Känner att jag inte kan tigga kommentarer ikväll igen utan att skriva något tänkvärt, så här kommer det:
Läser här och där i floden av skrivtips att man ska stryka en massa text när man skrivit klart sin berättelse, att allt som inte är nödvändigt ska bort. Och jag tänker bara: Oh, no, det blir inget av med det.
För det första blir det ingen text kvar om jag stryker en massa, och för det andra kan jag inte skriva ny text om jag vet att jag ska ta bort den sen. (För det tredje kan jag inte skriva annars heller, men det hör inte hit.)
Big fucking note to self: LÄS INGA RÅD OM SKRIVANDE INNAN DU ÄR KLAR. Och kanske inte sen heller.
Fast jag tänkte att du kanske borde görat resor till Stockholm för att se att alla platser du nämner i den beiga, för det gör du väl, nämner Stockholm; att alla platser verkligen finns där du tänker att de finns. Och då borde du hälsa på mig.
SvaraRaderaJag strök två tredjedelar av mitt manus och konstaterade surt att det gått mycket fortare att bli klar om jag över huvud taget låtit bli att skriva dem. Sen fick jag ju ändå lägga till typ 70 sidor, för att täcka hål och brodera ut lite.
SvaraRaderaSom att tugga om samma tuggummi fast med lite ny smak.
Är vi som skriver kloka i skallen egentligen? Alltså, seriously...?
Det går ju bra det här du Nillerilla. Det gör det!
SvaraRaderaTa reda på om Stockholm verkligen finns. När du är där kan du passa på att ta reda på om det finns stockholmare som står still i rulltrappor - om dom finns alltså. Jag vet att Singelmamman finns.
SvaraRaderaJag skrev om hela sk**en from scratch efter första utkastet, med nya ord och la till 10K. Det tog mig större delen av 2011, men blev så mycket bättre. Jag håller med, läs inga böcker om skrivande MEDAN du skriver.
SvaraRaderaNja, för en som inte är sådär insatt i det där med bokskriveri låter det ju lite som en massa onödigt jobb...men vem gör inte det egentligen...;)
SvaraRaderaWell written, Nilla!
SvaraRaderaJag stryker ingenting, så det gäller inte alla.
SvaraRaderaNär jag väntade första barnet råkade jag bo i Tanzania så jag skrev hem och bad om lite litteratur i ämnet (detta var före internet och det var nog tur). Fick ett tiotal böcker från kompisar och från äldre och yngre släktingar och läste med stigande förvåning om alla disparata fakta och råd. Så jag kom fram till att man nog kan göra lite som det passar en. Och det gick alldeles utmärkt. Eventuella paralleller draga sig själva, hoppas jag.
SvaraRaderaSingel: Alltså, den utspelar sig tyvärr inte i Stockholm alls. Men det hindrar ju inte att jag åker till Stockholm ändå!
SvaraRaderaJoanna: Det är vi nog inte, om man ska vara noga. ;)
XXX: Well...allt är relativt.
Knaster: Det finns människor där som står stilla i rulltrapporna. Men förmodligen är just de inte Stockholmare, utan bara på besök.
Kati: Du menar SKITEN? Ja, jag är redo att fila på min text, men något massivt strykande blir det inte tal om.
Marina: Onödigt jobb är bara förnamnet.
Sos: Yes!
Åsa: Det var trevligt att höra. Då känner jag mig genast mer normal.
Karin: DISPARATA är rätta ordet! Det är en djungel out there, och i slutänden måste man ändå lita på sin magkänsla. Lika bra att göra det redan från början.
Hade jag läst alla dessa böcker om hur en roman ska skrivas innan jag började skriva mina romaner hade jag aldrig kommit igång. Lita du på magkänslan och följ LUSTEN!!
SvaraRadera