Nu ska ni få höra vad roligt och fint man kan ha på jympan.
Igårkväll var det knökfullt i salen. Jag kom bland de sista och fick pressa mig in, så trångt var det. Till min lycka hittade jag en liten plats längst bak tillsammans med ett tjugotal andra hurtfriska. Eller kanske snarare hurtfriska wannabes; de som helst vill träna några gånger innan de ställer sig längre fram och syns.
Nåväl, jag jympade på, som ni förstår. Gick på stället, kickade bakåt, svängde med armarna och hoppade svanhopp. I tredje låten blev det latinotakter och till dessa skulle vi - håll i er nu - ta ett steg åt sidan och därpå direkt dra tillbaka foten i kombination med ett rumpvick. Hela sex gånger var tanken, samtidigt som vi vred oss runt ett helt varv på den andra foten. Ena armen skulle på ett snofsigt sätt ackompanjera det hela uppe i luften. För att ni ska fatta måste ni göra det. Nu! Innan ni läser vidare.
När vi hade gjort tre steg, det vill säga ett halvt varv, och koncentrerade oss som bäst på att få till den där rumpvickningen (som ni nu själva väl känner till), tittade vi upp och rakt in i den gigantiska spegelväggen vi plötsligt hade en meter framför oss. Något av en chock, men ändå: dagens vackraste! Jag tänker då inte i första hand på rumpvickningarna och allas koncentration, vilka i och för sig också smällde högt, utan alla generade leenden. Så fina! Jag blev nästan gråtfärdig. Precis bredvid mig stod en lång ranglig man i sextioårsåldern, vi möttes i en ödmjuk blick av samförstånd inför det som är livet, innan vi rumpvickade klart varvet.
Om jag nu ska göra om det här till ett tips på hur man kan roa sig i medelåldern så är min rekommendation: Gå på ett jympapass med spegelvägg längst ner i salen, och placera dig just där. Sedan kan du blott hoppas på det bästa.
Hahaha! Åh som jag skulle velat vara där!
SvaraRaderaOch japp, jag tror jag fick kläm på både snurr och rumpvick här på kontorsrummet. Men armen, den drog tyvärr ner en hög med papper.
Heja! Den där attityden ska jag försöka ta med mig när jag tar nya tag med gymnastiserande/yogandet/afrodansandet och allt det där man hoppas bli bra (eller i alla fall bättre) på. Hittills har det varit längst bak, gärna bakom pelare och absolut inga speglar i sikte som gällt för mig. Skillnaden mellan den mentala bilden av hur det borde se ut och den faktiska spegelbilden har avskräckt. Men hej och hå, varför inte fejsa livets realiteter?!
SvaraRaderaHaha, bara älskar den där generade blicken i samförstånd!
SvaraRaderaSjälv har jag koordinationsförmåga som en stendöd sköldpadda på rygg så jag försökte mig inte ens på krumbukterna. :)
Eftersom jag läser denna välskrivna och underhållande blogg regelbundet har jag lagt till den till min bloggroll, så att det blir enklare att klicka sig hit. Ska man be om lov för sånt? Nej, det behöver man väl inte?
SvaraRaderaJaha, då blir det träningsvärk hela helgen! För mig alltså! Såklart jag var tvungen att kolla, svänga, vicka. Och sen blev det några extra turer fram till datorn för att läsa innantill. Ska de va ska de va ordentligt! Själva armsnofset fick jag nog inte till ordentligt, trots jag sjöng på latinamerikanska och tror mig ha rytmen i kroppen, men tydligen inte i armen.
SvaraRaderaJag sparar det här och har det som återkommande morronjympa! Nån jäkla gång ska väl armen bli snofsig!
Bara så du vet, jag gjorde detta framför hallspegeln! Ja herre jisses alltså!
Tvivlar inte ett ögonblick på att detta handlar om underhållningpå hög nivå!
SvaraRaderaPrecis så! "rumpvickning" medelst kringsnurrning tillhör ett av livets goda! Det fina med det förstår man kanske inte förrän vid pass 49?? Har precis genomfört ett Afropass, kan väl säga att den svettiga varelse jag skådade i spegelväggen ville jag kanske inte precis kännas vid...... men tvungen ju! Moi!
SvaraRaderaJag fattade ingenting. Du skulle inte kunna be någon filma nästa gång?
SvaraRaderaNu har jag precis satt mig ned i soffan efter en tuff dag på jobbet så jag tänker inte resa på mig för att kontrollera det du skrev om. Jag tycker att det är moget av dig att le i samförstånd. Jag hatar speglar och vänder alltid ryggen mot spegeln då jag åker hiss t.ex. Jag måste nog försöka bli vän med min kropp innan jag ägnar mig åt sådan där jymping. På mitt arbete har vi drygt 90-åriga patienter som inte ser ut att vara en dag över 60 och så har vi andra som är 40 som ser ut att vara minst 65.
SvaraRaderaHa ha ha ha!
SvaraRaderaDet är det jag hatar med att gå och gympa. Jag försöker ställa mig längst bak, för att se och hänga med men inte synas.
Och så plötsligt gör ledaren en vändning som gör att jag inte bara tvingas se mig själv i närbild i en spegel. Jag är plötsligt längst fram och alla andra ser min enorma rumpa.
Det är det bästa med att vara soffpotatis. Ingen kan se din rumpa. Om någon skulle råka komma hem till dig kan de ändå inte se din rumpa eftersom du sitter på den.
Haha! Jag kan se er framför mig! :)
SvaraRaderaPå vattengympan har vi små runda speglar i taket. Man får väldigt mycket nackspärr om man ska spegla sig där. Så ska det väl inte behöva vara?
SvaraRaderaNu har jag fått det bekräftat. Du är galen. testade rörelsen som du beskrev och helt plötsligt hade jag slagit knut på mig. Som tur är så var sambon hemma och trixade ut mig. Full av beundrande för dig o 60-åriga mannens vältränade kroppar
SvaraRaderaHa det så bra och håll rätt på ben o armar
Singel: Den högen av papper var väl ändå inget att ha?
SvaraRaderaKarin: Ja, fejsa livets realiteter! I vår ålder har man ändå inget att förlora. ;)
Självklart får du länka mig i din bloggroll, bara roligt! =D
Märta: Men , Märta då! Jag är säker på att det skulle se jättesnyggt ut. Och du som ibland går på spelningar på lokal kan behöva lite snofsiga moves.
Småländskan: Det gläder mig att i alla fall några läsare lyder min minsta vink! =D
Marina: Bra! Du har liksom också kommit på vad livet egentligen handlar om?
Cina: Säkert ett unikum av svettig skönhet! Tvivlar inte ett dugg på det.
Åsa: Men, Åsa! Försökte du ens?
Knaster: Följ med mig på jympan, vet ja! Jag tror att du kommer bli vän med din kropp då.
Katarina: Fast födelen med Friskis är att det är så många rumpor där, i alla tänkbara utföranden. Man blir som en del i ett mångfacetterat konstverk, kan man säga.
Duktiga tjejen: Visst är det vackert!
Cicki: Haha, nej, så ska det absolut inte behöva vara. Varför är det inte spegelväggar i poolen? Va?
Lisbeth: Well, 'vältränade kroppar' skulle jag väl kanske inte säga. Och vilken tur att du hade sambon där, annars kanske jag hade blivit åtalad för vållande till annans död?
Då jag med min inneboende klumpighet, utgör en hälsofara för alla andra inne i en fullsatt jympasal, så avstår jag sådana aktiviteter. Vill ju inte vara orsaken till att någon får en svischande arm rakt i nyllet.
SvaraRaderaMen kanske kommer jag hemma i min egen trygga sfär, prova på det där komplicerade rumpvickningssteget.
Sådant funkar inte för mig för det slutar med att jag står med benen i kryss i ett försök att inte kissa på mig av hysteriskt skrattande. Frågan är om det är mig själv jag skrattar åt eller de andra. Måste vara de andra för själv är jag både rytmisk och dansant samt en smula graciös.
SvaraRaderaÅh man dör en smula. Helt underbart!
SvaraRadera