En av mina döttrar har kopplat upp min dator till en iphone, och nu har jag simsalabim internet. Vilket ger mig tillfälle att fylla på med lite mer information:
1. Grävlingar har vi som sagt inte sett några, däremot har vi haft besök av gatans alla småbarn som i samlad tropp stod på trappan när min dotter öppnade dörren igår:
"Har ni fångat grävlingen ännu?"
Nä, det hade vi ju tyvärr inte. Jävla skit.
2. Sedan var det mina elever. De som har finare namn (och finare allting) än andra elever. Orsak: Ungdomar man lär känna är finare än ungdomar man inte lär känna. Sålunda kan hjärtat svämma över för en elev man möter i skolans trappor, medan man nonchalant kan passera en annan utan att bevärdiga denne med så mycket som en blick. Det är så det funkar inom gymnasieskolan.
3. Största nackdelen med mitt jobb (nu med 85-procentig tjänstgöringsgrad) är att jag inte hinner skriva, och jag saknar verkligen Börje, Roland och de andra i min aubergine.
Ungefär en femtedel av romanen är skriven hittills och man kan undra: Ska den inte få bli längre än så? En bok bör väl i varje fall vara tre femtedelar lång, tveksamt om hela berättelsen kommer med annars. Frågan är bara när jag ska få tid att skriva?
Men så kan du ju inte ha det. Read after me: Gå ner i tid, Nilla!
SvaraRaderaI egenskap av mattelärare måste du väl kunna fixa till det där med femtedelarna så att det blir mer, eller...nå´t som blir ungefär lika med eller så...
SvaraRaderaUsch, jag har inte skrivit en rad på hela året. Känns tomt o trist. Men snart MÅSTE jag börja igen. Jag saknar o behöver orden.
SvaraRaderaKan du inte försöka få eleverna att studera på distans från dig?
SvaraRaderaJag tycker nog att eleverna kan ägna sig väldigt mycket mer åt självstudier. Ge dem värsta ekvationen varje lektionsstart och säg till dem att tysta och snälla sitta och lösa den. Under tiden skriver du på din aubergine.
SvaraRaderaTre femtedelar är den idealiska längden, faktiskt. Men helst ska man skriva hela (= alla fem femtedelarna) och sedan stryka bort två femtedelar. Man är aldrig så genial som när man stryker bort text. Så är det bara och när man väl vant sig vid denna bistra sanning blir själva strykandet en ren njutning!
SvaraRaderaDu är så väldigt nära nu... Går det inte att gå ner i tid litet tag till?
SvaraRaderaKram mika
Tur du hade en dotter och en iphone!
SvaraRaderaHoppas du får mer tid över än du tror. Så du kan fortsätta skrivandet ändå. Annars får du invänta höstlovet och maratonskriva då. =)
Onsdag går bra. Då slutar jag kl 16 men torsdag går det ännu bättre för då slutar jag kl. 12.30 och hinner värma upp ordentligt innan.
SvaraRaderaDet här med att jobba är ett riktigt otyg. Vem uppfann att man måste göra det? Hur ska man hinna med det man verkligen vill. Kanske det vore dags att gå tillbaks en bit i tiden och idka byteshandel. Jag vet inte vad du kan få för en grävling men några liter mjölk och ett tjog ägg borde den vara värd
SvaraRaderaSköt om dig
Grävlingen kanske kan hjälpa till?
SvaraRaderaJag såg också en grävling häromdagen! Den gick in på grannens tomt, så jag sa till dem i förhoppning om att de skulle ringa någon. Ingen jägare i sikte än dock.
SvaraRadera...eh... hallå? *ekar*
SvaraRaderaJäkla skitbredband! Men på torsdag så...!
SvaraRadera.... eller när du ska få tid att blogga???? Du är saknad!
SvaraRaderaAgneta: Ja...eller hur?
SvaraRaderaMartina: Just för tillfället är min mattehjärna död, men jag ska fundera när den vaknar till liv igen.
Madlar: Ja, de ger verkligen liv, de där små orden...
Knaster: Mycket osäker plan. Osäkert hur den skulle utfalla, alltså.
Cat: Fast jag behöver lugn och avskildhet när jag skriver. Ungefär exakt det jag inte har på jobbet, tyvärr.
Karin: Jag har lite att jobba på där, har väldigt svårt att stryka text. Det händer, men sällan. Skulle behöva en redaktör som handledde mig.
Mika: I wish! Men, nej. Jag behöver min lön.
Libra: Fast vi jobbar på höstlovet. Men på något sätt måste jag få till skrivandet för nuvarande skrivlösa situation suger.
Knaster: Tro det eller ej men just nu har jag feber. Hoppas att jag är back on track på torsdag igen. Annars får du gå själv och sedan rapportera till mig.
Lisbeth: Ja, VEM uppfann jobbet?! Den skulle jag vilja ha ett ord med. Någon grävling att byteshandla med blev det tyvärr inte. Tomt i fällan så långt ögat kunde nå.
MUD: Om den hade funnits, om den hade funnits.
Annika: Grävlingar kan ställa till med mycket skada, har jag förstått. Men skjuta dem låter väl drastiskt. En fin fälla, som ett rum och grävlingkök, är bättre.
Mika: Jävla bredbandet.
Knaster: Vi får se.
Cina: Tack, Cina! Nu började jag nästan gråta. Är lite känslig idag.