Började arbetsveckan med att leta efter mattekonferensen som skulle äga rum i konferensrummet. När jag gled in, blott tre minuter för sent, var endast jag där. Konferensen alltså flyttad i all hast utan minsta ledtråd om vart. Ibland får jag känslan att vissa flyttar konferenser enbart för att jävlas med oss latecomers. Som om vi kan hjälpa att vi kommer för sent....eller nåt.
Hursomhelst, ett omfattande letande vidtog, min skola är stor. Sprang från den ena byggnaden till den andra och vidare till nästa i säkert en kvart. Bankade mig fram inne i byggnaderna eftersom jag inte kunde låsa upp dörrarna - min nyckelknippa låg kvar hemma i byrålådan - men utan resultat. Jag hittade aldrig min konferens.
Vad ska man säga?
Ett ålderstecken kan det inte vara eftersom jag bara är fyrtioåtta och ett halvt.
Ännu ett tecken på att jag är ämnad för att stanna hemma och skriva om dagarna?
Japp.
Varför ringer inte de andra till dig och frågar var du är? Tar ni inte ansvar för varandra på din arbetsplats? Det kunde ha hänt dig något. (Hade du mobilen med dig?)
SvaraRaderaKnaster: Mobiltelefon? Vad är det för något?
SvaraRaderaJag tror att jag ska bli lite mer som du, lite laid back. Istället för den ... jag är.
SvaraRaderaTänkte just föreså mobil, men inser att det var en korkad idé. Varför liksom?
SvaraRaderaVilka puckon!
SvaraRaderaDu missade säkert inget viktig ändå ;)
SvaraRaderaMeh! Dom kunde väl satt lapp på dörren om vart dom höll hus...eller nått men å andra sidan så verkar det ju som om du SKA vara hemma och skriva. Japp, så är det!
SvaraRaderaAp, ap, ap. Du KAN inte vara fyrtioåtta och ett halvt om du är född 62.
SvaraRaderaNu har inte det med saken att göra, men för ordningens skull...
Jag tror mer på hemmaochskrivagrejen.
Sos: Det kommer med åren. Vare sig man vill eller inte.
SvaraRaderaMen Maj Korner, nu är det så här!
I min mobil sparar jag bara VIKTIGA telefonnummer av PRIVAT karaktär. Och jag är MYCKET selektiv när det gäller att lämna ut mitt nummer (du har det, märk väl),för att SLIPPA vara tillgänglig för alla dag som natt. Speciellt för att jag vill vara LEDIG när jag är ledig.
Jag är medveten om att den här synen på mobiltelefonanvändningen kan dateras tillbaka till typ tidig stenålder (eller nittiotalet i alla fall), men jag ger mig inte! Kommer spjärna mot (det mesta i teknikväg) till the end of day!
Spader: Eller hur! Fast jag märkte för en stund sedan att jag hade läst fel kallelse, det hade skickats ut två. Men varför skickas det ut TVÅ kallelser? Kan man verkligen undra.
Cat: Nej, det förstås.
Gafflan: Jag kan inte tolka det på något annat sätt, kan jag inte.
Åsa: TYYYYP, fyrtioåtta och ett halvt. Om man avrundar åt rätt håll.
SvaraRaderaFast, well, när jag tänker efter så fyller jag fyrtionio om drygt två månader så den avrundningen kanske var lite åt fel håll, om man ska vara noga. Men ändå!
Men du har bra kondis som orkar springa upp och ner i skolkorridorer. Tre minuter, räknas det som för sent? Hm...
SvaraRaderaDessutom. Om någon skickar två kallelser borde det väl framgått på en gång, innan du behövde läsa hela kallelsen, att det handlar om lokalbyte. Vem läser två, till synes, lika kallelser? Inte jag.
SvaraRaderaSingel: Känns så skööönt att någon förstår mig!
SvaraRaderaJag tycker att det låter så typiskt din yrkeskategori att göra så där. De skickar massor av lappar med massor av information så att man varken vet ut eller in. Säg till dem att börja med punktlistor. Den viktigaste ska punkten ska stå först.
SvaraRadera