Apropå det där med flödesskrivning

Har jag berättat om när jag hade flödesskrivning med mina elever på en engelsklektion en gång? Jag misstänker att jag har det, men jag orkar inte gå tillbaka och kolla så jag berättar det igen. Ni är säkert lika senila som jag, tänker jag, och märker förmodligen inte ens att ni eventuellt hört det förr. Om jag nu har berättat det förut, annars är det ju första gången.

Hursomhaver, tantkadaver.
På en lektion i engelska för några år sedan lät jag mina elever skriva flödesskrivning och jag betonade förstås vikten av att ocensurerat låta det som strömmade genom huvudet på mina elever få komma ner på pappret. Säkert gjorde jag en liten flödande dans där framme vid katedern som illustration, dylikt kommer alltid så naturligt.
När de skulle lämna in var det en kille som såg lite besvärad ut. Asså, måste man lämna in? sa han och tittade ner i golvet. Japp, alla ska lämna in, sa jag som den rigida lill-Hitler jag var i den stunden. Okejrå, sa han, och bad så mycket om ursäkt för att han hade skrivit 'vagina' ganska många gånger i sin text, närmare bestämt mellan var och varannan mening. Ingen av dom (vaginorna) var med i själva berättelsen, de bara poppade upp här och där som självständiga små element. Problemet var, förklarade han, att ju mer han tänkte på att han inte skulle tänka på 'vagina', desto oftare tänkte han på det. Och var ju då tvungen att skriva ner det.
Helt naturligt, försäkrade jag för att få honom att må lite mindre dåligt över det hela. Klart man tänker mer på det man försöker tänka mindre på, det är ju så hjärnan fungerar! Förklarade jag och såg ut som om det händer mig hela tiden att elever lämnar in vaginatexter. Så himla vanligt och naturligt.
Efter det har jag inte tagit in texterna när mina elever testar flödesskrivning. Sitt innersta flöde kan de få behålla för sig själva, tänker jag.