Jag har ändrat temat på den här bloggen - från medelålderskris till Skåne. Ett helt logiskt litet changemang om man betänker att jag har haft förstnämnda temat i åtta år. Under åtta år hinner man fullständigt tömma ut ett ämnesområde, även om man gör en och annan paus, så jag har inget annat val än att byta nu.
Inte för att jag vet så speciellt mycket om Skåne, men det är väl en utmärkt anledning till att ha det som tema. Väldigt pepp är jag i alla fall på att skapa en skånsk feeling här. Eller på att anlägga ett skånskt perspektiv på de existentiella frågor som förmodligen även fortsättningsvis kommer behandlas.
Vi börjar lite lätt med dagens väder i delar av Skåne: Mulet och runt tio grader. Imorgon väntas det bli halvklart med en temperatur på elva grader medan vi här i Örebro får mulet och åtta grader. Jääävligt orättvist, men jag är ändå glad för skåningarnas skull. :)
SKÅNINGEN
SvaraRaderaSkåningen är inte som andra.
Framför allt är han vacker.
Han har inte Stockholmarens lömska blick, inte heller Göteborgarens hysteriska talesätt eller Smålänningens hasande gång. Inte Sörmlänningens låga fotvalv eller Medelpadingens kutryggiga dolskhet.
Nej, Skåningen är i sanning en prydnad för mänskligheten. Likt ett majestätiskt monument höjer han sig över slätten. Hans blick är ärligt trofast, hans kinder glöder av hälsa och hans hållning är rakryggat reslig.
Ändå - allra vackrast är han inuti.
Där klappar ett ädelt hjärta och där har en obefäckad karaktär tagit sitt säte.
Lägg därtill en nästan överjordisk snabbhet i tanken; en klokhet och känslighet, som saknar motstycke någonstans. Ställ honom inför de svåraste problem, stapla upp framför honom all jordens bekymmer, kom till honom med konflikter och elände. Han kommer att lyssna tålmodigt på dina ämmerliga klagovisor, men du kommer också strax finna tröst i hans kloka lösning på världsalltet dilemma.
- Jaja, ska du höra honom säga, de bler nock bra me de.
Genom sekler av med- och motgångar, sociala och kulturella revolutioner, ockupationer och allahanda irriterande intrång i vardagen, har Skåningen lärt sig att kommer bara tid kommer säkert också råd. Blir man bara siddande är jordelivet inte konstigare beskaffat än att det efter ett tag återgår i normala gängor förr eller senare. Detta hindrar inte att Skåningen både lärt sig ingripa i skeendena och ibland kan ertappas känna både upprördhet och engagemang.
Sådan är Skåningen.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera