Man kanske skulle bli lärare, det verkar kul

Idag har jag jobbat hela dagen (eller halva i alla fall) och det var roligt. Dessutom känns det roligt att jag ska jobba heltid i höst!

Jag är den mest oförutsägbara person jag känner. Här har jag gått omkring och våndats inför att gå upp till heltid och bara velat skriva skriva skriva. Nu tycker jag plötsligt att det ska bli roligt att jobba massor massor massor. Jag har ingen förklaring, hoppas bara att rolighetskänslan ska hålla i sig till höstterminsstarten. Och gärna ännu längre än så.

Man kan anta att det är ganska prövande att ha att göra med personer av min nyckfulla kaliber. Min chef fick  en radda olika besked fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka innan jag till slut bestämde mig för hur jag skulle ha det. Men värst lär det vara för de som måste leva tillsammans med sådana som (söta lilla oskyldiga rosenknopps-) jag. Jag ska fråga maken. Eller kanske inte, förresten, för det skulle kunna rubba ordningen är hemma. Den ordning som jag kämpat i trettio år för att upprätta och som går ut på att jag är lite, lite bättre än vad han är. I genomsnitt.

I alla fall: Det känns roligt att tänka på jobbet till hösten. Om det finns något substantiellt i den känslan eller om jag bara är tillfälligt sinnesförvirrad; det har jag ingen aning om.

P.S Börje har ännu inte fått l-a. Var tvungen att först skriva klart det han höll på med innan han skulle l-a, och där råddar jag fortfarande runt. Folk runt Börje har ballat ur, och jag känner någonstans att det är mitt ansvar att styra upp det hela. Sen ska han få l-a.