Vet ni att människans själ (enligt Pythagoras) kan renas och befrias från kroppen genom matematiska studier?

Jag kan berätta att det funkade med chokladbollar. Illamåendet försvann som i ett trollslag. (Vilket jag ju vísste att det skulle, salt i gravad lax plus socker i chokladbollar lika med neutralisering, det fattar vem som helst.) När jag kom till jobbet fyllde jag på med Öppet hus-kolor tills jag mådde som en prinsessa.
Och som en prinsessa mår jag ständigt på jobbet nuförtiden, måste erkänna att jag är lite paff. Jag vill nästan vara där jämt, trots att jag bara har halvtidslön. Mina elever och kollegor har aldrig varit goare, mysigare, roligare eller sötare. För att inte tala om vad mycket de älskar mig! Behövd känner jag mig. Väldigt behövd. Och det var länge sedan mina ämnen gav mig sådan glädje och inspiration. Bara som ett exempel: Istället för att läsa vidare i Hermann Hesses Stäppvargen i gårkväll innan jag somnade, läste jag girigt en nyutkommen mattebok. Otippat är bara förnamnet.
Man skulle nästan kunna misstänka att jag flyr från något. Färdigställandet av min roman, till exempel? Den som under skrivandets gång slukat mig så till den milda grad att jag knappt ens klarat av att jobba halvtid. Nu har jag bara slutet kvar innan jag kommer till den där efterlängtade redigeringsfasen, och då har jag inte tid att skriva längre för att allt är så fantastiskt på jobbet! Måste vara där hela tiden! Den svenska skolan klarar sig inte utan mig!
Nåja, vad är väl en roman i bokhyllan? Den kan vara dötrist och långtråkig och beige och alldeles, alldeles sågad. Och vem vill utsätta sig för den risken? Huvva.