Ägnar dagen åt att läsa en mycket bra bok. Diggar, som vi sa på 70-talet. I inledningen sågar en tjej av sig tummen så att blodet sprutar. Det kan man kalla öppningsscen. I jämförelse är början på min roman lika spännande som en luktlös smygfis.
Hur vill ni att en bra bok börjar?
Njaäe, det behövs absolut inte några avsågade tummar, eller andra kroppsdelar. Men Gösta Berlings saga börjar bra. Och Hemsöborna... alltså, någon lite poäng som hakar i.
SvaraRaderaHelst ett mord. Din roman verkar litet tunn på det området!
SvaraRaderaJag kan inte förklara det, den tydligaste gången jag har känt att det här kommer att bli bra är med Kajsa Ingemarssons allra förstabok.
SvaraRaderaJag vet att jag funderade på vad det var som gjorde att jag så direkt fastnade och det var någon slags värme redan från början tror jag.
En nästan omöjlig fråga att svara på. Det kan vara en "cliffhanger", en personbeskrivning, en miljö, ett skeende eller en dialog. Det viktigaste är hur det är skrivet. Och hur det ska vara skrivet kan jag tamesjutton inte svara på. Det ska vara bra bara. Räcker det som svar? Sen är jag inte typen som ger upp efter en halv sida heller.
SvaraRaderaInte blod i alla fall.
SvaraRaderaOgillar blod.
Mycket bättre med något som man bli nyfiken på. Som känns lite oförutsägbart och samtidigt viktigt att få veta mer om. Tycker tex att din beskrivning av ert oberäkneliga proppskåp skulle vara en bra början på en bok.
/Monica
Just det är en superbra bok, men det finns många bra börjor!!!
SvaraRaderaSom en luktlös smygfis!!!
SvaraRaderaJag är så
N
Y
F
I
K
E
N
:) :)
Ha en skön söndag!
Jag gillar när det är ganska enkel början. Alltså att man inte får 200 namn slängda på en sida och 70 gamla händelser att hålla ordning på.
SvaraRaderaNågot måste fånga min uppmärksamhet... men vad det är... det vet jag inte. Det behöver dock inte vara en avsågad tumme.
Så här kanske; "När hon surfade in på sin blogg och lystet kastade sig över sina supertrevliga läsares senaste kommentarer upptäckte hon att hon fått ett pris. Ett pris till henne, en alldeles vanlig söndag i februari! Kunde det bli bättre? Nja, möjligen om det serverades en semla till eftermiddagskaffet."
SvaraRaderaDet är nästan omöjligt att säga vad som är en bra början. De bara ÄR om man säger som så.
SvaraRaderaEn av de roligaste börjor jag vet är:
"Min död kom som en fullkomlig överraskning för mig" (Paasilinna)
Jag gillar att det är en händelse och inte en beskrivning av något som inleder en bok.
Singel: Ska genast uppdatera mig på svenska klassiker, det är ju inte mitt gebiet direkt.
SvaraRaderaSpader: Ja, den är ju det. Min huvudkaraktär känner ibland att hon skulle vilja mörda men jag tror inte att hon kommer gå till handling. Eller ska hon det kanske?
Åsa: Var det den med citroner? Maken har läst den så då kan jag höra med honom.
Maj: Jag tar fasta på det där om att läsaren inte ger upp efter en halv sida. Det halmstrået får jag klänga mig fast vid helt enkelt.
SvaraRaderaMonica: Men hon bor inte i hus så det går inte. I lägenheter har man ju inte samma problem. Men helt andra som tur är.
Magica: Har läst klart den nu och sällan har jag läst en så klockren bok! Mycket mycket bra. Det tyckte också min 16-åring som läste den före mig.
Mina Dagar: Jodå, den har varit okej min söndag.Lite snuvig bara.
Jag skulle rekommendera dig att läsa några andra böcker så länge, den här kommer dröja förstår du.
Mika: Ja, här blir det inga 200 pers och 70 händelser, det är ett som är säkert.
Tvillingen: Fan, det blev ingen semla. Men det andra slog in! Änte könstit?
Cat: Det kan man kalla effektfull inledning. Jag får försöka komma på något liknande: "Mitt liv kom som en fullkomlig överraskning för mig." Den tar jag.
Behövs väl inte så mycket mer än en inledning som är spännande, intresseväckande, välformulerad, talande, beskrivande...svårare än så är det väl inte...;)
SvaraRadera(tror inte att det behöver vara en avhuggen tumme - kan räcka med en lilltå!!)