onsdag 24 augusti 2011

Att dansa är stort, att dansa fritt är större

Om jag inte vet vad jag ska blogga om tar jag en bloggrunda, sedan har jag ofta fler uppslag än jag kan härbärgera. Härbärgera är för övrigt ett coolt ord och jag älskar ord. OMG, vad jag älskar ord! Det är inte klokt.
Hursomhelst, när jag kom tillbaka till min egen blogg efter rundan påmindes jag om att Åsa i en kommentar undrade hur det gick med den där j-a festen. (Åsa skrev inte j-a, det var jag.)
I alla fall, festen pågår fortfarande men min huvudkaraktär har satt sig i en taxi och är på väg hem. Av en olycklig slump delar hon taxi med Eilert och Ann-Sofie så det är en resa i kompakt tystnad. Kvävande kompakt tystnad. Frågan är om de andas överhuvudtaget.

15 kommentarer:

  1. Jag ser fram emot att din roman ska bli klar! Åreskutan står säkert kvar :)

    SvaraRadera
  2. Ingen bra fest alltså.

    Väldigt nyfiken på vad Eilert, Ann-Sofie och huvudkaraktären har haft för fuffens...

    Jag fick inspiration från dig. Mitt favoritord i hela denna värld är Cumulusmoln. Kan säga det 2000 ggr utan att tröttna (okej... överdrift till tusan. 10 ggr i alla fall.)
    Men det ordet har jag redan skrivit om.
    Jag behöver fler favoritord helt enkelt.

    Kram
    mika

    SvaraRadera
  3. Men oj då är det så tryckt stämning i taxin :-O

    SvaraRadera
  4. Det kan väl kanske vara bra om åtminstone hudpersonen tar ett andetag eller två...annars kanske romanen får ett väldigt abrupt slut ;)

    SvaraRadera
  5. Härbärgera är ett lysande ord. Den där tryckta stämningen vill jag läsa mer om. Det vill säga, jag vill börja från början i den beiga, och jag vill börja snart!
    För övrigt är jag säker på att du tar Åreskutan hur lätt som helst.


    Själv skulle jag aldrig göra det, men så är jag ingen cyklande kvinna heller.

    SvaraRadera
  6. Men Nilla du har väl inte tagit död på dem redan? Eilert o gänget..
    Vad gäller downhill så säger jag bara: Du är inte klok!

    SvaraRadera
  7. Det låter tungt. Men spännande! Vad är det som har hänt? :)

    SvaraRadera
  8. Jag är väldigt förtjust i uttrycket "till yttermera visso". Tyvärr får jag sällan användning av det (läs aldrig).

    SvaraRadera
  9. Jag älskar också ord!
    Märker taxichauffören av den kompakta tystnaden?

    SvaraRadera
  10. Man är allt bra nyfiken på den där boken....

    SvaraRadera
  11. Åneej! Tryckande kvävande tystnad är det värsta.
    Och nu vill jag ju veta vad som orsakat tystnaden. Omedelbums!

    SvaraRadera
  12. Livet innan liten: Jag ser också fram emot att den blir klar. Väldigt, väldigt mycket.

    Mika: SAOL nästa då? Tack och lov för att den finns!

    Cat: Ja, du vet, det är det.

    Åsa: Skiiit, liksom...

    Marina: Faktiskt. Resan tar ju en tjugo minuter. Jag ska prata med henne.

    Singel: Tänk om min roman aldrig blir klar, då är det här den enda du kommer få läsa!

    Tant Björn: De lever fortfarande! Det är en mer själslig död som hotar, kan man säga.

    SvaraRadera
  13. Anneli: En lite gränsöverträdelse, kan man säga.

    Tjockisen: Till yttermera visso, har du nu använt det. Men FYI är väl mer gångbart nuförskittiden.

    Knaster: Det gör han förmodligen...Vem skulle inte, liksom.

    Lippe: Jag med.

    Märta: Hm, jag ska försöka skriva fortare...

    SvaraRadera
  14. Får väl hoppas att dom andas. Sitter och väntar på slutresultatet Men ok olyckor med död som resultat förekommer ju.
    Kul att läsa tillbaks hur du haft det

    SvaraRadera