Ingen ska komma och säga att jag inte försöker i alla fall

Men NU ska jag börja blogga igen!
Igen.
Det är bara det att mitt liv är så händelserikt att bloggen inte alltid får rum. Som i morse till exempel. Jag kanske skriver om det i någon roman någon gång.
Men först ska jag skriva klart den beiga. Den står för tillfället still för den är lite för rolig, känner jag. Jag skulle behöva göra den tråkigare men vet inte riktigt hur jag ska åstadkomma det. Om den plötsligt går från jätterolig till jättetråkig kommer berättelsen få en trovärdighetskris, så jag måste tagga ner stegvis. Från jätteroligt till roligt till muntert till blasé till trist till tråkigt. Jättetråkig behöver den inte bli.
Mina karaktärer är väldigt roliga men man kan inte säga att det är mitt fel för jag skriver inte att de är roliga, det är bara det att de säger så mycket idiotiska grejer. Sådana grejer som man inte kan annat än skratta åt. I alla fall inte om man har min slags humor. Nu har ju inte alla det, men de som har det.
Faktum är att jag tror att jag ska skita i att min berättelse står still och bara skriva på. Den kan ju försöka stå där och stampa: "Jag har fastnat, jag kommer inte vidare, jag har fastnat, jag kommer inte vidare." Och jag ba: "Ja, stå där du om du tycker det känns bra, JAG skriver vidare!" Och den ba: "Men fyyy vad du är taskig! Hur ska jag kunna stå kvar här om du fortsätter skriva på mig, det går ju inte!" Men då säger jag bara: "Det är ditt val! Alla har ett VAL nuförtiden, du också! Ditt beiga elände. Så skyll inte på mig."

Nu ska jag gå ut och gå.