söndag 23 oktober 2011

Kanske skulle det gå lite fortare om jag inte bloggade så mycket, men det tror jag inte.

Guuud, vad jag längtar tills jag skrivit klart min berättelse! Åh, ni kan aldrig fatta hur det är att vara en så slow writer som jag. Det känns lite som att befinna sig i en segdragen förlossning där livmoderhalsen varit öppen tre centimeter i en evighet. Drygt trettio tusen centimeter öppen, om man ska överföra det till min beiga. (Hur många meter blir det?) När jag har fått ihop fyrtio tusen ord är jag öppen fyra centimeter. Femtio tusen ord, fem centimeter. Och eftersom jag inte kommer komma upp till hundra tusen ord - tio centimeter - så kommer aldrig den här romanen se gryningsljuset.
känns det. Förstår ni?

14 kommentarer:

  1. 300 meter.
    Jag tror jag förstår och jag finner det mycket intressant.
    Du måste beställa tid för ett kejsarsnitt.

    SvaraRadera
  2. Jag förstår alldeles för väl. Jag har också beskrivit det som en förlossning, för så är det verkligen. Nu har jag varit gravid så länge att jag hotar att explodera när som helst.

    Men i veckan som kommer är det äntligen dags att åka in. Sedan följer några dagar av intensivt värkarbete innan bebisen når min famn på riktigt.

    Då kommer jag att gråta av lycka - som jag gjorde vid mina andra förlossningar....

    SvaraRadera
  3. Röstar också på kejsarsnitt! (är du säker på att det inte är tvillingar?!)

    SvaraRadera
  4. Mn ut kommer ungen, vare sig man vill eller inte, där och då...

    SvaraRadera
  5. Fast ibland händer det att det öppnar sig väldigt snabbt också. Plopp liksom... ;)

    SvaraRadera
  6. Prova att skriva fort en dag och skit i resultatet. Flödesskrivandet kommer inte om du inte släpper taget om orden.

    SvaraRadera
  7. HA HA HA...älskar rubriken:)

    Ofta tror man ju att det kommer bli som med elefanterna, gravid i typ flera år. MEN helt plötsligt ligger den lilla bebisen/boken där och är det vackraste man någonsin skådat!!

    Kram

    SvaraRadera
  8. Hualigen det låter plågsamt! Kanske kan kejsarsnitt fungera.

    SvaraRadera
  9. Det blir nog en bok. Tids nog. Ta det easy. Cool down girl. Jag håller på dig.

    SvaraRadera
  10. Det beror ju på, det där om hur mycket öppen du är. Är alltså målet att skriva upp till hundra tusen ord? Ja då stämmer ju din beräkning. Men jag har för mig att jag har läst, på någon närstående blogg, att du inte skulle skriva så många ord. Och då är ju förlossningen mycket närmare än du tror.
    Hälsningar en som inte kan ett dugg om matte och uträkningar.

    SvaraRadera
  11. Knaster: Rätt svar!
    Hm, jag kanske skulle göra kejsarsnitt...?

    Anneli: Du känner liksom igen dig, kan jag tänka...

    Joanna: Explosion låter lite obehagligt! Vi får hoppas att du slipper det. ;)

    Marina: Ibland tänker jag att det kanske är två olika romaner jag skriver på, så nej, jag är inte säker.

    Spader: Du tror att det gäller beiga romaner också? (Säg ja!)

    Glimra: Det vore något det! Rätt ut i bokhandelshyllorna helst.

    Åsa: Jag har verkligen försökt 'bara skriva på' men suger på det. Verkligen.

    Mina dagar: När det är ett riktigt barn, ja! Är inte lika säker på att jag skulle tycka min bok var det vackraste jag någonsin skådat.

    Cat: Funderar på det.

    Magica: Du är rar du!

    Singel: Nej nej, några hundratusen ord kommer det inte bli. Femtio tusen, kanske. Vilket skulle kunna innebära att jag inte har så mycket kvar! =O

    SvaraRadera