En skånsk signal på väg mot mitt huvud?

Att det blir långt mellan inläggen på den här bloggen får man skylla på Skåne. Hade det funnits fler skånska infallsvinklar på livet hade jag så klart bloggat oftare, men nu blir det som det blir.

I brist på skånska infallsvinklar kan man publicera en bild på sig själv på väg mot yttersta havsbandet utanför Örebro. Notera det vita lodräta strecket på himlen som pekar på moi. Det kan vara ett skånskt tecken.

Milde himmel

Så vitt jag vet finns ingen närkingsk/skånsk ordbok? Jävligt konstigt, men jag tar genast på mig att fixa en. Jag börjar med svordomar eftersom de ligger mig varmt om hjärtat.

Närkingska först, i fet stil, och skånska sen, enligt ordbokskonstens alla regler.

helvete!  milde himmel!

jävla skit!  milde himmel!

fa-an!  milde himmel!

Man kan i sitt stilla sinne undra om skåningar kan svära överhuvudtaget?

Det verkar inte så om man utgår från mitt undersökningsmaterial. Ett material som i och för sig bara består av en skåning, men då denne umgås med andra skåningar, och människan ju är ett flockdjur, kan man dra slutsatsen att mitt resultat har giltighet för hela den skånska populationen.

Snabbtåg gör mig illamående

Sitter på ett tåg mellan Skåne och Örebro och knappar på min mobil, så om den här texten blir svängig vet ni anledningen. De här snabbtågen är inte att leka med, de ligger och slirar i kurvorna i flera hundra kilometer i timmen och gör att man själv (inkl magsäck och tarmar) stundtals befinner sig i fyrtiofem graders vinkel mot jordytan. Vilket osökt får mig att tänka på skåningen jag skaffat och alla intressanta samtal vi haft i helgen. Milda himlar.

Kommer inte just nu så här på stående arm på något av dem så jag får be att återkomma till dessa. Här och nu (i detta sälla ögonblick plus att snabbtåg gör mig illamående) säger jag bara: Det står alla fritt att skaffa en egen skåning för att få veta mer om hur de är.  Tips: Var bestämd och förklara att det är bra för dem att lära känna dig!