Så är det

Ni vet sådana där aktiva liv som man ska leva? Ett sådant lever jag just nu. Tänker att det är bäst att jag berättar det innan det återgår till det vanliga tempot som inte är fullt så mycket att skryta om.
Förra veckan hade vi en studentexamen här, mellandotterns, vilket innebar ton av aktivitet för den blida modern. Hon hann inte ens med att blogga om tilldragelsen. Hon fick också för sig att det var en bra idé att åka till Stockholm på sin skrivarkurs dagen innan själva studenten. Hon tänkte att allt nog ordnar sig lite av sig självt. Vilket det också gjorde, men inte utan att modern drabbades av diverse nervösa besvär. Hennes hjärta har fortfarande tics. Modern i fråga tål nämligen inte stress, men det hade hon tydligen helt glömt bort! Det är konstigt att hon är så glömsk när det passar henne. Nå, dottern kom farande ut ur skolväsendet och det var ju hela meningen med dagen. Hon råkade också vara det här årets finaste student.
Dagarna den här veckan, när moderns lärarkollegor i dvala tagit sig genom diverse konferenser, har den här superkvinnan hållit i en intensivkurs i kemiska laborationer. När hon lagt huvudet på kudden till kvällen har hon undrat lite vem det var som gick med på det? Inte kan det ha varit hon i alla fall.
I morgon, slutligen, sätter hon sig på tåget för vidare transport till annan ort där hon ska ansluta till maken för att ha Weekend med honom. Jag skriver inte romantisk Weekend för det kan man aldrig veta i förväg. Efter en intensiv period som denna brukar det finnas en del att reda ut innan man kan börja kasta ömma blickar på varandra. I just say.