I eftermiddag ska jag skriva om Eilert.
Han ska vara med i en återblick från början av 80-talet, och då var han ung. Ung och medioker, tror jag. Min huvudperson och han blev bara ihop utan någon egentlig anledning annan än att de råkade sitta bredvid varandra på en fest. "Jaha, nu är vi ihop...", ungefär. Fast det tog ett par veckor av: "Är vi ihop nu, tro?" innan de visste.
När jag själv var femton och pryade på en tidning fanns där en några år äldre kille som jag en dag fick följa med ut på ett jobb. När vi gick tillbaka till tidningen la han sin arm om mig och där lät han den vara ända tills vi tog trapporna upp till redaktionen.
"Är vi ihop nu?" kanske han tänkte. "Vad gör han?!?" tänkte jag och resten av tiden på tidningen gick jag omvägar för att slippa hans trånande blickar.
Men han är inte lik Eilert, jag kom bara att tänka på honom.
Nej, Eilert är mörk, tror jag. Lite lockar i håret. Lång kan han få vara. Glasögon. Oftast klädd i rutig skjorta och jeans. Sandaler, kanske. Jag gillar inte sandaler, men det är ju hans val.
Min kvinnliga huvudperson skulle säga att han är en orolig själ som har svårt att slå sig till ro och vara nöjd med tillvaron. Lite onödigt gnällig.
Några fler förslag?
Nostalgi!! Så jäkla mycket nostalgi så det är inte sant alltså! DU på tidning, JAG på tidning, då i den åldern och vi upplevde ungefär samma sak!!?? Ja herregud. Hoppas också på att Eilert är mörk och lite lockig... *s*
SvaraRadera/Småländskan
Njae, den där Eilert, skulle han möjligvis kunna vara sportjournalist? Nu vet jag ju att jag är äldre än du, men ändå, de där sportisarna "förr i världen" var lite speciella,eller mycket speciella. Småkändisar i stan och levde på det. Men, jag har bara goda erfarenheter av dem, faktiskt. Nu blir jag ännu mer intresserad av din beiga, kan knappt bärga mig förrän den kommer ut! Först i kön är...
SvaraRadera.../Småländskan
Det är ett udda namn, Eilert. Sticker ut lite. På din beskrivning kan jag se honom framför mig. Han jobbar definitivt på Länsstyrelsen. Hade det funnits manchesterjeans fortfarande skulle han helst ha klätt sig i sådana! Av den naturälskande visionär som han en gång var, har det nu blivit en insnöad byråkrat. Så där ja! Nöjd?
SvaraRaderaJag tror bestämt han har vita tubsockor i sandalerna. Dem drar han upp så långt det går så de är alldeles sträckta. Hälarna börjar bli lite trådslitna. Och har du sett gesten han gör när han blir osäker? Han puttar till glasögonen på mitten (på den där grejen som är mellan själva glasen) och trycker hårt med pekfingret. Då ser man att han biter på naglarna också.
SvaraRaderaVill du veta mer?
Ja du, den där Eilert älskar barn. Han har faktiskt ett barnbarn själv fast han inte är så gammal. Henne (för det är en flicka) hämtar han gärna på dagis och passar henne titt som tätt bara för att han tycker det är roligt. Fast det är inte så många som vet om att han är morfar för han är en liten egen typ. Han och barnbarnet har en alldeles speciell relation. Varje gång de möts (bara de två) så förvandlas morfars soffa till ett skepp och tavlan som hänger ovanför blir en karta...
SvaraRaderaEtt annat ord för sandaler som vi ibland använder är: sexskandaler. Därför att det är det mest osexiga skodon som finns för män
SvaraRaderaDet låter som Ejlert är lite eljest. Och det är inget fel på sandaler. Om man inte har strumpor i. Inte ens om man är man.
SvaraRaderaJag tycker Eilert verkar vara väldigt nöjd med tillvaron. Han verkar vara en sån som följer med på det mesta... utan att egentligen ha en egen vilja.
SvaraRaderaJag kan ha fel... men så brukar det vara med män i sandaler.
Hur Eilert är beskaffad vet jag inte för jag har inte tänkt på honom. Tycker liksom att författaren får tänka på det där själv annars vill jag ha en del av vad bokförsäljningen kan komma att inbringa!
SvaraRaderaOch, måste jag påpeka, jag stod i kön långt innan Småländskan så tocka på sig och ställ dig på din plats!!!! Och det är fan ingen lek att stå i den här kön med mina ben. (Åååå vad det är synd om tvillingen)
Småländskan....skojar bara, oss emellan, jag ställde mig aldrig i kön, vem sjutton ids stå där? Det kan ju ta hur lång tid som helst innan den där boken är klar. Men säg inte det till Nilla, hon skulle bli rasande om hon visste.
Jag är inte den som är den, jag tar med en fällstol till dig DHT! Lovar att inte knysta till Nilla.
SvaraRaderaHa en skön dag och var rädd om dig!
/Småländskan
Småländskan...Tack, gud så skönt att få sitta ner en stund.
SvaraRaderaHa det gott du också!
Och bra att du inte säger nåt till Nilla, det här får hon aldrig aaaldrig veta!
SvaraRaderaAaaaldrig, aaaaldrig i hela världen, som barnbarnet säger när han har lovat behålla en "hemlighet" och hinner inte innanför dörren förrän hemligheten är avslöjad! Men sån är INTE hans farmor! Jag kan behålla hemlisar.
SvaraRadera/Småländskan
Blunda Nilla!!! Detta är hemlisar mellan mig och DHT!
SvaraRadera/Småländskan
Jag tycker att han ska samla på kameror och vara alldeles för intresserad av tysk film. Men bara filmer som ingen annan i sällskapet sett så att han kan föreläsa istället för att diskutera.
SvaraRaderaFör övrigt vill jag påpeka att jag bara gick ut med honom en gång...
Oh din BOK liksom!
SvaraRaderaSmåländskan: Jag minns en sån där sportis där jag pryade, snygg som fan.Jag tror att han fortfarande är kvar där. Lite äldre.
SvaraRaderaTitti: Jag vet precis vilken sort du menar. Och, ja, han är åt det hållet min Eilert.
Maj: JA, jag vill nveta mer! Underbara detaljer, de trådslitna hälarna måste jag bara få med. Känns som att du vet mer om honom än jag gör.
Ninis: Hm, han som är barnlös i min berättelse...Hur ska jag få ihop det?
Shamrock: Ja men, eller hur! Det är ju det jag säger. Men Eilert lyssnar inte på det örat.
Magica: Jo, det är det.
Mika: Du har så rätt så, Mika!
Tvillingen och Småländskan: GUUUD vad jag varken ser eller hör! Shit, alltså, vad blind och döv jag är. Aaaaaaabsolut stendöv och grusblind.
Tjockisen: Bara en gång?! Säääkert.
Jag vet att du går igång på tysk film så mig lurar du inte.
MUD: Öh, NEJ, liksom.