Pigga och friska ögon med blåbär

Idag satte jag mig vid köksbordet för att äta min lunch tjugo minuter innan jag skulle vara på jobbet och kom ändå dit fyra minuter för tidigt! Det gör till och med mig misstänksam. Kan jag verkligen äta lunch, klä på mig ytterkläderna och cykla till jobbet på sexton minuter? Eh, nej, skulle inte tro det.
Jag skulle tro, om jag finge gissa, att maken har ställt fram köksklockan. Inte för att han behöver det själv men för att hans fru behöver det stödet i tillvaron. Tror han. Jag ska fråga honom när han kommer hem men om jag känner honom rätt kommer han inte erkänna.
Jag hade även tänkt köpa ett par byxor på vägen till jobbet men det hoppade jag över av förklarliga skäl. Nu måste jag göra det i morgon istället.
Sist jag gjorde det gick jag in i butiken där jag köper byxor, sa att jag ville ha likadana som de jag hade på mig och tänkte mig att jag på så sätt skulle slippa prova. Smart, men så enkelt ska det inte vara tydligen. De hade inte kvar byxan jag hade på mig och jag var därför tvungen att köpa ett annat par. "Det här måste gå fort", sa jag till butiksbidrädet och jag såg på henne att hennes puls sköt i höjden. Snabbt som ögat sprang hon runt i butiken och plockade ihop fem par jeans som jag sedan provade i flygande fläng medan hon stod utanför och ängsligt frågade hur det gick. När jag langade ut några jeans jag inte skulle ha passade jag på att förklara att jag inte hade bråttom egentligen utan bara hatar provrum, och då log hon stillsamt. Det var strongt, tycker jag. Jag köpte det par som satt minst dåligt och hon log fortfarande när hon tog betalt. Jag hoppas att hon inte behövde gå ut på lagret och bita bitring sen, det hoppas jag faktiskt. Imorgon är det dags igen, suck. Inte kul.