Jag har ett nästan färdigskrivet romanmanus med potential

Så känns det i nuläget.

Får titt som tätt lust att ge mig i kast med det, hugga tag i den där potentialen och köra för allt vad tygen håller. Men det blir inget av med det, eftersom lusten är synnerligen flyktig; innan jag vet ordet av kommer jag på att det är så mycket att hugga tag i att jag blir alldeles matt och måste vila. Varifrån jag fick energin att skriva alla ord in the first place, kan man verkligen undra.

Horace Engdahl pratade om hybris hos Skavlan i fredags, om nödvändigheten av att ha en övertro på sig själv om man skriver en roman. Där hade han rätt, den gamla uven. Min övertro på mig själv har varit kolossal under större delen av mitt skrivande. Någonstans i min hjärnas realistiska avdelning har jag 'förstått' att sannolikheten för att få mitt manus publicerat är liten, men den insikten har jag för det mesta lyckats vifta bort. Självklart att min beiga lilla darling kommer bli en succé, har jag tänkt, hur ska jag kunna välja mellan alla förlag som vill skriva kontrakt med mig? Men kanske är det därför jag nu ligger och krälar i bottenslammet. Man kan misstänka.