Frågan ovan är inte min, någon har googlat sig hit på den. Antagligen för att det här är en frågespalt. Men den eminenta frågespalten till trots: jag har tyvärr inte svaret. Ingen i mitt område spelar trumpet på mornarna och på just trumpetspelarna har jag inte koll utanför en radie på hundratalet meter.
Men jag skulle gissa på Nisse Landgren. Han spelar trumpet. En gång, året var 1992, såg han mig djupt i ögonen. Det gick snabbt, men var djupt. Han kom ner för en trappa i ett hus och där stod jag på det stenplattbelagda golvet. Jag tror att han blev intresserad men att allt gick för fort, han var kanske på väg till en superviktig spelning. Och jag var ju en gift tvåbarnsmor, otillgänglig för kärlekskranka trumpetspelare. Ack, dessa sekundsnabba, djupa möten i livet som man sedan aldrig glömmer! Vill man ha någon praktisk användning för dem kan man perhaps klämma in dem i en roman.
Lät ju faktiskt som början på en roman :)
SvaraRaderaNisse kommer till din stad snart. Jag kan fixa så att han får tillfälle att titta dig djup i ögonen igen. Om du vill.
SvaraRaderaLippe: Mmm, kanske det.
SvaraRaderaKnaster: Men nu är han ju gammal!
Men han spelade ju inte trumpet. Han spelade trombon. Det vet jag, för jag gillar varken Nisse eller trombon.
SvaraRaderaDäremot vet jag att de korta, snabba ögonblicksmöten som sker i livet är alldeles för snabba. Och i mitt fall, för få.
Tänk att var gift med en som trumpetar på mornarna....neee....
SvaraRaderaPerfekt att använda i en roman :)
SvaraRaderaPerhaps. För du är ju en gift trebarnsmamma nu.
SvaraRaderaOch rubriken kan kanske funka som titel på romanen? Men med trombon i stället i så fall för assonansens skull.
SvaraRaderaDu är inte så bra på instrument, Nilla, eller blev du förvirrad av en het Landgren?
SvaraRaderaBra fråga - undrar om denne någon fick svar någon gång...
SvaraRaderaSom att man inte har varit på väg att drunkna i manliga ögon på livet väg! Ibland har det varit förbannat svårt att ta sig upp till ytan igen. Hade kanske velat tuppa av, där och då, på momangen men så har överlevnadsinstinkten tagit över och man har summit vidare till hemmahamnen.
SvaraRaderaDär fick jag till det du! Tycker jag själv alltså!
Jag drunknade i ett par ögon en gång för hundra år sen. Det var också i en trappuppgång, men på jobbet! När jag kommit upp på ytan igen drunknade jag en gång till och det var på ovanstående jobbs julfest.
SvaraRaderaJa, sen gifte vi oss och drunknade i varandras ögon ca 20 år. Sen lärde vi oss simma och sen var den sagan slut.
Ja Nisse Landgren spelar trombon, inte trumpet. Men skit samma, kärlekskrank som kärlekskrank, oavsett instrument.
... och din rubrik syftar nog till en Martin Ljung-monolog.
SvaraRaderaJa, så gammal är jag, så jag minns såna monologer.
Haha!
SvaraRaderaHar förövrigt läst cirka halva ditt manus nu, så att du vet att det är på g. Ska läsa mer efter helgen. Looking forward...
Ser att du läser Underdog nu. Den gillade jag!
MEN, om duktiga tjejen läser ditt manus undrar jag förstås om du har skrivit klart?????
SvaraRaderaSingel: Bah.
SvaraRaderaOslo: Nej, gubevars.
Anneli: Det ska nog gå at peta in någon gång.
Spader: Jag är ju det! Vill i sammanhanget påpeka att maken slår Landgren i alla avseenden utommöjligen trumpet (trombon)spelandet då.
Karin: Inte många trumpeter (eller tromboner) i min roman...
Åsa: Nope, det var nog han som blev förvirrad av mig.
Marina: Man kan hoppas att det finns någon frågespalt som specialiserat sig på trumpeter.
Renée: Låter som att du redan börjat på den där romanen!
SvaraRaderaSmål: Se där, du har också en roman på gång!
Martin Ljung-monolog??? Den vill jag höra! Kan den finnas på Youtube, tro?
Duktiga tjejen: Usch, nu fick jag hjärtsnurp... Jo, jag gillar också Underdog. Mycket.
Åsa: Nja...men typ. Fast har du hört talas om redigering?
*sitter och funderar på vilken trappa det kan ha varit. Tror jag vet*
SvaraRaderaNämnde Nisse har övertecknad mött tvenne gånger. En gång väntade vi på samma försenade plan och utbytte några väl valda fraser om det trista i att vänta. En annan gång klev han in i det hotellrum jag för tillfället städade. Han utbrast då i den så korrekta frasen "men här står ju du". Trevligt att kunna bjuda honom på upplevelsen att vara den som känner igen istället för att bli igenkänd.
SvaraRaderaOj, vad du satte griller i huvudet på mig! Jag hör honom vräka ur sig den frågan för länge, länge sedan. Men var det Hasse Alfredsson eller Roffe Bengtsson tro.....
SvaraRaderaKan berätta att Nisse har en mycket trevlig bror som var vår yngste sons lärare när han spelade basgitarr. Han undervisade nog i fler instrument men han "specialitet" var nog trummor. En mycket trevlig kille :)
Oj, Jag fick tydligen heta XXX istället för Gitsan och länken till min blogg kom tydlgien inte heller med... men den är: http://lagom.bloggo.nu/ om du vill kika in ;)
SvaraRadera