Bara en massa hemligheter

Jag har fått en award av Helena som nyligen bivit med blogg. Tack Helena!

Med awarden förljer att jag ska skriva klart nedanstående meningar, vilket innebär att jag får chansen att avslöja lite hemligheter om mig själv. Don't tell anyone.

När ingen ser/hör mig har jag livliga diskussioner med mig själv, sällan kommer så mycket klokskap till utryck. Ibland dansas och sjunges det också.

Jag går aldrig hemifrån utan jag springer ner för trappen och hoppar upp på cykeln. Always late.

Min blogg heter som den gör för att den själv rätt kvickt styrde in sig på diverse medelålderskrisaktiga spörsmål. Jag kunde blott häpet sitta och se på.
Nilla, eftersom jag i början av mitt bloggande var väldigt noga med min anonymitet, ville absolut inte att någon skulle förstå att det var jag. Nu, snart tre år senare, kallar diverse människor mig för Nilla vilket känns interesting, om än lite schizofrent.

Om jag vågade så skulle jag säga upp mig.

Om tio år kommer jag att ha gett ut tre romaner, och jag har börjat skriva på min fjärde.