En lördagskväll, en lördagskväll, det är en kväll med revbensspjäll

Nu måste jag gå och handla mat. Vi ska äta revbensspjäll, det kom till mig när jag skrev rubriken. Som en sång. Jag tror ni vet vilken låt det är som fått ny text här. Jag kan inte berätta för jag kommer bara ihåg melodin, men någon får gärna lämna låtens namn i en kommentar så slipper jag grubbla på det.

Jag har kommit av mig med matlagningen efter införandet av att låta tonåringarna fixa maten i veckorna. Igår när det "äntligen" var min tur igen beställde jag pizza. Kan jag beställa pizza idag igen? Nej, jag skojar bara, jag förstår att jag skulle hamna under gränsen för "tillräckligt bra" mamma då.

Fast oss emellan: det skulle jag inte alls ju. Som om matlagningen skulle vara det viktigaste i mammaskapet! Det är det inte. Det viktigaste är att man finns. Ikväll kommer jag finnas framför Melodifestivalen. Det kommer inte mina tonåringar för de tycker att mellon suger. Men jag kommer sitta där och visa dem att det är helt okej att vara töntig och intresserad av kommersiell skvalmusik, att man faktiskt duger ändå. Med risk för att de redan dragit ut på sina egna äventyr då och inte ser mig där i soffan. Men i så fall kommer jag finnas framåt natten när de ska hem. Då brukar jag finnas alldeles för mycket, tycker de. Vad jag tycker är jag inte helt på det klara med, för efter midnatt är det min mer primitiva indrivningsfunktion som slår på. Lite manisk är den, det kan jag erkänna. Ända tills jag vet var jag har dem för natten, då slår den av igen.
Hejar vi på någon i mellon ikväll?