Kvinnan smusslar med sin fusklapp

Kunde inte för mitt liv komma på hur novelletten skulle fortsätta när jag fick en kommentar som löste problemet. Kommentarer kan verkligen vara till god nytta!

Alltså:

Kvinnan smusslar med sin fusklapp.

Den hon har skrivit ner naturliga frågor på, om ni minns. Eftersom hon har lätt att få hjärnstillestånd i dejtingsituationer. Inte för att det här är en dejt, det kan vara något helt annat, men vi bortser från det för tillfället.

Då har vi:

Mannen fingrar på sin jordgubbscheesecake, och kvinnan smusslar med sin fusklapp.

Någon förstulen blick utbyter de säkert. Och kanske låtsas kvinnan krångla med något i kappfickan för att han inte ska förstå att hon kikar efter frågor att ställa till honom. Samtidigt försöker hon smussla upp lappen ur byxfickan, där hon tryckte ner den innan hon gick hemifrån.

Nej, det där blev väl lite väl komplicerat? Det är ju inte så realistiskt att man krånglar i två fickor samtidigt, inte ens jag brukar göra det. Speciellt inte när jag sitter och fikar med någon jag aldrig träffat förut. Vi tar bort krånglet med kappfickan och låter henne smussla upp lappen ur byxfickan. På ett subtilt sätt, förstås, så att mannen inte ser vad som försiggår.