fredag 23 april 2010

Men seriöst

Skulle ni tycka om en person som tränade två-tre gånger i veckan OCH dessutom åt superhälsosamt (läs: inget socker)?
Nej, jag tänkte väl det.

18 kommentarer:

  1. Johodå! Jag tycker om mig själv.

    SvaraRadera
  2. oh näää jag gillar bara småfeta personer som käkar choklad:)))

    SvaraRadera
  3. Jo men visst skulle jag gilla den männsikan. :) Absolut.

    SvaraRadera
  4. Jag tror inte på att man är vad man äter. Jag skulle nog gilla den där människan. ;)

    SvaraRadera
  5. Precis en sådan jobbar jag med.
    Hon ser bra ut och dessutom har den fan mage att vara både trevlig och genom snäll oxå.

    SvaraRadera
  6. Ja det skulle allt jag göra serru

    SvaraRadera
  7. Jo, det skulle jag visst.

    Då slipper jag ju dela med mig av chokladen.

    SvaraRadera
  8. Åh vilket dilemma. Vad består träningen av? Mentala övningar? Skrivövningar? Lerknådning? JO då skulle jag nog kunna överväga ett visst intresse....
    Lycka till.

    SvaraRadera
  9. Gilla och gilla...jag skulle nog vara lite lätt irriterad (men få mer choklad till mig själv) ;-) Kram

    SvaraRadera
  10. Lyllo dig som ska vara tjänstledig och SKRIVA! Jag vill också!

    SvaraRadera
  11. Ja självklart! Då kunde jag få sållskap på träningen och någon som hjälper och peppar när det är svårt att motivera att jag ska äta nyttigt. Men just socker tycker jag är plättlätt att avstå. Det finns saker som är svårare att låta bli. Goda ostar, vin, mat, att ligga i soffan. Men gilla en sån person, ja absolut!

    SvaraRadera
  12. Man måste väl ge personen i fråga en ärlig chans iallafall :)

    SvaraRadera
  13. Ja, det skulle jag. Och det skulle nog du också göra.
    Om personen var trevlig vill säga...

    SvaraRadera
  14. Maj: Okej, då skulle du kanske tycka om mig också?

    Gladmymlan: Det är det jag misstänker gäller för de flesta. Ingen kommer gilla mig om jag blir för perfekt, liksom.

    Malla: Är du helt säker?

    Knasterfaster: Okej, då kanske jag kan fortsätta med mitt sockerstropp då. Sockerstopp, menade jag. Men sockerstropp var inte helt fel uttryck. Är man inte lite stroppig om man inte äter socker?

    Tänkte bara: Läskigt. Då går man ju hela tiden omkring och känner sig i underläge, liksom.

    Ewa: Du också? Jag kanske rent av kan fortsätta med sockerstoppet?

    Katarina: Det förstår jag är en fördel!

    Tvillingen: INTE mentala övningar iallafall. Herregud, jag vill ju inte tappa kontakten med mig själv. Träningen är gammal hederlig Friskisjympa.

    Fru Venus: Det är det jag tänker; att alla människor runt omkring mig skulle gå omkring och vara smått irriterade på min perfekthet. Jag måste nog börja äta socker igen.

    Magica de Hex: Ja, det är så lyllo så jag har gått omkring sista dagarna och fått såna där lyckorus varje gång jag tänkt på dig. Lite som sockerdricka i blodomloppet.

    Singelmamman: Men, vad är det för fel med att ligga i soffan??? Det fattar jag inte. Faktum är att jag halvligger i soffan just nu och det känns väldigt rätt.

    Ystrasystra: Det är mig själv jag pratar om, så, jag tror att hon (jag) ska få en ärlig chans. Känns lite väl hårt annars.

    SvaraRadera
  15. Stortosmått: Det är jag. Alltså, en supertrevlig person.

    SvaraRadera
  16. Japp! Jag är ju sådan själv! Nästan i alla fall... Fast jag har ju ett (stort) antal kilon att bli av med.

    SvaraRadera
  17. Bara personen i fråga inte förväntade sig att jag skulle hänga med på träningen, så skulle vi nog ändå komma överens :)

    SvaraRadera
  18. Jag är övertygad om att jag skulle älska dig! :-)

    SvaraRadera