Började dagen med att stryka, stryka, stryka det jag skrev igår i min beiga. Det som då till tonerna av Westlife var så vackert att jag fick tårar i ögonen var imorse patetisk sentimental smörja.
I och för sig är allt jag skrivit på kvällen dåligt morgonen efter, men den här geggamojan tog priset.
Har jag förresten nämnt att det är svårt att skriva slutet? Ja? Nej? Ni minns inte riktigt?
DET ÄR SKITSVÅRT ATT SKRIVA SLUTET!
Om ni undrar något om det så går det bra att fråga.
Jag undrar en sak. Varför är det så svårt att skriva slutet? Speciellt som du fick typ 17 olika varianter att väva ihop av oss trogna bloggläsare. Snarare är det väl så att slutet tenderar att bli så långt att det blir en helt egen bok...? :)
SvaraRaderajag tyckte också att slutet var svårt, framför allt att komma på hur och VAR jag skulle sluta. När jag väl kom på det var det härligt, en wow-känsla. Hoppas man får det när man läser det också :P Jag har fått rådet att hålla det "short but sweet" när det gäller slutet. Risken är stor att man blir långrandig, tror jag.
SvaraRaderaLycka till med slutskrivandet!!! Så då är den klar snart då? Med alla som otåligt väntar på att få läsa kommer du att få lägga ut den att läsa här, på din blog, hehe.
Slut o slut, kan du inte lämna det lite sådär på lösen så får vi som läser hitta på eget slut eller helt enkelt vänta på att uppföljare kommer.
SvaraRaderaJo, i uppföljaren kan ju du avslöja ditt egentliga slut och vi läsare kan sitta där och tänka "jaha var det så hon tänkte" eller " det hade jag inte väntat mig" eller " just så var det ju"...
SvaraRaderavabbé, oavsett om det blir en uppföljare så måste den ju ha ett slut. Man kan ju inte bara sluta mitt i en mening och skriva
SvaraRadera...To be continued!
:D
Separationsångest kanske ;)
SvaraRaderaOm jag undrar? Jo jag undrar vad den handlar om den beiga, när den kommer till mina händer och hur det gick med den polkagrisrandiga bandyklubban?
SvaraRaderaOm du hade börjat med slutet så hade du inte haft det där problemet. Då hade du bara behövt knyta ihop alltihopa som en julklappssäck. Jag var faktiskt väldigt skeptisk till Westlife-flödet redan igår. Jag är av princip väldigt skeptisk till pojkband. Jag tror du ska pröva med något annat än musik. Vad tror du om en klubba med djungelvrålssmak?
SvaraRaderaDet är svårt att skriva ett slut. Det ska ju avsluta och binda ihop den röda tråden i en hel bok :) Lycka till, det kommer att gå strålande bra!
SvaraRaderaVa! Är du på slutet! Vavavavavava? Då har du ju kommit jättelåååångt! Iiiiih! Vad spännande!
SvaraRaderaJag tror att du känner när slutet är perfekt!
Och glöm inte:
Kill your darlings!
Kram
Mika
Jag undrar om du tycker om mig lika mycket som jag tycker om dig. Det undrar jag. Gör du det?
SvaraRaderaSäg bara till im du vill ha hjälp - jag kan ju skriva varannan mening eller nåt...;)
SvaraRaderaJa, det är svårt som tusan.
SvaraRaderaÄsch, gör som i sagorna. Kapa av med ett "Snipp snapp snut - nu är den beiga romanen slut!" ;)
SvaraRaderaSvårt. För att det är viktigt och för att det är dags att säga hej då till alla som man umgåtts med så intensivt under lång tid. Svårt för att de alla ser lite anklagande på en och säger "Jag då? Ska inte jag få... " Svårt för att det är svårt.
SvaraRaderaNär jag väl gav upp tanken på att dränka hela gänget in min beiga (som är blå) gjorde jag i stället en Agatha Christie. Alla samlades i biblioteket och alla bitar föll på plats. Det har jag fått väldigt blandade reaktioner på måste jag säga. Från "Åh, så underbart" till "Men slutet?"
När jag läste "stryka, stryka, stryka" tänkte jag att du strök lucialinnen och skulle gå i lussetåg. Det skulle du uppenbarligen inte. Hade jag tyckt varit fint!
SvaraRaderaAtt få slut på historier minns jag var värst redan när man skrev uppsatser. Många slutade i ond bråd död för alla inblandade.
SvaraRaderaDet enklaste brukar vara att låta folk dö då blir det ett slut vare sig man vill eller inte. Men det blir ju inget lyckligt slut såvida inte boken heter Bröderna Lejonhjärta för då kommer man bara någonannastans
SvaraRaderaKan det vara som i det verkliga livet: Det är alltid svårt med slut
SvaraRaderaeller kanske du inte riktigt är mogen för att lämna ifrån dig din baby
Meeh...innan kunde du ju knappt bärga dig innan du kommit till slutet! Hur ska du ha det egentligen?
SvaraRaderaÅ så undrar jag om du kommit ihåg att anteckna att jag vill ha ett SIGNERAT ex? (helst innan jag lämnar detta jordelivet, om det finns möjlighet. Jag är redan 53 så det ramlar ju på, om man säger så)
Nee, jag undrar inget om det! Gillas det?
SvaraRaderaDäremot förstår jag att det blev strykningar efter en kväll med pojkbandet! Slår vad om att du inte lyssnade på den jag föreslog, för då hade du inte behövt en endaste strykning.
Jaja... så kan det bli och skit samma vad du lyssnar till bara den där jäkla beiga blir klar NÅN GÅNG!!!
Jag vet att jag skrev i en tidigare kommentar att jag inte gärna ser död på slutet av en roman, men om du absolut inte kan komma på ett enda slut, så låt dem dö i en stor busskrasch eller något ;)
SvaraRaderaSom tur är, så vet jag att du kommer komma på ett bättre slut tillslut :)
I hear ya! Eller så är det helt enkelt så att du VILL fortsätta i en evighet.. ;)
SvaraRaderaGör som man gjorde när man var liten. Lämna ett antal blankrader och skriv med versaler i mitten:
SvaraRadera- - - - S L U T - - - -
Joanna: Jo, med tanke på att jag fick typ 17 fina förslag borde det ju vara att bara tjofftjoff slänga ihop det. Tänkte inte på det.
SvaraRaderaWriteful: Jag har vetat länge hur det ska sluta, problemet är att få ner det i ord. Jag har färdiga scener men vet inte riktigt hur jag ska länka ihop dem.
Att lägga ut texten på en blogg som följetong är ett alternativ jag har i bakfickan om jag inte får napp av förlag. Jag har ju typ en promilles chans (ett av tusen inskickade debutmanus publiceras ju) så jag ska testa.
Gafflan: Det där med uppföljare känns väldigt avlägset, måste jag säga...
MissC: Kanske lite lätt ...
Vad fan ska jag göra sen, liksom?
Singel: Jag är väldigt glad att du undrar det! =D
Knaster: Har precis tryckt i mig för mycket godis så i nuläget spyr jag lite över det där djungelvrålsförslaget. Men det kanske är den känslan jag behöver för att få ihopet.
Aneli: Ja, du vet ju! Hur man knyter ihop det, alltså. Jag tror att det kommer bli bra till slut men det kommer inte gå utan mycken vånda.
Nu när jag tänker efter skriver alla större författare till Westlife.
SvaraRaderaMika: Ja, så långt har jag nästan kommit faktiskt, iiiiiiih *skräckblandad förtjusning*
SvaraRaderaTvillingen: JAAAA! Jag tror faktiskt att jag tycker om dig mer än du tycker om mig, till och med. Så då kan du ju tänka dig vad mycket kärlek det blir!
Marina: Jag kanske skulle behöva hitta en dylik lösning. Jag hör av mig. Kanske knackar jag på i Singapore en vacker dag när jag är tillräckligt desperat.
Åsa: Eller hur! Fan, alltså. Man kan ju inte bara sluta hur som helst.
fruntimmerslivet: Nydanande i alla fall, att ha det slutet i en vuxenroman. Jag kommer kanske bli trendsättare.
Karin: Skulle jag samla alla mina karaktärer i samma rum skulle det bli krig, tror jag. ;)
Är nyfiken på din bok. Vet att jag har frågat förr och därför har svaret någonstans, men skulle du kunna upprepa titeln på din bok?
Cina: Ja, jäsingen vad jag skulle göra mig i lucialinne, haha. Jag tror jag avstår dock.
frunatmaken: Eller att man vaknade upp ur en dröm... Det var tider det!
MUD: Hahaha, vad bra att du tänkte efter! =D Imorgon blir det således Westlife igen. Har MUD sagt det så.
Så mycken vånda!
SvaraRaderaTror att det var som någon skrev att rätt som det är så är det där!
Jag tror du lider av lite separationsångest och jag tror VISST att det kommer en uppföljare. Så det så!!
Shamrock: Har du läst Igelkottens elegans? Där var det ett sådant slut och det kändes INTE bra. Konstruerat.
SvaraRaderaLisbeth: När du säger det, jag har svårt för att säga hej då om man inte ska ses igen.
Titti: Men några år till ska du väl hänga med? Så där tio, i alla fall? Då lovar jag att du ska få ett signerat ex! =D
Smål: Får skamset erkänna att jag inte lyssnade på ditt förslag. Ska göra det omedelbums efter att jag skrivit klart detta.
Cat: Busskrasch känns lite brutalt, måste jag säga. Ska försöka med ett något stillsammare.
Duktiga tjejen: Kan vara så, kan vara så.
Maj: Tror du att det finns något förlag som köper det?
Lippe:Jag tror inte att det GÅR att skriva en uppföljare till den här. Mina karaktärer är liksom helst utslitna, de stackarna.
Nilla, min beiga, som är blå heter Nyans av blått, eller Hue of Blue, eftersom den är skriven på engelska. Dessutom, för säkerhets skull, för att alla ska förstå att jag alls inte är inblandad använder jag pseudonymen Nina Jaribu. Som är swahili och betyder "Jag försöker". Förläggaren tyckte dock att mitt namn skulle vfinnas med någonstans så han klämde dit det, som översättare! Och det stämmer väl på sätt och vis.
SvaraRaderaMen jag gillar patetisk sentimental smörja. I alla fall din patetiska sentimentala smörja.
SvaraRaderaKarin: Nina Jaribu? Jag tycker mig känna igen det namnet...
SvaraRaderaNu är det iaf antecknat. Är galet nyfiken på biblioteksslutet.
Mocka: Nä? Det kan jag väl inte tänka mig. Jag gillar den i alla fall inte.
Biblioteket blev köket som sedan blev terrassen, men i alla fall, ALLA var där.
SvaraRaderaVi kan väl byta böcker. Mejla mig din adress ska du få min lilla pigroman. Och sedan skickar du mig din succéroman när den kommit ut. Bra deal, tycker jag.