenet. När jag kommer hem från jobbet är jag så trött att jag nästan somnar.
SvaraRaderaSedan lyckas jag ändå vara uppe till midnatt eller senare. Släpar mig upp till jobbet. Och när jag kommer hem från jobbet... Upprepa tills pensionsåldern inträder. ;-)
Till skillnad från dig har jag tack och lov flextid och kan unna mig lite sovmorgon om jag är helt utmattad.
Har du gått och lagt dig ännu? Jag försöker oftast hålla mig vaken tills sambon lägger sig men jag lyckas sällan göra det. Ett tag vaknade jag mitt i natten utan att kunna somna om. Då brukade jag gå upp och läsa en bok. Det var ett sådant där klimakteriebesvär jag hade men det har gått över nu.
SvaraRaderajag säger som "tänkte bara". Hoppas du kom till säng i tid!
SvaraRaderaJamen, det kanske är något typiskt medelålders!? För du ska inte tro ett dugg att bara för att jag känner mig slutkörd vid 21.00 att jag går och lägger mig. Mer så som dig är jag en Alfons Åberg som "ska bara"...Att man aldrig kan lära sig!
SvaraRaderaJamen lite nya lampskärmar piggar ju alltid upp så här på vårkanten!
SvaraRaderaATT det ska vara så svårt. Jag känner igen. Och lär mig aldrig.
I säng vid 1? Är du inte klok, lägg dig direkt efter kvällens första gäsp oavsett klockslag. Lyssna på kroppens signaler.
SvaraRaderaLivet som "tvättbjörn" är hårt men underbart...
SvaraRadera:D *Känner igen* Det där med nyvunnen frihet från barn är inte lätt att hantera. Jag har envist skyllt på bloggandet nu, menar att detta ju är ett måste för att överleva!!! Blogga=skriva=livet. Tonåringar är trötta, så jag tänkte att det var ett ungdomligt drag hos mig, det där med blekhet och livlösa ögon ;). Sen har dessutom tonåringar en märklig förmåga att tro att man är tillgänglig för djupsnack kvällstid och då får man ta till natten som sin egen sen... ju. Tur det finns starkt kaffe! Kul att du är tillbaks och hade det bra!
SvaraRaderaVälkommen i lamp-klubben!
SvaraRaderaEtt? Då är ju jag nästan på väg upp ju. Och tack för att du orkade räkna ut hur länge jag kommer att vara uppe idag...
SvaraRaderaMarkattan
Sitter i samma fälla. Tyvärr (?) har boken på kvällarna blivit utbytt mot datorn...
SvaraRaderaHahahaha!! Mitt liv som lampskärm, det är ju också en titel på en självbiografi..;DD
SvaraRaderaJag håller med, på morgnarna längtar jag efter kvällen så att jag får gå och lägga mig igen och svär för mig själv att lägga mig tidigt...men man glömmer ju så fort när man blir gammal...;DD
Om några år inträder nästa fas, man sover knappt alls. Jättekul, jag lovar!
SvaraRaderaCat: Why, why?
SvaraRaderaCarina: Verkligen! Jag är den som är bäst på "ska bara" i vår familj iallafall.
Tänkte bara: Ta med sig datorn i säng är inte bra. Det gjorde jag igårkväll, nu är jag jättetrött. Det är jag i och för sig andra mornar också, men ändå.
Katarina: Flextid skulle passa mig perfekt. Jag har gått ner lite i arbetstid istället.
Knasterfaster: Jag har också haft såna perioder då jag vaknat i ottan och inte kunnat somna om. De har dock haft mer med stress än klimakteriet att göra, tror jag.
Malla: Nä, det gjorde jag inte.
Gafflan: Det är nog en medelåldersåkomma...
Cina: Jag är nog egentligen en kvällsmänniska fast jag har förnekat det under många år när jag varit duktig och gått och lagt mig i tid. Nu behöver jag bara se till att jag får börja jobba kl.11 istället för kl.08 så kommer allt bli jättebra.
Madlar: Jaja. Kanske skulle jag bli lite snyggare då?
Spader: Tvättbjörn??? =O
regnnatt: Blogga = skriva = livet! JA!!!
Jo, delvis har det nog att göra med anpassning till tonåringarnas liv. Man behöver ju finnas till hands när de är vakna. Åtminstone ibland.
Magica de Hex: Haha, är du också med där?
Markattan: Tjugo i fem skulle jag ALDRIG gå upp frivilligt! Man får ju tänka på kolesterolet. (Eller nåt.)
Fru Venus: Ja men samma här. Frågan är om det är bra eller dåligt...?
Ulrika: Och minnet blir bara kortare och kortare med åren. Eller så är det förnuftet som tar över och ser till att man gör sånt man för stunden tycker är roligt. Man börjar ju i min ålder inse att livet inte varar för evigt.
Renée: Nej, en sån fas vill jag inte ha! Jag behöver verkligen sova, annars blir jag så grinig.