Fick en så rar kommentar från DDT som typ uttryckte en önskan om att jag ska blogga oftare. Såg den igår kväll och nu bloggar jag för fullt som synes. Jag är så svag för uppmuntran. Jag antar att det är en defekt, men det kan också vara en skavank eller perturbation av något slag.
Läget:
SKÅNE. Jag är så jävla kär. Hur ska jag förklara ... Det känns som att jag kan gå rakt in i honom och bara vara där och vila. Fattar ni? Jag kan säga att det hade inte jag gjort för ett år sedan.
JOBBET. Befinner mig i en utvecklande konflikt på jobbet där jag av överordnade utsetts till en jävla gnällspik. Man får vara glad för de utmärkelser man får, vissa får inga alls.
Lite underligt ändå, med tanke på att jag alltid är kvittrande glad och aldrig får psykbryt på dåliga ogenomtänkta organisationsförändringar. Eller var det just det jag fick i veckan? Mitt minne är lite ... oorganiserat. Tovigt och svullet.
Men om man säger så här: Om inte mina överordnade hade en sådan förkärlek för FORTOCHFEL, så kanske jag inte skulle behöva knapra så mycket valium?
Kär är ju det bästa som finns att vara.
SvaraRaderaKonflikter med knäppa chefer är både jobbiga och viktiga. Heja dig!
Markattan
Här kommer lite mer smicker: Vi är fler med den önskningen. Och idag fick jag dessutom lära mig ett nytt ord härinne. Perturbation - det låter krångligt fint. Måste få in det i en mening någonstans. ;)
SvaraRaderaKär. Vad fint ändå. Man glömmer liksom av hur det känns mellan varven.
SvaraRaderaMin chef är också ett rejält rövhål ibland. Men eftersom min chef är jag, kan jag välja att ignorera dumheterna. Å andra sidan är min anställde också en jävla plåga vissa dagar. Fast det är ju också jag. Så de här konflikterna kan bli lite tjatiga. För det mesta löser vi dem med wienerbröd och kaffe. Något säger mig att det inte är lika lätt på din arbetsplats?
Markattan: Tack, tack!
SvaraRaderaAnna Christina: För mig är det lätt eftersom jag har så många perturbationer :)
DDT: Jag som alltid tänkt att det är så underbart för alla 'egna' att rå sig själv och inte behöva underordna sig ... En total missuppfattning, vad det verkar.
Å andra sidan är jag nästan helt övertygad om att jag både skulle vara en fantastisk chef och en fantastisk anställd, så det blevo nog en succé, helt enkelt.