När man skriver känsliga scener i sin beiga roman krävs det viss koncentration. Man får, så att säga, gå in i sig själv och ösa ur sin emotionella källa. Jag vet inte hur ni gör när ni öser ur era emotionella källor men jag behöver slappna av och blunda. Sedan skriver jag. Tjuvkikar bara lite så att jag ser var tangentbordet är.
Nyligen skrev jag en scen där min huvudkaraktär känner starkt med en annan person som blir besviken. Jag gick in i mig själv och kände att hon led så väldeliga med den här andra personen att smärtan nästan sprängde sig ut ur bröstet på henne. Och framför mig kunde jag se hur hon förtvivlat tog sig för bröstet, så ont gjorde det.
Nu har jag inte bara en emotionell källa utan också en poetisk dito som ivrigt rann till. När jag skrivit färdigt sparade jag och stängde av datorn. Dagen efter plockade jag fram texten och läste:
Jag tryckte handen mot bröstbenet i ett försök att hålla det på plats.
Men herregud. Så kan man ju inte skriva. Jag raderade och gick in i mina inre källor för att formulera om mig. Läste snabbt igenom och tyckte att det funkade. Igår läste jag det på nytt:
Jag tog mig för bröstet i ett försök att hålla det på plats.
Öööh, liksom.
Nu har jag gett upp försöket att hålla något på plats:
Jag tog mig för bröstet.
Klart.
Hahaha! Själv har jag klippt bort ett helt kapitel idag. Snyft. Men det var bara att inse att det kapitlet passar bättre i en annan bok.
SvaraRaderaHe, he men så länge du inte skriver:
SvaraRadera"Jag tog mig för brösten och försökte hålla dem på plats"
Fast då kanske det blir en annan bok =)
Ha, ha!
SvaraRaderaVet du dina små tankar och delgivningar förgyller min dag. Thanks!
Du ligger på min topplista över roligaste personerna ever!
SvaraRaderaBra där Zelda. Håller med Miss Upsey Daisy också
SvaraRaderaHaha - jag gillar den första varianten skarpt, fast då kanske det skulle bli en annan färg på romanen!?
SvaraRaderaFörst och främst: Kan du blunda och skriva samtidigt?
SvaraRaderaVad imponerad jag blir! :)
Det är så trevligt att kika in här hos dig för att få ett leende på läpparna! :)
Kram
Kan du tangenterna bra så du kan blunda????
SvaraRadera(Jag fick lära mig det en gång för hundra år sen så det kan jag faktiskt:)(är ju utblidad kontorist)
Om du inte kan det skulle det bli en väldigt intressant text:)
Jag ser då fram emot att läsa hela den beiga romanen när du är färdig.
Kram
Hahhhaa, när jag ska skriva något känslosamt så pratar jag högt för mig själv. Blir liksom mer substans på texten då.
SvaraRaderaJösses, vad jag ser fram emot din beiga bok, är galet nyfiken på vad resultatet blir.
Haha.
SvaraRaderaAnnars kan man ju ta sig för pannan. Bröstet ligger ju där det ligger. Hoppas man. :-)
SvaraRaderaskrattade när jag läste. Mitt problem är det tvärtom med. Känslorna flödar och på papperet hamnar en rosa smörja. Poesi är inte min starkaste sida.
SvaraRaderaEnklast att ta till sitt eget språk och sen ändra där det behöver piffas till
Ha en bra helg
Det vet väl alla att det finns tillfällen då bröstbenet måste hållas på plats.
SvaraRaderaTa sig på brösten händer ju också då och då men det sista Ta sig för bröstet lät ju ganska bra.
Men det låter fantastiskt att du har sån emotionell källa att ösa från, det måste vara guld värt med en sådan ådra.
Önskar jag hade en sån källa...
Ja, Nilla, i min bok leder du lätt (med hästlängder) på topplistan över roligast bloggare. No snack at all.
SvaraRaderaTack för kommentaren på min bokblogg ;)
SvaraRaderaDen sa allt...
Och det är bra att den sa allt för själv fattar jag inget. Menar han att jag ska läsa hans länkar? Menar han att jag har dålig och låg smak och därför bör införa hans tips i min diet?
Vill han bli min kompis?
Friar han?
Tja, allt det där övergår mitt ringa förstånd, märkligt att ens orka bemöda sig för en kommentar som är så jäkla märklig.
Jag skulle inte ens orka tänka den tanken om jag var på en okänd blogg och ville få fram ett budskap.
Skulle nog skriva lite mer än kopiera in tre länkar, och inget mer.
;)
Sen att han hade sextielva bloggar säger ju en del också.
SvaraRaderaJag orkar knappt ha en ;)
Ja så enkelt var det alltså! Du tog dig för bröstet, sen var det klart!
SvaraRaderaSå är jag avis på att du kan sitta och slumra/sova där vid tangentbordet och ändå pricka rätt!Det kunde jag också för tusen år sen, när jag gick i skrivmaskinskurs och hade den där skärmen över tangentbordet. Sen började jag jobba på tidning och då gällde ingen riktig fingersättning. Men snabbt gick det, rättstavat blev det! Tur det, för jag hoppade ofta över i korrekturläsarrummet. Jadå, det fanns korr.läsare på den tiden! Skulle behövas idag också vad gäller tidningsvärlden.
Nu är vi många som ser fram emot att förhandsläsa lite av den beigas känsliga scener.
Kram och ös på Nilla!
Hanna: Inte lätt att hålla isär alla böcker! ;)
SvaraRaderaZelda: Haha, DEN boken kommer jag aldrig skriva, trust me.
Charmkvark: Kul att höra! =)
MUD: Hjälp, är jag så rolig? Skulle vara intressant att höra vilka andra personer som kamperar på den listan.
Ewa: Som jag sa till Zelda: Den boken kommer jag inte skriva, gubevars. Topplistor ligger jag däremot gärna på. =)
Marina: Men bröstben är väl ganska beiga? Om man tvättar av dem i alla fall.
Stina: Nja, blunda och blunda. Jag måste tjuvkika ganska mycket om jag ska vara ärlig.
SvaraRaderaLena: Som sagt, en del tjuvkikande blir det...
Snart är den klar! Om man ser det i ett historiskt perspektiv som blickar framåt.
Madlar: Ett resultat blir det vad det lider. Hoppas jag verkligen.
Åsa: Ja, du kanske vet vad jag pratar om...? =)
Spader: Hon blev så känslomässigt berörd att hon tog sig för pannan...? Kanske funkar i ekonomvärlden men inte så mycket i min beiga roman. ;)
Lisbeth: Jag hoppas jag inte har sagt att poesi är min starka sida. För i så fall ljög jag. Vilket iofs händer...
Ulrika: Du kan få låna av min emokälla! ;)
Mannen i fråga är med all säkerhet psykiskt sjuk.
METTE: Och hur söt är du på en skala? Elva av tio möjliga. =)
Smål: Jag tror jag skriver klart den beiga innan jag börjar vifta runt med den på bloggen.
Om jag inte ändrar mig och blir väldigt viftsugen.
Vad gäller min fingersättning så har jag ingen. Långfingervalsen i så fall. Med gästspel av höger pekfinger då och då.
Det var lördag förmiddag. Jag och min vän Snigelmamman satt vid hennes köksbord och pratade om livet. Då stördes vi plötsligt av ett pling i hennes mobil. Det smärtade i mitt bröstben och jag tog mig för pannan när hon meddelade mig att dagens höjdpunkt som vi båda med stor glädje och tusen tankar sett fram emot blev inställd, raderad, så där i all hast. Jäkla migrän utbrast Snigelmamman och jag kunde inte annat än hålla med henne.
SvaraRaderaKnaster: Hahaha! Vad vackert du skaldar! Förstår att helgen blev en enda miserabel pannkaka efter det beskedet.
SvaraRaderaDin roman är precis en sån jag vill läsa, det känner jag. Med och utan tagna bröst och därtillhörande ben (ev omvänt).
SvaraRaderaHa ha ha du underbart och förstår vad du menar. Upplever detsamma när jag skriver, om känslan och orden som kommer ut... Men ofta hinner jag dessvärre posta ngt på bloggen som jag snabbt får gå in och radera sedan och hoppas på att ingen hann läsa :-p
SvaraRaderaHahaha!!! De där orden kan vara riktigt bra på att leka kurragömma med en ibland :)
SvaraRadera