Tandvärk i hakan

Har jag, tra la la. Då och då snärtar det även till i örat för det finns en tunn räls inne i mitt käkben som transporterar värken fram och tillbaka i små gnisslande vagnar, sådana som förr i tiden fanns i kolgruvor för att transportera kol. Eller järnmalm, om det var det man behövde. Mina små vagnar krockar ibland så att smärtan far iväg åt båda håll. Då får jag tandvärk i örat och hakspetsen samtidigt.

Som smärta är den i örat mest intressant. Den har en rörelse som påminner om slingrande ormar; likt indisk dans åmar och blixtrar den sig in mot mitten av mitt huvud. Det onda i hakan håller sig dock still vilket gör den mer förutsägbar. Såvida jag inte tuggar, då blir även den mer livlig i karaktären.