Känner mig helt obloggig för närvarande, och det beror på att det beiga skrivandet flyter fram som en frisk norrländsk älv i utförsbacke. Hej, vad det går, liksom, och inte mycket har man att säga till om.
Är lite orolig för min huvudkaraktär - hur hon klarar av alla påfrestningar hennes arma psyke utsätts för är en gåta. Hon lever på en föreställning om att hon är bra på att hantera saker och ting, inte minst alla jobbiga människor som kommer i hennes väg, men oss emellan: det går inte så himla bra, faktiskt. Alls.
Tvärtom, problemen hopar sig. Just nu har hon, till exempel, en polkagrisrandig innebandyklubba i sin klädkammare som hon måste smuggla ut ur hyreshuset hon bor i utan att en viss besvärlig granne ser. Vem försätter sig i en sådan situation? Ja, inte skulle jag göra det, i alla fall.
Hjälp, jag blir så jätteintresserad av din beige! Måstemåste få läsa!
SvaraRaderaHur mycket är det kvar?
SvaraRaderaDet känns bra att du skriver på tills du vet hur det går för din huvudkaraktär. Hon är i trygga händer.
SvaraRaderaShit! En polkagrisrandig också. ;D Nu är jag mycket nyfiken på att läsa din beiga bara så att du vet.
SvaraRaderaÅåååh, NÄR är den klar?! Är sjukt nyfiken!!!
SvaraRaderaJamen det låter ju fantastiskt att det flyter på sådär bra!
SvaraRaderaMycket nyfiken nu...ju ;)
Hanna: Någon gång blir jag nog klar. Hoppas jag.
SvaraRaderaÅsa: Har skrivit 33 000 ord, kanske landar jag runt 50 000 i slutänden. Väldigt osäker prognos, dock.
Knaster: Vi får hoppas det, he he.
Gafflan: =)
Mamma J: Vet inte alls när. Kan nog ta sin tid...=/
Zelda: Jag önskar att det alltid flöt på så här! Men det går tyvärr upp och ner.
Du har kommit över det fruktade mittenpartiet i alla fall. Om min skrivarguru har rätt ska det nu rulla på snabbare och lättare för varje sida. Det tror vi på!
SvaraRaderaFortsätt skriv!!! Jag blir bara mer och mer nyfiken...
SvaraRaderaDet låter som ett farligt projekt, det där med bandyklubban.
SvaraRaderaDu kan då konsten att få oss nyfikna, i alla fall.....:-)
Har du titeln klar? För mig har det varit så himla svårt! Idag har jag nog dock bestämt mig och det känns riktigt skönt... Tack vare mitt blogginlägg i morse fick jag ny input och det känns kanon. Det är ju lika allvarligt som att ge sina barn ett namn. Minst. :)
SvaraRaderaHelt galet spännande! Jag vill veta hur hon lyckas :)
SvaraRaderaAtt smuggla ut en innebandyklubba kan ju alla människor, men att göra det med en polkagrisrandig...det är grejor det!!
SvaraRadera33000 ord. Jag är imponerad, och nyfiken... :)
SvaraRaderaNej polkagris randiga innebandyklubbor har man ingen erfarenhet så det är svårt att hjälpa henne i dilemmat. Sammanhanget förtäljer inte om det är själva bandyklubban eller de polkagrisrandiga som är problemet. Vore det färgen var det ju bara att ta fram färgpytsen
SvaraRaderaMen kära någon! Det låter himla stressigt för henne. Hoppas att det styr upp sig på något sätt :)
SvaraRaderaJag blir lite orolig över att du alltid ska räkna alla ord du skrivit, hoppas du har nåt slags program som gör det åt dig?
SvaraRaderaDet låter helt ljuvligt i mina öron! Keep on! Bloggen kan du ta sen!
SvaraRaderaTjockisen: Eeh, well. He he.
SvaraRaderaLippe: Jo, det hade jag väl tänkt.
Cicki: Ett litet projekt är det. Du kan ju tänka dig själv, en innebandyklubba är ganska lång om man ska gömma den.
Joanna: Såg det! Nära dig, är fint. Jag har inte min titel kvar, jag bara väntar på att den ska dimpa ner från skyn en vacker dag.
Anneli: Det vill jag också!
Marina: Eller hur! Tänk vad sugen på polkagriasr man kanske blir...
Glimra: Jag är också imponerad över mina 33 000 ord. Eller kanske snarare förvånad.
Lisbeth: Det är inte vilken färg som helst som fäster på plast, du vet...
Cat: Det är SKITstressig för henne. Verkligen.
Helena: Word, du vet?
Magica: Fast vem ska ta hand om min blogg dårå?
Hahhaa, jag tror inte på dig längre. Att boken är beige känns alltmer som en underdrift. Nu får du skriva klart, publicera eller lägga ut så jag äntligen kan få läsa.
SvaraRaderaInte skulle du görat! Jo men sörru, det är precis vad jag tror att du skulle göra.
SvaraRaderaMadlar: Den är så himla beige, du anar inte.
SvaraRaderaSingel: Shit, du börjar på att känna mig...=/
Nyfikenheten över den beiga börjar anta enorma proportioner här! Lyckas hon då? Med klubban? Och hur? Och varför var den där?
SvaraRaderaDet där med beige roman tror jag mer och mer är någon slags vilseledande marknadsföring!