Mycket ska man behöva stå ut med

Idag behöver jag tolkningshjälp.
Jag var på förmiddagen upp till min italienske cykelreparatör för att hämta makens cykel och blev serverad en fräckis. Jag tycker inte om fräckisar. Speciellt när jag inte förstår dem.
"Du, du, du, du, du! Vill du höra en fräckis?", frågade han. Det ville jag alltså inte men jag såg på honom att han förväntade sig ett jakande svar, så jag sa ja. Jag är skitdålig på att säga nej. I synnerhet när jag riskerar att punktera mäns ego med mitt aldrig så lilla nej.
"Vilken säng är skönast, kvinnans eller mannens?", frågade han och trots sina sextio år såg han ut som en pojke, på väg att sätta ett spännande busstreck i verket.
Jag log. Och jag svarade: "Min säng är skönast", eftersom jag hade en känsla av att jag skulle gå i någon slags fälla om jag svarade ett av de givna alternativen.
"Haha, ja, ja, ja, ja du är inne på rätt spår!", fortsatte han glatt och passade på att garva lite.
"Ha ha ha", försökte jag, för jag ville ju inte verka sur klimakteriekärring.
"För om du kliar dig i örat, var känns det skönast, i örat eller i fingret?" Han såg fortfarande lika full i fan ut.
"Öh...ha ha", skrattade jag artigt varpå han la av stans garv.
Sen var det klart.
Jag gjorde mitt bästa för att se ut som om jag förstod poängen, och det där med örat och fingret kanske jag förstår till viss del. Kanske.
Men var kom sängarna in i bilden?
Och vill jag verkligen veta?
Nej, förresten, jag skiter i det.