Nu har jag sockerst(r)oppat i två veckor och kan börja dra vissa slutsatser.
1. Huvudvärken är densamma och verkar sålunda inte påverkas av sockerintaget.
2. Mitt midjemåttet har krympt med fyra centimeter. Ett snabbt överslag ger vid handen att jag vid fortsatt sockerstopp inte kommer ha kvar någon midja alls om drygt 10 månader.
3. Mina arbetskompisar har börjat hata mig. Man kan se det på att de tidigare så glada leendena bytts ut mot krampaktiga ditos. Varje gång jag säger 'nej tack' till godiset och kakorna som passeras runt i arbetsrummet faller jag på popularitetsskalan.
Men annars är det bra.
Grattis, men passa dig så att du inte försvinner. Ja en del skulle kanske uppskatta det men inte jag.
SvaraRaderaOch jag har också minskat en massa i midjan. Och mina arbetskamrater har slutat tycka om mig också. (fast när jag tänker efter var det nog väldigt länge sen, innan midjag försvann...hm) Tur att vi ses snart och inte om tio år då
SvaraRaderaSkit i arbetskompisar och kakpåsar, det är dig det handlar om. Sen kan jag tala om att det kan ta mellan 4 - 6 veckor för huvudvärk att ge mig sig, OM sockret är boven. Jag börjar med totalt sockerstopp imorgon. Igen.
SvaraRaderaBry dig inte om dumma arbetskamrater. Stå på dig och inse hur mycket de egentligen avundas dig.
SvaraRaderaJag har tagit de bilderna hos mig i går 1 maj!
Och jag bor lite längre norrut än södra Skåne :)
Dom är nog bara avundsjuka att du har karaktär som dom kanske önskar att dom hade.
SvaraRaderaKramen
Heja. Snart kommer dessutom suget att vara borta (om du nu har haft något).
SvaraRaderakram åsa
Skitbra Nilla! Kanske inte att dina kolleger hatar dig men allt annat är ju plus.
SvaraRaderaHeja dig.
Mattefröken som jag är börjar jag direkt att räkna ut ditt midjemått... *s*
SvaraRaderaOch upptäcker, Du är ju smal för sjutton!
*ss* Kanske inte lika smal som när du var sjutton, men det är ju knappast ett mål i sig! ;)
Svamlar som vanligt, vill mest bara säga: Heja dig, du är duktig du!
Och när det gäller dina arbetskompisar tror jag att de är avis som attan på dig, tänk du fixar sockerstopp, tar "ledigt" för att skriva (hur många vågar det?), för att inte nämna det faktum att du KAN skriva, det är inte så vanligt direkt (se bara på mitt svammel... )
Det är bra att det är bra.
Det är det här med.
Typ alltså! ;)
Kram
Bravo Nilla! :D
SvaraRaderaAttans! Du kommer alltså bli konkav på mitten istället för konvex som vi andra i den åldersgruppen ofta är.
SvaraRaderaTvillingen: Tack, det var snällt sagt! =)
SvaraRaderaSingelmamman: Om jag tänker efter var det väl inte så många som tyckte om mig heller innan sockerstoppet. Men ändå.
Fru Venus: Lycka till! Igen.
Cat: Va? Det var ju äppelblom...?
Carina: Jag karaktär? Hhahahaha!
Åsa: Nja, jag vet inte om jag haft så mycket sug. I veckan som gick var det så intensivt i övriga livet att jag inte hann fundera på om jag kände något sug eller inte.
Gafflan: Jaja, det finns väl vissa poäng med att bli hatad också antar jag...
Stina: Det var den bästa svammelkommentar jag fått på länge! =)
Malla: Well well.
Maj: VÄLDIGT konkav om mitt midjemått blir noll.
Kan det vara karaktärslösa o avundsjuka arbetskamrater?
SvaraRaderaMen det kan det väl vara värt?
SvaraRadera:)
Kämpa på!
Ha det bra och kram på dig!
Ewa: Eller bara mänskliga...
SvaraRaderaCamilla: Tja, det är frågan. Ska fortsätta ett tag till innan jag besvarar den.
Bra jobbat! Arbetskompisarna är bara avundsjuka...
SvaraRaderaFortsätter du så hejar jag på!
Må så gott!
Hahahaha!! Det låter onekligen VÄLDIGT frestande att försöka själv...;D
SvaraRadera