Man kan dra slutsatsen att jag väckt ett visst intresse för Burgundisk gryta!

Ja, Burgundisk gryta, det är grejer det.
Den innehåller så många kul saker: högrev i tre x tre centimeter stora bitar, gul lök, vitlök, morötter, purjolök, salt, svartpeppar, lagerblad, timjan, persilja, margarin, vetemjöl, köttbuljongtärning, rött vin och vatten. (Och för er som oroar er för alkoholen i vinet kan jag meddela att den kokar bort.)
Himla gott som ni hör. För att göra grytan extra festlig kan man mot slutet lägga i frästa hela champinjoner. Den delen av receptet läste jag inte förrän i slutet av grytkokandet (tar en och en halv timme), då klockan var halv tio på kvällen, och eftersom jag ville ha en extra festlig gryta - förstås - cyklade jag då ut i regn och rusk för att köpa champinjoner.
Nåväl, resultatet blev fantastiskt och den burgundiska grytan tog sig därmed genom det nålsöga alla grytor som vill vara med i min beiga roman måste genom.

Enligt mina egna osäkra spekulationer kommer Burgundisk gryta ursprungligen från burgunderna. Ett germanskt folkslag som man inte har så bra koll på då de flöt omkring lite i norra Tyskland, Danmark och södra Sverige kanske, ungefär 200 år efter Kristus. Men man kan i alla fall dra slutsatsen att hela idén med att koka kött i rödvin kommer därifrån. (Varför skulle det annars heta Burgundisk gryta?)
Vi hoppar några år framåt och hittar Burgund som på fjortonhundratalet var ett kungarike i Frankrike. Man kan med gott fog anta att Burgunds befolkning, som höll sig mer still än burgunderna gjorde ettusentvåhundra år tidigare, också åt burgundisk gryta. Enligt obekräftade källor på internet kan man slå fast att de på grund av den här grytan sällan led av blodbrist. Hur det sedan kom att påverka franska revolutionen kan man bara spekulera i, men man har ju hört att det var en blodig revolution.
Allt om mat kallar grytan lite slarvigt för En klassisk fransk gryta, och jag antar att man kan göra det om man skiter i detaljerna och vördnaden för det historiska. Värre är att de har apelsinskal i sitt recept. Apelsinskal av alla grejer! Sedan när odlas det apelsiner i norra Tyskland, Danmark och södra Sverige? På Jesu tid flögs ju inte apelsiner in från Spanien, precis.

Nu ska jag äta äppelkaka. Jag tror inte ni vill veta var den kommer från, eller hur?