Så himla godkänd

Har läst igenom en del av min beiga roman och den får godkänt. Utan minus. Jag inser att det låter drygt att säga så, men ni får tänka på att godkänt i det här fallet är en subjektiv bedömning. Det handlar egentligen bara om att jag har samma typ av humor som den som skrivit berättelsen. Och den som skrivit den är ju jag.
Om jag även ska vara lite kritisk så kan jag känna att mina karaktärer är lite överdrivna ibland. Huvudkaraktärens svägerska, till exempel, är fruktansvärt jobbig så fort hon öppnar munnen. Så jobbiga mäniskor finns nästan inte och det är det jag menar med överdrivet. Lite för mycket. Så pass att man vill dränka en gammal tubsocka i ättiksprit och täppa till hennes trut med den. Lite den känslan. Och det är ju kanske inte vad läsare vill ha när de på semestern lägger sig med en god bok i hängmattan för att koppla av. Risken är att de ramlar ur den där hängmattan för att de brusar upp i affekt. Det händer mig minst en gång per sommar men då är det i allmänhet någon kvällstidning jag läser. Och jag faller inte så långt för när jag ligger i hängmattan nuddar rumpan gräsmattan. Makens förtjänst.
Vare därmed hur som helst, den beiga är i alla fall godkänd så här långt. Gäller bara att få något förlag att inse det också. Alltså sen när jag har skrivit klart de återstående tre fjärdedelarna.