Måste en roman ha ett slut?

Näe, väl?
Och inte är det så noga med alla de där satans trådarna?
Hoppas jag.
Annars får jag bli poet istället.
För i dikter kan man skriva lite hur som helst, det har jag allt märkt.
Det behöver inte vara så himla organiserat och genomtänkt. Man kan slänga ut gåtfulla trådar lite hipp som happ och överlåta åt läsaren att rådda med dem.
Jag tror inte ens att dikter behöver ha något slut, faktiskt. Jag tror att man kan låta läsaren ta hand om det också. Han/hon kommer uppskatta att få känna sig fram till slutet alldeles på egen hand.

Nu har jag förvisso skrivit sisådär åttio procent av en roman, men om vi säger att det är en lång dikt istället, då är jag klar nu!