Egentligen är jag ju snygg i alla ställningar

Lyckades göra bort mig två gånger idag på jympan, high five!
Den här jympaledaren har förkärlek för positionen stå på alla fyra och har med tre sådana övningar i sitt pass. Händer och fötter i golvet med magen neråt, om ni förstår. Inte brygga, alltså, utan tvärtom. I den ställningen ska vi variera hopp i sidled med hopp fram och tillbaka med alternerande ben. Lite svårt att förklara, därför är det så skönt att veta att ni fattar så himla bra.
Hursomhelst, i den ställningen är jag inte mitt snyggaste men det spelar ingen roll för alla andra står i samma pose och har fullt upp med sig själva, inte en enda brukar hålla upp huvudet för att kolla in hur de andra ser ut.
Olyckorna idag berodde på att jag inte märkte när övningen avslutades och medan alla andra var uppe på fötterna och körde gång på stället, befann jag mig fortfarande på alla fyra med underkroppen hoppande hit och dit. Två gånger! Varför lära sig efter första gången och hålla lite koll? Kan man undra. Det är sådana här gånger jag önskar att vi inte jympade i en ring som en enda stor familj.
Det är min förmåga att gå upp i det jag håller på med till hundra procent, antar jag. Att totalt glömma bort omvärlden. Egentligen är det konstigt att jag ens märker när passet är slut, att jag inte fortsätter stuffa omkring där inne i träningshallen när alla andra går och duschar. Det är väl för att musiken stängs av, kanske.
Jag kom snabbt på fötter i alla fall, när jag väl märkte, för jag är rask när det gäller. Sedan var det bara att intala sig att man nog ändå är lite snygg hoppandes på alla fyra.
"Jorå, det är du! Jag låååååååååvar."