Nä, jag skojade bara

Inte kan man återanvända deo.
Bara en weirdo skulle få för sig en sån idé.

Igår berättade en arbetskompis för mig att även hon hade sökt skrivarkurs på folkhögskola till hösten. Det var jag som hade inspirerat henne, sa hon
Sånt blir man ju väldigt glad att höra.
Så pass glad att man plötsligt står och orerar vitt och brett om lyckan med att skriva och att det är sååå roligt att ha en blogg och bla bla bla bla... Vad hjärtat är fullt av talar munnen, ni vet. Och i mitt fall; alltid innan hjärnan har processat det hela.

"Nämen har du en BLOGG!", sa hon och log stort. "Vad är det för adress till den?"
Hoppsan.
"Nänänänä, det går inte, den kan du inte läsa, du skulle tro att jag är helt galen, alltså jag verkar helt galen på min blogg, totalt utflippad, rubbad. Galen, kort och gott. Nä, vet du, den får du inte läsa, du skulle tro att jag är fullständigt knäpp. Och det är jag ju inte."
Hoppsan igen! Tänk vad man får veta när det undermedvetna talar! Eller snarare; när det pepprar på som en kulspruta. Jag verkar alltså helt galen på min blogg. Tack för informationen, mitt undermedvetna! Jag skickar en tårta via matstrupen.

Jag är inte helt galen.
Ville bara säga det till er som faktiskt läser min blogg. (För vad ska ni tro?)