Min eftermiddag, alla detaljer inkluderade

Tidigare idag när jag satt och kliade mig på magen, kände jag plötsligt något som inte ska vara där. Kollade och fick se en fästing! Alltså, fy satan vad jag inte tycker om fästingar! Den här hade dessutom hunnit börja suga i sig mitt innandöme, man kunde bara se rumpan och bakbenen på den.
I halv panik letade jag igenom vår låda i hallen där vi förvarar allt vi behöver samt allt som går in under rubriken övrigt, utan att hitta fästingplockaren. Den hör till kategorin 'allt vi behöver' eftersom vi har två hundar. (Maken som utförde den årliga städningen av lådan för blott ett par veckor sen kommer inte känna igen sig när han öppnar den nästa gång.)
Clas Ohlson säljer den enda fästingplockaren värd namnet så jag kastade mig upp på cykeln och trampade som en galning upp till stan. Om ni undrar hur det känns att cykla upp på stan med en fästing på magen så kan jag tala om att det känns inte okej.
På Clas Ohlson gick jag direkt på en personal, tog honom i halskragen, tryckte upp honom mot väggen och krävde att han genast talade om för mig var de har fästingplockarna.
Hylla I 64. Skyndade dit utan att kolla på en enda grej på vägen, och sedan raka vägen till kassan. Som tur var hade jag en hundring i kontanter så jag slapp fippla med visakortet. När jag kom ut från kassan råkade jag passera en spegel och jag såg snygg ut! Eftersom jag hade hög fart stannade jag inte förrän jag hunnit några meter, men då var jag tvungen att gå tillbaka för att kolla om jag hade sett fel. Jag tittade lite naturligt på grilltändare i varukorgen under spegeln och kollade sen lite naturligt upp efter en stund. Fortfarande snygg! What, liksom? Förvisso var spegeln rökfärgad och det gjorde nog sitt till. Men det var inte bara det, hoppas jag.
Hursomhelst, sen tog jag rulltrappan ner till närmsta kundtoalett med fästingplockaren i handen. När jag var på väg att stoppa en femkrona i grönt lysande toaburk påpekade en vänlig man att det inte fanns papper inne på den toaletten. Jag tackade för upplysningen och tog en annan toa istället. Jag hade förstås kunnat säga att jag inte behövde något toapapper men då kanske han hade börjat fundera på vad jag skulle göra därinne. Nu slapp han det.
Väl inne drog jag upp tröjan och gjorde mitt bästa för att trä in det lilla krypet i min plockare. Svårt, kan jag meddela, eftersom min syn nuförtiden inte gör sig så bra på den distans som är mellan ögonen och magen. Resultatet, som jag studerade efter bortryckning, saknade ett par ben. Dessa sitter nu bredvid min navel trots att jag sedan försökt operera ut dem med hjälp av synål och pincett. Enervante!
Efter att jag slängt fästingen (minus ett par ben) i papperskorgen åkte jag till ett konditori och köpte en blåbärstårta. Tänkte fira första dagen på min tjänstledighet ikväll.
- Jag vill ha den där blåbärstårtan, sa jag till den till synes korrekte unge mannen bakom disken.
- Javisst, sa han och tog fram tårtan.
- Ska det vara en sked och en kopp kaffe till den?
- Va? sa jag. Trodde han att jag tänkte sätta mig där på konditoriet och äta min tårta!? Förmodligen såg jag i det här läget inte så snygg ut, snarare ställd och förvirrad, för han sken strax upp i ett leende och talade om att han bara skojade. Han berättade att han tycker om att skoja på måndagar. Jag påpekade att folk ju kan tro att han är galen. Då fnissade han och sa att han är galen.
Och nu ska jag fira. Hurra, typ!